INDIVIDUELL MINIMALISM KONTRA POLITIK

Ibland diskuterar jag och min partner detta med att leva enkelt, konsumera mindre och hur samhället borde vara för att människor ska må bra och jordklotet klara sig. Ofta har vi efter ett tag nästan blivit osams. Tills jag senast vi hade denna diskussion äntligen förstod att vi pratar om olika saker. Två lika viktiga saker. Den här bloggen handlar om den ena; individens ansvar och makt att forma sitt liv. Jag anser att vi alla har ett ansvar att försöka leva det liv vi vill leva. Det är inte ok att ägna sitt liv åt att försöka göra andra eller samhället i stort nöjda. Vara trendiga och framgångsrika. För det skapar en tomhet och med den tomheten kommer ett visst mått av olycka. Olyckliga människor, som är det på grund av sin egen oförmåga att följa sitt hjärta, är egoistiska. Inte onda eller dåliga på något sätt, men det finns alltför många potentiellt superhärliga individer som är så uppsnärjda i sitt ego och sina livsdramer att de inte bidrar till denna värld med ett uns av vad de har potential till. Alla människor har fantastisk potential. Och då menar jag inte potential som i att bli en framgångsrik entreprenör, utan bara att vara en härlig människa som sprider kärlek och värme. För det är ju det som gör skillnad. En lycklig människa lyser upp ett rum. Får oss andra att må bra och orka vara mer generösa mot andra. Och så sprider det sig sådär, väldigt vackert. Min fasta övertygelse är också att med ett minimalistiskt förhållningssätt lyckas man vara den där lyckliga människan i större grad, mer procent av sin dag, än om man låter tankarna och ens tid upptas av stök. Stökiga tankar, stök i hallen, stök i förrådet. Utrymmet som skapas av att skala ner gör plats för ett lugn och en harmoni. Ok, det här är alltså vad jag pratar om (dvs personlig/andlig utveckling) när min partner och jag börjar härskna till, för han säger då att det som behövs är någon form av revolution, allt annat är lönlöst. Vafalls? Utbrister jag sårat och förstår ingenting. Men det han menar är den andra väldigt viktiga saken; vårt samhälle idag är helt infiltrerat av företagen och pengarna och vi är reducerade till konsumenter. Överallt är reklamen och det offentliga rummet består av köpställen. Vi handlar som aldrig förr och vi låter politiken styra oss djupare in i företagens garn. Det är väl ingen som tycker att resonemanget med ökad tillväxt och hållbar utveckling går hand i hand? Att vi ska köpa mer samtidigt som vi konsumerar över 4 jordklot per år i vårt land. Vi har företag som driver verksamhet som borde ha andra ideal än vinst (ja jag är emot vinster i välfärden, precis som 80% av övrig befolkning i Sverige, något som samtliga politiska partier utom Vänsterpartiet verkar omedvetna om). Ändå är det ingen som protesterar. Varför demonstrerar vi inte? Gör revolution? Det är mycket relevanta frågor och min partner har helt rätt i sitt resonemang. Den svenska medelklassen är för bekväm och feg. Och jag undrar om det är så att ju mer vi identifierar oss som konsumenter, desto mer bekväma och fega blir vi? Och kanske att makthavarna är väldigt glada över det? Är det någon som har något tips på hur man egentligen startar en folkrörelse?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.