VARFÖR?

Men varför göra sig allt besvär med att rensa bland sina saker? Folk börjar från olika håll och av olika anledningar. Ekonomi är en, att man vill köpa mindre. Utrymme hemma en annan, man kanske är trött på det ständiga stöket. Miljön är en nog så viktig faktor, vi alla vet ju att konsumtionsmönstret som många av oss i väst har inte är något som vårt fina jordklok tål i längden. Att längta efter mer tid i livet är också något som kan vara ett startskott till ett minimalistiskt liv. Vi lägger massor av tid på våra saker! Först ska vi välja vad vi ska köpa, sedan köpa det, sedan kanske byta eller lämna tillbaka det, förvara det, lämna in på reparation, lyfta på det när vi dammar hemma, åka och köpa någon låda att förvara det i och så till slut sälja det på Blocket, loppis eller åka till återvinningen med det. Puh! Det kan såklart också handla om att inte vilja stödja dåliga arbetsförhållanden för våra medmänniskor i fattigare områden, och när vi väljer bort billiga varor och får betala fyrdubbelt för en tröja är vi mer noggranna med vad vi köper. Många, däribland jag, började rent instinktivt mitt i en livskris. När inget är som det brukar runt omkring en kan det mitt i allt uppstå en otroligt stark drivkraft att förändra saker. Det är som att själen talar extra högt till en då, och sårbarheten gör det lättare att lyssna. I kriser uppstår det som ett hål i vår livsväv, de trådar som brukade vara där har gått av och väven hänger inte ihop längre. Det där hålet är smärtsamt och svårt, men det är också en direktpassage för ljus att lysa in i våra liv. Det där ljuset är värsta lyxet, det gör livet nytt, färgerna starkare och du känner dig superlevande. Det coola är ju att vi jämt har tillgång till den kanalen, inte bara när vi krisar. Och det här med att göra sig av med saker är liksom som ett knep för att få mer av ljuset, eller energin/gud/universum vad du nu vill kalla det. Fint är det i alla fall!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *