EN LITEN SEMESTER

Jag har varit några dagar i Rom, därav lite torka här i bloggen. 


I Rom har jag varit en gång förut, när jag var kanske 23. Då tyckte jag inte speciellt mycket om staden. Den här gången blev jag förtjust, skulle gärna prova att bo där någon gång i livet. Jag funderade över varför jag hade så olika upplevelser och svaret är lite skämmigt, men det bjuder jag på. När jag var 23 var jag en ganska rädd person (är fortfarande mer lik Lille Skutt än Indiana Jones) och dolde det med en ibland hård attityd. Var inte sen att döma andra. Kanske passerade någon på gatan och tänkte något negativt om den personens utseende. Hade också inte mognaden att ta till mig konst särskilt bra, minns att jag tyckte att Peterskyrkan var ”stor” (ååhh vilken kulturskymning) och Forum Romanum trökigt. Eh he he. Känns så skönt att ha tämjt egot en smula och slippa det där negativa. Kan nu bli nästan rörd till tårar av att en liten ung man, bara 24 år, satt och karvade ut den mest fantastiska staty (Michelangelo gjorde Pietá då) som världen skådat. Jösses. Och att det säkert inte var särskilt lätt att vara konstnär ens på den tiden. Han hade väl också kärleksproblem och ont i magen ibland. Frös om fingrarna etc. Alla dessa människor som har passerat före oss! Särskilt i Rom är det ju alldeles oerhört påtagligt. Fantastiskt ställe den där staden. Och jag köpte ingenting. Bara ost till min pappa i födelsedagspresent. Hoppas att han inte läser bloggen nu bara.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *