HÖGKÄNSLIGHET OCH MINIMALISM

För ett par år sedan skrev en dagstidning (DN tror jag) om personlighetsdraget högkänslighet och jag fick äntligen svaret på varför jag fungerar som jag gör. Vilken lättnad! Det är alltså ingen diagnos, utan en medfödd genetisk variation som alla hittills observerade arter (allt från människor till bananflugor) visar sig ha. Ca 20% av individerna i varje art är högkänsliga, vilket i korthet innebär att en bearbetar sinnesintryck djupare och noggrannare än övriga 80%. Det här kan vara en toppenfördel. Högkänsliga uppfattar andras sinnesstämningar, detaljer i omgivningen, lär sig bättre av tidigare erfarenheter, är duktiga på konsekvenstänk och är ofta mer kreativa än icke högkänsliga. På nackdelslistan finns att en kan bli överväldigad av sinnesintryck (eftersom de inte går att stänga ute och bearbetas djupare och mer intensivt än hos andra) och därmed trött och kanske ledsen eller arg, man kan känna sig onormal som reagerar starkare än andra (har tex lättare att gråta, andra tycker att man överreagerar), man kan uppfattas som blyg/tråkig/tillbakadragen etc. Det finns massor av forskning på detta, och den amerikanska forskaren Elaine Aron har skrivit flera böcker på ämnet där hon också redovisar andras forskningsresultat.

Om du känner igen dig i detta och är nyfiken på om du kanske också är högkänslig kan du läsa mer på Sveriges förening för högkänsliga och göra ett enkelt självtest här. Eller titta på den här filmtrailern:

 

SENSITIVE-THE UNTOLD STORY TRAILER from Sensitive on Vimeo.

Jag tycker om att vara högkänslig. I och för sig vet jag inte hur det är att inte vara det, men jag uppskattar att se nyanser och detaljer som andra missar. Och det är härligt att bli djupt berörd av musik och konst. Det känns också fint att kunna läsa av mina medmänniskor och förstå hur de känner sig. Ibland kan det förstås vara segt, när jag känner mig krånglig som inte står ut med högt tv-ljud eller för mycket barnstoj, utan kanske helst vill krypa ner under täcket och läsa.

Som högkänslig har jag instinktivt alltid försökt skapa en trygg och lugn hamn hemma, ett ställe att återhämta mig på efter en dag i skolan eller på jobbet. Min hypotes är helt enkelt att det finns många högkänsliga minimalister, det lirar så himla bra ihop. Att ha harmoni och lugn omkring sig och inte störas av för mycket sinnesintryck. Det vore roligt att höra vad ni tror om det här!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *