GLAD PÅSK!

Påsken är en favvo bland högtiderna, våren börjar komma, den är kravlös jämfört med julen och maten är godare. Idag har jag varit på lådcykelutflykt med barnen och nu sitter jag och lökar i köket i väntan på att det ska bli lagom att börja koka potatis.

Bild från utflykten, vi låtsades att åkern var hav och att vi hade picknick på klipporna. Och så såg vi två raska nyckelpigor! Erbjöd dem vindruvor men de var milt intresserade. Kanske vill de hellre ha protein såhär på vårkanten? Någon som vet?

Påskhönan är på plats. Detta är allt påskpynt vi har. Förutom sånt som barnen gör nytt i skolan då.

Hoppas att ni har det skönt och lugnt de här dagarna. Behöver icke fyllas med aktiviteter, våga lämna dagen fri så fyller den sig själv med något trevligt!

🐣🐣🐣

ATT VARA I ”THE VOID”

Void betyder ”tomrum”. Inom andlighet pratar man ibland om att vara i just det där tomrummet. Det är ett tillstånd av förändring som drabbar alla människor, oftast när vi behöver göra lite större förändringar i livet som gör att våra gamla vanor och mönster inte funkar längre. Det här kan vara ganska prövande, för det kan kännas som att allt man är van vid försvinner och man är lite som på ett gungfly. Men att vara i the void (det låter bättre på engelska, mindre ödesmättat än ”tomrummet”) är positivt! Det betyder att du är på väg till ett lite högre plan, en högre vibration! Så heja heja om du är där just nu! Det brukar inte vara så värst länge, allt från timmar till månader. Men inte flera år. Tricket här är att inte stressa igenom tillståndet bara för att få fast mark under fötterna igen. För det är just i tomrummet som de nya, oväntat härliga lösningarna dyker upp om du vågar hålla dig öppen.

Till exempel: du kanske blir av med jobbet oväntat. Du får a-kassa etc så ekonomiskt är det ingen tokpanik. Typiskt the void-situation. Vad ska du göra nu? Istället för att se denna tid som något hemskt, ett nederlag, kan man försöka se det som ett riktigt guldläge att byta till något som passar en bättre. Du kanske inte älskade ditt jobb, det kanske gjorde dig och din kropp trötta. Så kanske du får ett erbjudande om ett nytt jobb. Du känner att du inte riktigt är sugen men att du kanske borde ta det ändå eftersom man ju ska ha ett jobb (systemfel här, men det kan vi ta någon annan gång 🙂 ) Och är det verkligen ok att tänka att något härligt kan dyka upp? Ja! Det är helt ok! Universum vill inget hellre än att precis alla ska leva superhärliga liv och hjälper till så mycket det bara går. Det är vi själva som sätter krokben, vi tar det där trökjobbet fast vi inte känner för det. Men i the void skapas möjligheterna och genom att våga vara där, hur läskigt det än känns, så bjuder vi in något bättre.

Jag har spenderat de senaste två månaderna i detta tomrum. Först blev jag toksjuk i influensa följt av bihåleinflammation och var sängliggande i två veckor. Då kunde jag inte vara den mamma, partner eller kollega jag är van vid. Inte ta hand om någon utom mig själv. Konstigt och oskönt! Sen var det dags för flytt. Beteendemönster och vanor knutna till bostaden puts väck. Och nu, nästa vecka byter jag jobb. Eh. Intensivt. I början och då och då under denna period har jag varit lite motsträvig, för fasiken vad jobbigt det är när det mesta runt omkring en förändras typ samtidigt. Men jag vet också att dessa förändringar är helt rätt, det tar mig till en bättre plats där jag mår bättre och får mer energi. När jag tänker på mitt nya jobb får jag liksom ett pirr av glädje i bröstkorgen! Och nya lägan – älskarn! Det är lite som att byta skidspår till ett som går snabbare och är skönare. Under själva bytet kanske man måste knaggla sig över skare och kottar och allt möjligt, men när man väl är i det nya spåret är det ju väldigt sweet.

Så när ni hamnar i det här tillståndet av förändring, lägg märke till det och stay cool för det är bästa tillfället för att levla upp i livet.

peace out

LIVET OCH DÖDEN

I höstas kom en ung kvinna till mig på reiki. Hon var glad, pigg och frisk och vi pratade lite. Tre månader senare avled hon i sviterna efter en kort sjukdom. Så otroligt hemskt. Med en liten familj som nu saknar henne bortom alla ord. Tänker ganska mycket på henne och det ofattbara i att någon som finns här helt plötsligt inte gör det. Det här med döden alltså, det går ju bara inte att förstå. Men även om det inte går att fatta kan man i alla fall förstå en sak; att döden inte är motsatsen till livet. För livet tar aldrig slut, det pågår och pågår och pågår. Om än i olika form. Motsatsen till döden, dvs att vi lämnar kroppen och jordelivet, är födseln. Har ni tänkt så förut? Det är en fin tanke och jag tror att det är precis så. Födseln är porten in i det som vi menar med ”livet”. Jag föddes och blev den här Ellen som gör lite grejer under ett antal år på jorden. Sen går jag ut genom porten igen, dör, lämnar Ellen-personan och fortsätter att vara en del i alltet. Ett sådant tankesätt tar inte bort smärtan och sorgen när någon vi älskar lämnar oss. Verkligen inte. Det är bara ett annat perspektiv. Och kanske en pytteliten smula till tröst att vi kanske möter alla vi älskar igen, när vi har gjort klart det vi skulle och stänger porten bakom oss.

