VAD SKA MAN GÖRA SIG AV MED?

När jag började rensa hade jag två kriterier för de saker som skulle få stanna:

  1. Att jag använder saken med en rimlig frekvens. Denna frekvens varierar beroende på sak, julgransfoten använder jag en gång per år men den är ändå praktisk. Om jag däremot inte använt en tröja mer än en gång på ett år är det en stark kandidat att flytta ut och iväg till någon annan som uppskattar den mer.

  2. Att jag tycker om saken. Den ska inte väcka någon form av obehag, hur litet obehaget än må vara. Men det här är supersvårt! Vissa saker är helt uppenbara, man vet med en gång om man tycker om den eller ej, men andra är vaga och omöjliga att sätta fingret på. Särskilt saker som har kostat lite, de vill man gärna övertyga sig om att man tycker om. Den svaga lilla vissheten brukar dock alltid ha rätt har jag märkt, om jag inte tydligt känner att jag tycker om en sak tyder det på motsatsen.

Jag antar att rensning går olika snabbt för olika människor. För mig gick det snabbt och galant i början och jag gjorde mig av med otaliga kilon saker. Nuförtiden fortsätter jag, men i långsam takt. Jag kan fortfarande tveka inför att göra mig av med vissa saker, jag fastnar i tanken att det kan vara bra att ha. Ett exempel på detta är ett tvåmannatält jag har i källaren som jag har använt noll gånger under de tio år jag har haft det. Till saken hör att vi i detta hushåll även har ett fyrmannatält som såvitt jag förstår har använts en gång. Varför behåller jag tältet? Det handlar om någon sorts rädsla, att inte ha det man behöver. Och egentligen är det den rädslan du jobbar med när du rensar, inte sakerna i sig. I takt med att du allt mindre identifierar dig med yttre ting och aspekter får du en djupare och mer kärleksfull relation till dig själv, och det är då det magiska börjar hända i ditt liv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.