VAD GÖR EN MINIMALIST AV GAMLA DAGBÖCKER?

Jag har skrivit dagbok sedan jag var sju år. När en var full lade jag den i en låda och började på en ny. För några år sedan när jag började mitt mer minimalistiska liv funderade jag på vad jag skulle göra av alla dagböcker. Jag var nog lite inne på dödstädningstänket, vad skulle hända med dagböckerna om jag dog? En sak var jag säker på och det var att jag inte ville att någon skulle läsa dem. Så först skrev jag en lapp till dagbokslådan med instruktionen att i händelse av min bortgång skulle lådan slängas. Sen gick det kanske två dagar innan jag kom på att jag ju lika gärna kunde slänga lådan själv. Jag hade läst igenom en del av dagböckerna och kände att de representerade en dåtida version av mig själv som jag lämnat bakom mig. För mig är dagboksskrivande terapeutiskt i stunden, jag har egentligen inget större behov av att läsa dem i efterhand.

Nu låter jag en dagbok ligga några månader, upp till ett år, innan jag slänger den. Det här systemet känns jättebra för mig, och kanske skulle det göra det för dig också? Det är skönt och nyttigt att skriva av sig, och det är lika skönt att alltid känna sig fri att gå vidare i livet om man så vill. Man är en ny person i varje stund och behöver inte ta med sig sitt förflutna om man inte vill. Naturligtvis oerhört mycket lättare sagt än gjort, men det är essensen i att vara ”i nuet”.

Så – trots att det kan kännas knasigt går det alldeles utmärkt att slänga dagboken i brännbart! Papperinsamlingen hade såklart varit det hållbara alternativet, men det känns lite risky, lätt att någon fiskar upp den då 🙂

VAD ÄR EGENTLIGEN MÅLET MED MINIMALISM?

Ja, det kan man fråga sig. Om det ens finns ett mål? Gör det det, eller är det som i talesättet vägen som är målet? För min del är det framförallt vägen. Istället för att lite random gå vilken väg som helst i livet, eller den väg som de flesta tar, eller den väg som mina vänner tar eller som mina föräldrar tycker verkar vara en bra väg, så försöker jag gå en väg som jag väljer själv. Den vägen innebär att jag måste kunna stå för det jag gör i livet. Inför mig själv och andra. Jag tror starkt på detta med karma (eller vad man nu föredrar att kalla det), att dina tankar och handlingar påverkar universum och att man också får ett behagligare liv om man försöker leva bra. Med det inte sagt att jag är något helgon eller alltid gör rätt. Det måste ju finnas lite utrymme att lära sig också he he! I alla fall, det här att jag går min egen väg är oftast inga problem. Jag vet att folk ibland tycker att jag är lite egensinnig. Men det struntar jag blankt i. Vägen ska gås!

Men jag har faktiskt ett mål också som jag tror att minimalismen kommer att hjälpa mig att nå. Nämligen att bli skuldfri. I skrivande stund, när jag om en månad kommer att sitta med ett REJÄLT banklån (lite ångest) är denna dröm mest en hägring. Men den hjälper mig att hålla kursen. Till exempel; jag och my man väljer att amortera rätt saftigt. Vi kommer inte att lägga pengar på hemelektronik, nya möbler eller en ny fräsig bil. Även om det känns omöjligt att amortera av ett flermiljonersbanklån så börjar vi med det. Om tio år tror vi att de flesta, om inte alla, våra barn är utflyttade och då är tanken att vi säljer vår stora lägenhet och bosätter oss betydligt enklare. Dit vi flyttar nu är en sexa och dessutom i ett ganska poppis område i stan, och det valde vi för att det inte ska vara för långt till tåget för mannen och så att mina barn kan traska själva till skolan. Vi skulle såklart ha kunnat köpa något billigare utanför stan, men då blir restiden galet lång för min man och så måste jag skjutsa barn med bil till skolan, vilket jag vet att jag skulle ogilla. Det ska ju helst vara lite smidigt att leva också. Ibland blir jag lite avis på er alla som bor ute i landet någonstans där bostäder inte är sinnessjukt dyra. Men när man är separerad och har barn varannan vecka går det liksom inte att köpa ett vackert hus i Hälsingland och flytta dit. Jag har det ändå oerhört priviligierat, men efter att under min sjukskrivning (har varit hemma i över två veckor!) ha tittat igenom SAMTLIGA avsnitt av ”Det sitter i väggarna” blir man ju helt klart sugen på ett äldre hus. Wow alltså.

För några år sedan gick min kära mormor bort och efterlämnade ett litet arv. Det spenderade jag på att betala av mitt studielån. Så osmart, tyckte många eftersom studielånen har så låg ränta. Men jag är så nöjd med det valet! Livet blev enklare! Nu har jag enbart bolån och jag kommer inte att ta lån till något annat om jag inte skulle bli tvungen av någon anledning.

Jag är ganska pepp på att bli än mer ekonomisk. Märker att det nog går onödiga slantar till lunch på stan under arbetsveckorna. Tänk om jag kunde bli 100% matlådemänska!