THIN SPREAD

Eller som man skulle säga på svenska; ”tunt utbredd” (på typ mackan). Det är ett uttryck som jag tror många känner igen sig i, det betyder helt enkelt att man har så mycket olika grejer att göra att man inte hinner med att göra något på djupet. Det är liksom bara ett tunt lager av sig själv på mötena, vid middagen, när man pratar med barnen, skjutsar hit och dit, skrollar på telefonen… Man tror att det är meningen och helt rimligt att allt ska hinnas med. Kanske bannar sig själv när man inte orkar. Men som alla vet måste ju pålägget vara i lagom mängd i förhållande till brödet, annars blir det ingen bra macka 😀

Det finns en systerrörelse till minimalism som kallas ”essentialism” som handlar om det här med att fokusera och bara säga ja till det essentiella (eller nödvändiga). Det är egentligen precis samma sak som minimalism men med fokus på aktiviteter istället för saker. För mig är minimalism/enkelhet/ ”enoughism” både att inte ha ett överflöd av saker eller av aktiviteter/tidsstök. Men, det är ju bara bra med fler infallsvinklar! Så länge det är för det högsta goda är det ju bara att köra 🙂

Kontentan är att man ska säga nej till saker man inte vill eller orkar göra. Ibland är det lätt, ingen tar illa upp och det var ändå inget viktigt. Ibland är det svårt, folk blir sura och tycker att man är egoistisk. Dock finns det minst två extremt viktiga skäl att säga nej:

  1. Folk blir utbrända av den omöjliga livsstilen där allt ska hinnas med. Och tänk bara på alla relationer som går i kras pga detta!
  2. Du har en livsuppgift som du bestämde dig för att satsa på innan du återföddes till detta liv. Om du spenderar livet med att skjutsa till träningar är risken stor att världen går miste om din unika gåva.

Här kan ni läsa en sjysst sammanfattning av essentialismen

PÅ NY PLATS

Idag lämnar vi över gamla boningen till den nya familjen och så är flytten över. Allt har gått bra. Känslomässigt ok också, lite förvirrande att plötsligt vara på en ny plats bara. Och ett jäkla överskott av vata (ayurvediskt begrepp för den energi/element som är kallt, blåsigt, torrt och som det finns mycket av på vintern och i förändring. Bra med lagom men med för mycket blir man irriterad, fräsig, kliig, sover lätt etc).

Och om ni hade sett flyttlasset hade ni kanske tvivlat på att jag försöker leva minimalistiskt ha ha! Herrejösses. Jag försvarar mig med att det inte är mina saker till 90%. Vågar knappt tänka på hur det hade sett ut om vi inte hade praktiserat rensning!

Gav bort drinkglas till en av flytthjälparna, han blev glad 🙂

Nya köket 🌸

Ha en fin tisdag folks!

OKEJ, JAG ERKÄNNER….

… Det tog mer än två-tre timmar att flyttpacka, ha ha! Det visste ni antagligen redan att det skulle göra. Det som tog tid var främst två saker;

  1.  Jag fick gå igenom samtliga teckningar, lösa pärlor och diverse pysselskapelser med mina barn. Här snackar vi hundratals grejer.
  2. Jag vill gärna att det som flyttas med till nya boningen är rent, alltså ville jag damma av böcker och putsa och feja lite.

Annat noterat är att flyttning stressar upp folk, precis som resor kan göra. Det har jag inte tänkt på förut, men är nog en stor orsak till att många tycker att det är jobbigt att flytta.

Jag fick förresten ett pangbra tips som med lite god vilja kan ses som minimalistiskt: att slå in glas och porslin i handdukar, lakan och annat tyg som man har hemma. Så slipper man hålla på och böka med tidningspapper! Och tyggrejerna ska ju ändå packas. Så smart.

Alla barn i familjen hade vuxit ifrån en hel del av sina saker på de år vi har bott på nuvarande ställe, så det var riktigt mycket som gavs bort till second hand och till återvinningscentralen. Ett par kubikmeter skulle jag tro. Jätteskönt!

Och jag för min del pajade en blomkruka så det var ju en sak mindre att packa 🙂

Nu är frågan – ska jag spara min nästan 30 år gamla anorak? Den ser som ny ut, men används kanske en gång vartannat år…  Det som talar för den är att den är fin och praktisk, och så har jag ett litet nostalgiskt band till den. Min mamma sydde på en pälskant på kragen, en stackars räv som min farfar en gång i tiden skjutit. Jag är helt emot jakt, men konstigt nog känner jag någon sorts vilja att ha kvar anoraken av respekt för räven. Hur nu det går ihop. Vad säger ni – behålla eller ej?

OCH EN VÅG…

Så fin! Och härligt analog! Säkert hur bra som helst om man någonsin vägde något. Jag hittade den secondhand och var då i en fas i livet då jag preppade inför ett eventuellt längre strömavbrott ha ha.. Köpte även en vevradio. VEVRADIO. Ni förstår ju själva hur mycket den har blivit använd…

Adios vågen! Må du få ett lyckligt nytt hem!