ALL THINGS MUST PASS

Så heter en fin låt av George Harrison, men vissheten om alltings förgänglighet har vi människor haft länge. Alla vet om det, men det är inte så ofta vi kanske stannar upp och verkligen tänker på det. Det går fint att tänka på det utan att hamna i depp. Poängen med att allt kommer att förändras/försvinna/förvandlas är inte att det inte spelar någon roll vad du gör för alla kommer ändå att dö, utan poängen är att inte fästa sig och bygga sin identitet kring just sådant som förgås. Exempelvis hur du ser ut eller var du bor. Det som händer om man kör på det spåret är att du alltid har sällskap av en rädsla, för innerst inne vet du ju att du kommer att åldras (ditt snygga hår kanske ramlar av?) och att ditt hus kommer att bebos av någon annan om det ens står kvar om hundra år. Ditt ego kan då få lite spatt och vilja klänga fast vid de här yttre tingen extra mycket, vilket göder den där rädslan ännu mer. Och så går vi genom livet med liksom ett motstånd, klackarna i marken. Om vi istället har vår identitet på ett djupare plan, ett själsligt plan, får vi en helt annan upplevelse av detta jordeliv. För själen är typ det enda som inte är förgängligt, så himla sweet. Det här skiftet är inte världens lättaste och inte gjort i en handvändning, men det är så värt. Du är liksom du oavsett hur du ser ut, var du bor och hur många böcker du har i din bokhylla och att börja känna inombords att detta tamigsjutton stämmer är en fantastisk upplevelse. Nu kanske du tänker att du inte hör till en av dem som identifierar dig med det yttre. Så kan det vara och då vill jag naturligtvis gratulera! Men de flesta av oss har inte riktigt levlat till den nivån än. Det är nämligen lättare att bara rusa på i sitt liv, med den där lilla rädslan hack i häl. Och medan man rusar kan man låtsas att allt är fine. När jag rensade ut nästan alla mina böcker hemma fick jag en liten identitetskris. Jag har alltid läst mycket och tyckte nog att det var lite härligt när gäster ögnade igenom mitt lilla bibliotek, det var ju uppenbart att jag hade god litterär smak liksom. Utan böcker i hyllor syntes ju det inte alls! Vilket innebar att gäster som kom till mig inte kunde veta vilken beläst människa jag är. Märk väl att jag absolut inte hade ställt böckerna i hyllorna för att imponera, tänkte aldrig den tanken. Men när böckerna var borta och en person påpekade att “du har ju inga böcker” och jag kände ett vagt obehag i bröstet, då insåg jag vad böckerna hade betytt. Skivorna gick samma goda öde till mötes. Jag har varken saknat böckerna eller skivorna en endaste sekund.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.