Så, det är vägen som gäller och så någonstans där i fjärran finns ett mål också. Den stora behållning att leva minimalistiskt är inte det ekonomiska för mig. Det är känslan av RYMD som öppnar upp sig när man slutar peppra tillvaron med tankar och göromål. Det går inte riktigt att beskriva känslan, det närmaste jag kommer är att det liknar barndomens känsla av utrymme och låååång tid. Det är lite som trolleri faktiskt, hur tidskänslan ändrar sig när man börjar skala bort det överflödiga i livet. För min del har detta tagit några år och jag är inte helt säker på hur jag kom hit, misstänker att det även här gäller att hitta sin egen väg. En sak vet jag dock, det kommer inte av sig självt. Man måste anstränga sig lite, utmana sig, sätta av tid och utrymme för det. Annars dras man med på den där trista vägen som de flesta andra går på.

Skulle älska att höra om era eventuella mål med att leva enklare. Eller väg. Om någon blir sugen på att skriva en längre text skulle det vara roligt att publicera den här på bloggen. Hör av er i sånt fall 🙂

Glad lördag!

HEJDÅ BYRÅN

Idag lade jag ut vår byrå på Blocket och det tog inte många minuter innan ett gulligt par från Strängnäs kom och köpte den.

Vi har haft underkläder och sånt i den. Praktiskt, men vårt nya sovrum är mindre och den skulle inte få plats där. Ingen vits med att ha kvar den då. Härligt ändå med en över hundra år gammal möbel! Jag märkte också att de kläder jag har haft i den fick plats gott och väl i klädkammaren. Känns bra att de nya ägarna verkade så nöjda 🙂

RENSA LEKSAKER

Jag bad mina barn att kolla om de ville passa på att rensa ut något innan flytten. Det ville dem!

Tågbanor, massor av bilar och lite barbies. Jag vill inte att de ska känna sig pressade att ge bort, men det verkar faktiskt som att de tycker att det är en bra idé. Att något annat barn, kanske med mindre pengar, kan få fina leksaker bara sådär.

Nu gäller det bara att få iväg det hela till second hand, jag är fortfarande sjuk och ligger mest i sängen.

Sen ska jag packa ner en ärvd kaffeservis som jag aldrig använder. Tänker inte berätta det för mamma eller min syster, då finns risken att de vill ha servisen. Och då är den halvt kvar hos mig. Typisk nostalgigrej denna servis, tyckte att den var såå fin när jag var liten. Är lite i valet och kvalet dock, eventuellt skulle mina barn vilja ha den. Men det är ju minst tio år bort…

BÖCKER SOM GJORT SITT

Dessa raringar kommer någon fynda på Stadsmissionen snart 🙂 De flesta är ganska nya, men fågelboken fick jag av farmor och farfar när jag var kanske tio år. Lite nostalgi över den, har nog inget annat från dem. Men, minnena har jag ändå. Och en till fågelbok i hyllan om jag en dag blir sugen. Två fågelböcker är åtminstone en för mycket i detta hushåll.

BIBELN

Flytten börjar närma sig och därmed lite mer hardcore-rens. Tycker att det är intressant när saker jag helt har förbisett dyker upp och meddelar att de kan flyga vidare. Tex den här:

Min konfirmationsbibel. Som jag aldrig läser i. Är heller inte religiös (gick ur kyrkan förra året) och dessutom har min man en bibel. Konfirmationslägret är inget jag ser tillbaka på med glädje, kände mig så udda i sällskapet av käcka ungdomar. Jag ville läsa, lyssna på musik och diskutera livet, inte spela kubb och sjunga lovsånger.

Det är som att vissa ting är immuna mot rens. Det kommer liksom inte på tal ens om man behöver dem eller älskar dem. Den här bibeln var en sån grej som jag helt automatiskt, troligen pga samhälleliga konventioner, bara har tagit med mig i flyttar.

Så nu packar jag ner denna bibel i ge bort-påsen och hoppas att någon annan blir glad för den.

INFLUENSA

Med mig från London kom en släng av influensa, ligger nerbäddad nu. Helt okej ändå, det är nog första gången jag inte drabbas av martyrskap i samband med denna sjuka. Jag ser det hela som en förlängd paus. Tid för meditation.

Vill så småningom skriva om det här med ”divine feminine/masculine”. Jag känner så starkt att båda dessa fantastiska krafter börjar återuppväckas i världen (och i mig). Efter #meetoo och allt. Den typ av manlighet som har regerat jorden ett par tusen år är på väg bort. Patriarkatet. Det är en maskulinitet helt ur balans och utan kontakt med det feminina. Ser mycket fram emot tiden framöver!

