INFLUENSA

Med mig från London kom en släng av influensa, ligger nerbäddad nu. Helt okej ändå, det är nog första gången jag inte drabbas av martyrskap i samband med denna sjuka. Jag ser det hela som en förlängd paus. Tid för meditation.

Vill så småningom skriva om det här med ”divine feminine/masculine”. Jag känner så starkt att båda dessa fantastiska krafter börjar återuppväckas i världen (och i mig). Efter #meetoo och allt. Den typ av manlighet som har regerat jorden ett par tusen år är på väg bort. Patriarkatet. Det är en maskulinitet helt ur balans och utan kontakt med det feminina. Ser mycket fram emot tiden framöver!

HIEROGLYFER OCH TID

Idag ordnar vi ett barnkalas för sonen som har fyllt sju. Han valde ett egyptiskt tema av oklar anledning 🙂 Ville ha något med ”fakta”. Så nu håller vi på att dekorera lite, jag skaffade ritpapper på rulle och så satte vi igång. Här hittade jag tips för ett egyptiskt barnkalas. I alla fall. Jag tänkte att jag skriver sonens namn med hieroglyfer. Det visade sig att bokstaven ”M”, som hans namn börjar på, ritas som en uggla. En uggla alltså, varje gång en ska skriva ”m”. Först tänkte jag ”men vad jobbigt!”. Sen tänkte jag på tid. Hur vi ser på tiden och påverkas av den mänskliga konstruktionen klocktid. Egyptierna kände nog inte att allt var bråttom. Det var helt okej att ha en bokstav som en uggla (med näbb och ögon och vinge och hela köret), för det var inte bråttom.

Ju mer jag funderar över vårt sätt att leva nuförtiden desto mer sugen blir jag på att formulera något sorts alternativ. Vi är så galet indoktrinerade i denna genomkommersialiserade värld att det känns jättesvårt att ens föreställa sig hur det skulle vara att leva utan att förhålla sig till klockan och pengar hela tiden. För mig är det i alla fall högst abstrakt. Just därför skulle jag vilja prata och skriva om det, för att utforska hur det skulle kunna vara.

Halvt relaterat till detta är att jag har börjat med kundaliniyoga. Mer om det någon annan gång, men en rolig sak är att yogaklassen hålls i ett hus som kallas för ”Verkstan” här i Uppsala. Själva huset hade jag lagt märke till, men jag visste inte vad det användes till. Men nu har jag läst på! Det är en förening som har funnits sedan 70-talet, vars syfte är att skapa en plats för konst, musik, samvaro, hantverk etc men helt utan kommersiella syften. Något som ju är ganska exotiskt idag. Föreningen köpte huset i mitten av 80-talet (tur det, nu hade det antagligen varit tokdyrt) och har hållit till där sedan dess. Älskar verkligen idén med detta!! Det enda är att det verkar vara en övervägande del äldre människor där, inget fel på sådana, men jag skulle vilja att en sådan oas även kunde dra till sig ungdomar och folk i min ålder. Kanske kan man hjälpa till att föryngra stället? Så extremt bra att man tex kan hyra lokal där för typ en hundring/kväll. Sånt känns ju helt orimligt, men egentligen är det det andra som är helt orimligt. Att allt ska vara så j-vla dyrt och att vi människor knappt har ställen att träffas på om man inte råkar ha gott om pengar.

Ok, tillbaka till kalasfixandet!

DE 5 KÄRLEKSSPRÅKEN

Okej, detta har inte dödsmycket med minimalism att göra, men det är HELT OUMBÄRLIG kunskap att bära med sig i livet. En amerikan vid namn Gary Chapman, med lång erfarenhet av äktenskapsrådgivning, började se ett mönster hos sina klienter. Folk hade problem i sina relationer, de kände sig oälskade. Ofta var den andra partnern helt oförstående – de visade ju jättemycket kärlek! Det Chapman kom på var att vi människor uppfattar kärlek på olika sätt, det vill säga, det finns olika ”språk” för att visa kärlek och alla har lättare att förstå vissa av dessa språk. De fem olika kärleksspråken är:

  • Words of affection (ung. ”kärleksfulla ord”)
  • Acts of service (”tjänster”)
  • Gifts (presenter)
  • Quality time (kvalitetstid)
  • Physical touch (fysisk beröring)

Då kan det gå till såhär i en relation; den ena parten har ”presenter” som primärt kärleksspråk och ger således sin älskade små gåvor då och då. Olyckligtvis har den andra parten ”fysisk beröring” som primärt språk och ”presenter” kanske sist om man rangordnar de fem språken. Det kan innebära att den som får presenter inte ser det som tecken på kärlek. Kärlek för hen är att bli kramad och pussad och när det inte händer känner sig personen oälskad. Allt på grund av att man har olika sätt att både visa kärlek och ta emot tecken på kärlek.

