NÄR JAG BLEV MINIMALIST

En helt vanlig dag i början av hösten 2013 satt jag på mitt kontor, framför min dator som vanligt. Jag jobbade i ett jättestort it-projekt, ett av de största i Sverige. Där satt jag, nyseparerad och hudlös och hade väldigt svårt att koncentrera mig på jobbet. Så plötsligt i mitt halvt planlösa surfande dök det upp en bloggpost skriven av en amerikansk man i medelåldern. Han hade bestämt sig för att göra sig av med 10 ägodelar i veckan och så postade han resultatet på sin blogg. Han skrev trevligt och idén fastnade hos mig. Jag har alltid varit en rensare, det har aldrig varit svårt för mig att göra mig av med saker. Men samtidigt har jag skaffat nya saker, lika onödiga som de som jag nyss avyttrat. Dessutom fanns det saker, ja hela kategorier av saker, som aldrig kom på fråga i mina rensningar. Det jag kände där framför min dator i mitt tråkiga kontor, var att jag ville prova detta. Att rensa långsamt och eftertänksamt. Vad behöver jag i mitt liv egentligen? Efter att ha brutit upp från ett 13 år långt förhållande, med två små barn i släptåg, ville jag börja skapa mitt eget liv så som jag ville ha det. Att rensa tio saker i veckan verkade vara en bra början.

Redan samma dag tittade jag igenom skåpen hemma på jakt efter tio saker att göra mig av med. Det var inte svårt på något sätt, jag hittade bland annat två plastblommor, en väska jag inte använt på tio år, ett resestrykjärn (jag som knappt stryker när jag är hemma ens) och en linjal från SAS. Det hela var komiskt, att jag i flera flyttar hade tagit med mig dessa saker. Packat dem i kartonger och burit dem till en ny bostad. Utan eftertanke. Jag tittade på den lilla högen av ägodelar på golvet och kände i hela mig att jag från och med nu ville göra medvetna val i mitt liv, även om det så bara gällde ett resestrykjärn. Jag tog fram mobilen, fotade grejerna och lade ut bilden på Facebook. Jag bad mina vänner att höra av sig om de ville ha något, resten skulle jag ge bort till välgörenhet.

Och så här höll det på hela hösten. Tio saker varje vecka åkte ut och för varje vecka kände jag mig friare och lättare. Jag insåg att jag var en hel människa oavsett hur mycket saker jag ägde. Känslan att dra ut vilken låda som helst hemma utan att titta ner i en röra var fantastisk.

Under tiden jag rensade läste jag mängder av minimalistbloggar och insåg att även jag hade blivit en minimalist. Och mitt i allt rensande, som kan verka vara en enkel sak som bara har med fysiska ting att göra, märkte jag hur själen blev gladare och friare och hur mina steg blev lättare. Det är något magiskt med att frigöra sig från sina ägodelar, oklart dock om det är möjligt att bevisa på någon sorts vetenskaplig väg. Men saker händer, det är som att när röran runt dig minskar bildas utrymme för ljus att lysa in. Och det där ljuset är vad du längtar efter.

Nu har det gått tre år sedan jag slog in på den minimalistiska vägen och sedan dess har jag flyttat och bytt jobb två gånger. Jag har lett en studiecirkel i minimalism och pratat mig varm om hur härligt det är att skala ner sina ägodelar. Nu börjar jag blogga om detta att skapa sig utrymme i livet, ett “Clear space”. Jag tror nämligen att det är många som vill bli minimalister men som kanske behöver lite pepp. Hör av er så hjälper vi varandra!

/Ellen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.