THE UNIVERSE HAS GOT YOUR BACK

Man ser det hela tiden, hos andra och hos sig själv. Behovet av kontroll. Men det är inte helt lätt att ha självinsikt i detta, för när man tänker ”kontrollbehov” associerar i alla fall jag till något väldigt allvarligt, sjukligt. Men såhära. Att försöka styra upp allt hela tiden så att allt ska bli optimalt, det är kontrollbehov. Till exempel att på torsdagen grunna på hur man ska planera lördagen så att barnen kan leka med kompisar och en själv hinna handla och kanske fika med en kompis. Helt enkelt att inte våga flyta med i universums sköna flöde. Jag menar inte att man ska vara helt inaktiv och reaktiv, men saker och ting löser sig när man har goda intentioner och låter de bra sakerna hända. Det är faktiskt så att universum (som för mig är en god kraft som finns överallt och som vi alla har i oss, en religiös person skulle nog likställa detta med gud) vet bäst och fixar bäst, mycket bättre än våra små huvuden kan fixa. Det här är naturligtvis inget som jag har tänkt ut själv. I samtliga stora religioner och livsfilosifier är detta melodin. Det gäller bara att skicka ut sin intention, jag alternerar mellan att skriva ner saker och att tänka/säga det jag önskar, och sedan släppa det. Otaliga gånger fixar sig det hela som genom ett trollslag. Nu senast bad jag om hjälp att få en härlig nyårsafton. Ville gärna ha några gäster, men var sjukt sent ute. Såklart löste det sig när jag två dagar före nyårsafton pratade med en god vän i telefon som visade sig ha noll nyårsplaner.

Ju mer en kämpar för att ha stenkoll och styra saker, desto jobbigare och sämre resultat blir det. Det är att kämpa emot naturkrafterna. Jag vet att det kan kännas oseriöst och oansvarigt att chilla och släppa på kontrollen, men det är faktiskt allt annat än det. Det är att lita på livet. Det funkar, jag lovar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.