IBLAND HAR MAN LITE ÅNGEST HELT ENKELT

Vissa människor är så stabila. Oroas inte lätt, kanske aldrig egentligen har känt det där fladdret i bröstet och svajet under fötterna. Det är bra! Men så har vi den lite ängsliga sorten, den som rör sig snabbt mellan olika sinnesstämningar. Den sorten hör jag till. När jag var runt 20 var nog oroshalten på topp, hade upplevt lite panikångest och blev rädd för lite allt möjligt. Men detta parat med att jag har en järnvilja, stark intuition och grundmurad övertygelse om att jag (precis som alla ni andra härlingar!) kan göra grymt bra saker i detta liv gjorde att den oron aldrig tog överhanden helt. Intuitivt sökte jag mig till sådant som lugnade mig, tur det. Nu vill jag verkligen inte förringa andra människors ångest, en del lider av väldigt stark sådan och det kan vara oerhört svårt. Min var mild. Minimalismen och andligheten (de går in i varandra) har stabiliserat mig. Men när saker är lite upp och ner, som det har varit nu i september, kan den där oron blomma upp på nolltid. Då är det bara att kapa allt vad kaffe, skräckfilmer, nyheter på tv, alkohol och sömnbrist heter och satsa på mjukhet. Jag var i Spanien förra veckan med björnen (min darling) och det var på många sätt häääärligt. Men tamejtusan om jag inte av själva resan och allt blev svajig. Åh så irriterad jag blev på mig själv, att jag inte bara kan vara glad och käck och hejsan hoppsan hela tiden. Ta selfies på stranden och dricka drinkar. Parallellt med irritationen ser jag dock att den här känsligheten är bra. Det är ju ingen tvekan om att den leder mig in på en bra väg. Ju mer i balans jag är, desto mer magiskt händer i livet har jag märkt. Och jag blir helt förundrad över den här magin. Dessutom märker jag att andra märker när man är sådär in the zone, mår topp. Folk tittar på en, både män och kvinnor och de liksom dras till en.

Så kontentan är den att lite ångest ibland är ganska bra, om man ser den som ett budskap från sig själv och ett verktyg. Dessutom ger det mig mer empati för alla därute som mår piss. Jag har varit där men när man mår bra är det lätt att glömma hur svårt det är. Så stor kram till alla ledsna. Ni är ändå bäst <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.