HIEROGLYFER OCH TID

Idag ordnar vi ett barnkalas för sonen som har fyllt sju. Han valde ett egyptiskt tema av oklar anledning 🙂 Ville ha något med ”fakta”. Så nu håller vi på att dekorera lite, jag skaffade ritpapper på rulle och så satte vi igång. Här hittade jag tips för ett egyptiskt barnkalas. I alla fall. Jag tänkte att jag skriver sonens namn med hieroglyfer. Det visade sig att bokstaven ”M”, som hans namn börjar på, ritas som en uggla. En uggla alltså, varje gång en ska skriva ”m”. Först tänkte jag ”men vad jobbigt!”. Sen tänkte jag på tid. Hur vi ser på tiden och påverkas av den mänskliga konstruktionen klocktid. Egyptierna kände nog inte att allt var bråttom. Det var helt okej att ha en bokstav som en uggla (med näbb och ögon och vinge och hela köret), för det var inte bråttom.

Ju mer jag funderar över vårt sätt att leva nuförtiden desto mer sugen blir jag på att formulera något sorts alternativ. Vi är så galet indoktrinerade i denna genomkommersialiserade värld att det känns jättesvårt att ens föreställa sig hur det skulle vara att leva utan att förhålla sig till klockan och pengar hela tiden. För mig är det i alla fall högst abstrakt. Just därför skulle jag vilja prata och skriva om det, för att utforska hur det skulle kunna vara.

Halvt relaterat till detta är att jag har börjat med kundaliniyoga. Mer om det någon annan gång, men en rolig sak är att yogaklassen hålls i ett hus som kallas för ”Verkstan” här i Uppsala. Själva huset hade jag lagt märke till, men jag visste inte vad det användes till. Men nu har jag läst på! Det är en förening som har funnits sedan 70-talet, vars syfte är att skapa en plats för konst, musik, samvaro, hantverk etc men helt utan kommersiella syften. Något som ju är ganska exotiskt idag. Föreningen köpte huset i mitten av 80-talet (tur det, nu hade det antagligen varit tokdyrt) och har hållit till där sedan dess. Älskar verkligen idén med detta!! Det enda är att det verkar vara en övervägande del äldre människor där, inget fel på sådana, men jag skulle vilja att en sådan oas även kunde dra till sig ungdomar och folk i min ålder. Kanske kan man hjälpa till att föryngra stället? Så extremt bra att man tex kan hyra lokal där för typ en hundring/kväll. Sånt känns ju helt orimligt, men egentligen är det det andra som är helt orimligt. Att allt ska vara så j-vla dyrt och att vi människor knappt har ställen att träffas på om man inte råkar ha gott om pengar.

Ok, tillbaka till kalasfixandet!

DE 5 KÄRLEKSSPRÅKEN

Okej, detta har inte dödsmycket med minimalism att göra, men det är HELT OUMBÄRLIG kunskap att bära med sig i livet. En amerikan vid namn Gary Chapman, med lång erfarenhet av äktenskapsrådgivning, började se ett mönster hos sina klienter. Folk hade problem i sina relationer, de kände sig oälskade. Ofta var den andra partnern helt oförstående – de visade ju jättemycket kärlek! Det Chapman kom på var att vi människor uppfattar kärlek på olika sätt, det vill säga, det finns olika ”språk” för att visa kärlek och alla har lättare att förstå vissa av dessa språk. De fem olika kärleksspråken är:

  • Words of affection (ung. ”kärleksfulla ord”)
  • Acts of service (”tjänster”)
  • Gifts (presenter)
  • Quality time (kvalitetstid)
  • Physical touch (fysisk beröring)

Då kan det gå till såhär i en relation; den ena parten har ”presenter” som primärt kärleksspråk och ger således sin älskade små gåvor då och då. Olyckligtvis har den andra parten ”fysisk beröring” som primärt språk och ”presenter” kanske sist om man rangordnar de fem språken. Det kan innebära att den som får presenter inte ser det som tecken på kärlek. Kärlek för hen är att bli kramad och pussad och när det inte händer känner sig personen oälskad. Allt på grund av att man har olika sätt att både visa kärlek och ta emot tecken på kärlek.

Denna insikt var helt fantastisk för mig! Det är mycket bra att fnula på vilket av dessa fem som känns absolut viktigast och vilka som kanske inte är lika viktiga. För mig är det fysisk beröring och ord som är i solklar topp. De andra är ju väldigt härliga dem med, men så länge jag får mina två favoriter känner jag mig älskad. Och om du lever med någon, prata med hen om detta! Ni kanske har samma favoritspråk, då är det lätt. Om ni har olika får ni lägga manken till lite mer, till exempel för mig vore det en mer medveten ansträngning att köpa presenter till min partner då jag själv inte bryr mig så mycket om det.

Många många par har räddat sina relationer med hjälp av kärleksspråken och romantiker som jag är kunde jag inte låta bli att dela med mig av detta till er. Här kan ni göra ett litet test för att se vilka era språk är.

Betänk också att era föräldrar har sina språk, precis som era barn. Kanske kände ni er lite smått oälskade som små, men det kan ju helt enkelt ha berott på att föräldrarna gav massa presenter men lite kvalitetstid. Ja ni förstår 🙂

Lycka till!