Denna insikt var helt fantastisk för mig! Det är mycket bra att fnula på vilket av dessa fem som känns absolut viktigast och vilka som kanske inte är lika viktiga. För mig är det fysisk beröring och ord som är i solklar topp. De andra är ju väldigt härliga dem med, men så länge jag får mina två favoriter känner jag mig älskad. Och om du lever med någon, prata med hen om detta! Ni kanske har samma favoritspråk, då är det lätt. Om ni har olika får ni lägga manken till lite mer, till exempel för mig vore det en mer medveten ansträngning att köpa presenter till min partner då jag själv inte bryr mig så mycket om det.

Många många par har räddat sina relationer med hjälp av kärleksspråken och romantiker som jag är kunde jag inte låta bli att dela med mig av detta till er. Här kan ni göra ett litet test för att se vilka era språk är.

Betänk också att era föräldrar har sina språk, precis som era barn. Kanske kände ni er lite smått oälskade som små, men det kan ju helt enkelt ha berott på att föräldrarna gav massa presenter men lite kvalitetstid. Ja ni förstår 🙂

Lycka till!

FRANCISCUS AV ASSISI – EN GAMMAL MINIMALISTKOMPIS

Ja det här med minimalism är ju knappast något nytt under solen. Jag skulle tro att samtliga religioner har något element av detta i sig. Alla som har tänkt på saken har väl insett att för mycket materiella ting i våra liv hindrar oss från att uppleva det gudomliga. En ganska välkänd person var Franciscus av Assisi som levde på 1200-talet. Han kallas även ”il poverello” – guds lille fattige. Han föddes som en son till en mycket rik man och växte upp lite som en brat. Fester och tjejer, pengar och lite småkrig ibland. Men ganska så plötsligt bytte han livsstil radikalt, gav bort allt han hade och började predika. De flesta tyckte att han var fånig och kanske till och med psykiskt sjuk, men allt vad tiden gick drogs fler och fler till honom. Idag är han en kristen förgrundsgestalt och har en hel klosterorden uppkallad efter sig. I hans budskap hittar vi sånt som känns viktigt och modernt för oss nu, till exempel att ha en

”lugn och kontinuerlig inventering av de ting man anser sig behöva för sitt arbetet och uppehälle, så att människan efter hand kan utesluta det som inte är väsentligt utan till hinder. Böcker, möbler, papper, kläder, ting kan bli till blytyngder genom sin blotta närvaro. Därför skulle Franciscus säga att glädje kommer av att rensa, slänga och prioritera. Nakna kom vi hit, nakna skall vi lämna.”

(ur ”Långsamhetens lov” av Owe Wikström).

Jag tycker att det känns skönt och trösterikt att det går att identifiera sig med någon som levde för 800 år sedan. Vi är fortfarande ungefär samma.

DETTA KLÄDDILEMMA

Hur jag än vrider och vänder på saken kan jag inte komma ifrån att jag har en STARK dragning till att klä mig vackert. Inte pråligt och jag behöver inte ha en massa kläder, men de jag har vill jag ska vara perfekta för mig. Enfärgade i bra material, etiskt tillverkade och de ska hålla lääääänge. Den här fäblessen har vållat mig huvudbry i min minimalistiska gärning. Är det verkligen okej? Flera år har jag klurat på detta och pendlat mellan att bedöma det hela som ytligt trams, ett beroende att göra mig av med, eller som något i min personlighet att omfamna. Jag lutar åt det senare. Ju äldre jag blir ju starkare blir min känsla för estetik. Inser att det är helt och hållet världsligt detta, men jag verkar inte bli av med det.

Det är inte det lättaste att hitta dylika plagg. Kedjorna är ju bara att glömma, både etiken och kvaliteten är åt fanders och dessutom är det nog inte de skickligaste skräddarna som har konstruerat mönstren. Ett för mig pålitligt märke är Filippa K. Därifrån kommer min nu femton år gamla vinterjacka som jag ser som en god och pålitlig vän 🙂 Det är en sorts parkas som från början var vattentät, nu inte så mycket, men den är varm och lätt och man kan röra sig i den. Från samma märke köper jag gärna tröjor också. Men inte klänningar, de är inte för min kropp. Det har blivit så att jag i samband med rean i januari köper ett par plagg som jag tänker mig ska bo hos mig massor av år framöver. Ibland blir det fel, då blir det nästa Stadsmissionen. Denna typ av shopping är dock ganska dyr. Ett plagg där den som sydde det faktiskt har fått skälig lön är dyrt. Voj voj. Men det är ju så det borde vara. Våra köp borde vara genomtänkta och det är ju egentligen självklart att produkter måste produceras på ett hållbart sätt, både ekologiskt och socialt.

Jag vill gärna göra mig av med det mesta hemma i form av tavlor, ljusstakar, böcker, blomkrukor. Men jag vill ha en solid garderob. Inte testa konceptet ”one shoe” som jag läste om hos en annan minimalist. Säkerligen handlar detta om några djupt begravda rädslor hos mig. En vacker dag kanske jag går omkring där i ett par skor i ur och skur, vem vet?

Något har jag i alla fall lärt mig av dessa år som minimalist och det är att även om något verkar poänglöst (till exempel att göra sig av med alla skor utom ett par) så är det sällan det när man väl provar. Fantastiska insikter och frihetskänsla väntar runt hörnet när ägodelarna tunnas ut! Det går inte att övertyga om detta med ord enbart, det måste upplevas. Kram!

GOTT NYTT ÅR!

Ett nytt år har precis börjat, vi kan kalla det 2018 för enkelhetens skull 🙂 Den här tiden på året har alltid tyckts mig speciell, det är nästan som att dagarna står stilla. Nyårsdagen måste ju vara den stillsammaste dagen på hela året. Även om det nuförtiden går att handla på ICA även denna dag, så är det något i luften.

Nu börjar året så smått komma igång och vad passar bättre om inte att sätta dina intentioner för året? Skall icke förväxlas med nyårslöften! Intentioner är någon form av mål, men det är också förhållningssätt. Ett sätt att välkomna in det du vill ha och lämna bakom det du inte vill ha. För att få lite grepp om vad som är på gång kan man kika på numerologin. Jag noterar att jag har år 3 (av 9 i en cykel) framför mig. Här hittar du en guide hur du räknar ut ditt personliga år. Förra året (tvåan) var fyllt av relationsarbete. Mer fokus på andra än på mig. Nu är det dock det stora Ellen-året ha ha. Och detta på ett fint sätt, inte egoistiskt drivet. Tror bara att en hel del kommer att klarna och att jag efter ganska många års sökande hittar mer hem. Med risk för att detta inlägg blir ett enda stort svammel har allt att göra med att jag har bjudit in unga Ellen i leken igen. Ni har säkert hört talas om ”det inre barnet”. Freud och co var inne på det, så även många andra. I korthet kan man säga att det är viktigt att ha någon sorts kontakt med sitt unga jag, för det existerar trots att vi är vuxna nu. Vi får dock lära oss att begrava den där unga versionen av oss själva, men det får till följd att vi inte lever det liv vi vill leva. För min del har det handlat om att jag trodde att jag inte kunde ta med mig något av mitt unga, kreativa och säregna jag in i arbetslivet. På grund av det har jag sett samma negativa mönster upprepa sig på arbetsplats efter arbetsplats. Det var inte förrän för ett par veckor sedan som jag insåg detta – och när jag gjorde det föll en stor pollett ner! Jag har i 15 år haft någon sorts rustning på mig i arbetslivet, precis som många andra. Rent ytligt har det gått utmärkt, men jag har hela tiden vetat att något inte stämmer. Från och med nu är det dock utan rustning som gäller, vilket känns fantastiskt men också lite läskigt. I samband med denna insikt hände det lite saker som ändrar på en hel del, och om en vecka eller så kan jag berätta mer om det.

Okej – så vad försöker jag säga här egentligen? Hi hi 🙂 Jo, att det är DU som väljer ditt liv och ditt år. Låt inte andras mer eller mindre genomtänkta intentioner dra med dig, gör det bara om det känns rätt i magen. Skriv gärna ner några rader om vad du önskar mer av under 2018. Oftast visar det sig i slutet av året att precis det man kallat in har kommit. Gör det även om du inte tror på det! Om vi alla börjar leva mer efter vår inre kompass skulle världen se annorlunda ut. Jag tror att det är det som krävs för att vi ska kunna fortsätta leva på vår jord.

ps. Om du vill ha lite köttigare info om ditt år kan jag verkligen rekommendera att boka en årsläsning hos Branka Okeijn. Det är min personliga rekommendation och jag får absolut inget i utbyte mot att tipsa om detta, hon är bäst bara 🙂