OKEJ, JAG ERKÄNNER….

… Det tog mer än två-tre timmar att flyttpacka, ha ha! Det visste ni antagligen redan att det skulle göra. Det som tog tid var främst två saker;

  1.  Jag fick gå igenom samtliga teckningar, lösa pärlor och diverse pysselskapelser med mina barn. Här snackar vi hundratals grejer.
  2. Jag vill gärna att det som flyttas med till nya boningen är rent, alltså ville jag damma av böcker och putsa och feja lite.

Annat noterat är att flyttning stressar upp folk, precis som resor kan göra. Det har jag inte tänkt på förut, men är nog en stor orsak till att många tycker att det är jobbigt att flytta.

Jag fick förresten ett pangbra tips som med lite god vilja kan ses som minimalistiskt: att slå in glas och porslin i handdukar, lakan och annat tyg som man har hemma. Så slipper man hålla på och böka med tidningspapper! Och tyggrejerna ska ju ändå packas. Så smart.

Alla barn i familjen hade vuxit ifrån en hel del av sina saker på de år vi har bott på nuvarande ställe, så det var riktigt mycket som gavs bort till second hand och till återvinningscentralen. Ett par kubikmeter skulle jag tro. Jätteskönt!

Och jag för min del pajade en blomkruka så det var ju en sak mindre att packa 🙂

Nu är frågan – ska jag spara min nästan 30 år gamla anorak? Den ser som ny ut, men används kanske en gång vartannat år…  Det som talar för den är att den är fin och praktisk, och så har jag ett litet nostalgiskt band till den. Min mamma sydde på en pälskant på kragen, en stackars räv som min farfar en gång i tiden skjutit. Jag är helt emot jakt, men konstigt nog känner jag någon sorts vilja att ha kvar anoraken av respekt för räven. Hur nu det går ihop. Vad säger ni – behålla eller ej?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.