FRANCISCUS AV ASSISI – EN GAMMAL MINIMALISTKOMPIS

Ja det här med minimalism är ju knappast något nytt under solen. Jag skulle tro att samtliga religioner har något element av detta i sig. Alla som har tänkt på saken har väl insett att för mycket materiella ting i våra liv hindrar oss från att uppleva det gudomliga. En ganska välkänd person var Franciscus av Assisi som levde på 1200-talet. Han kallas även ”il poverello” – guds lille fattige. Han föddes som en son till en mycket rik man och växte upp lite som en brat. Fester och tjejer, pengar och lite småkrig ibland. Men ganska så plötsligt bytte han livsstil radikalt, gav bort allt han hade och började predika. De flesta tyckte att han var fånig och kanske till och med psykiskt sjuk, men allt vad tiden gick drogs fler och fler till honom. Idag är han en kristen förgrundsgestalt och har en hel klosterorden uppkallad efter sig. I hans budskap hittar vi sånt som känns viktigt och modernt för oss nu, till exempel att ha en

”lugn och kontinuerlig inventering av de ting man anser sig behöva för sitt arbetet och uppehälle, så att människan efter hand kan utesluta det som inte är väsentligt utan till hinder. Böcker, möbler, papper, kläder, ting kan bli till blytyngder genom sin blotta närvaro. Därför skulle Franciscus säga att glädje kommer av att rensa, slänga och prioritera. Nakna kom vi hit, nakna skall vi lämna.”

(ur ”Långsamhetens lov” av Owe Wikström).

Jag tycker att det känns skönt och trösterikt att det går att identifiera sig med någon som levde för 800 år sedan. Vi är fortfarande ungefär samma.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.