RÖTTER

Det här med renoveringen av lilla stugan på landet som jag skrev om här, det tänker jag en del på. Jag har haft en lååång period i mitt liv där jag har varit rotlös. Onostalgisk och med siktet framåt, aldrig bakåt. Till viss del är det ett bra personlighetsdrag, jag fastnar inte i gammalt som inte är bra. Hittar alltid en fin väg framåt. Men ju äldre jag blir, desto mer respekt får jag för de som har varit här på jorden före. I och för sig tror jag helt och fullt på reinkarnation, så jag har ju också varit här ett antal gånger 🙂 Men i alla fall. Alla har vi en lång rad människor som liksom har banat väg för oss, vi är den som står längst fram i ledet nu. Sommarstugan är det närmaste släktgård jag kan komma, det är nu fjärde generationen som huserar där. Och jag har spenderat alla mina barndoms somrar där. Det är en plats där jag har rötter och det känns fint att få vårda den en smula. Att den ligger mitt ute i spenaten är fantastiskt, det ger mig och mina barn möjlighet att koppla ihop oss med jorden. Leva lite enklare.

Farfar, så bra att du skaffade det här stället åt oss! Jag tackade dig aldrig när du levde (skyller på ungdomligt oförstånd), men jag kan se nu att du gjorde en massa bra saker för dina nära. Tack <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *