DEN ERFARNA MINIMALISTEN

När man först börjar rensa kan man bli helt som förtrollad, det är så underbart och livet ler och allt känns så bra. Kanske blir man så förtjust i tänket att man börjar skriva om det hela, i en blogg kanske? He. Men sen går tiden och den nyfrälsta känslan falnar, vilket är helt naturligt. Är ni där än vänner? Vad gör man då? Struntar man i allt och drar till Jula? Antagligen är en anledning till att det känns lite trökigt att du har anammat en ny vana. Den nya vanan har liksom boat in sig hos dig och gör inget väsen av sig längre. Egentligen är det tid att fira! Vilket kliv du har tagit! Woop 🙌🙌🙌 Det är lite som att ha en ny partner, ert förhållande har nått en ny, trygg nivå. Ni vet var ni har varandra och ni litar på varandra. Får stöd och hjälp. Och jag tänker; när man är på denna skillade nivå kan man ju släppa lite på tyglarna. Inte att börja shoppa som en tok, men att hitta sin stil. Du kan liksom ha din muminsamling utan dåligt samvete. Och ett vardagsrum som ser ut som ett mysigt bibliotek från 1800-talet. Skrattade lite åt denna artikel :

https://thoughtcatalog.com/kara-nesvig/2015/01/im-just-going-to-come-out-and-say-it-minimalism-is-freaking-boring/

😙

EN IDÉ SOM FLÖG SIN KOS

Förut har jag skrivit om en rolig idéteori. Att om man inte tar hand om en idé som landat hos en så försvinner den. Jag hade en idé om att bli rensningscoach – att hjälpa människor att rensa hemma och att sen bibehålla den mindre materiellt fokuserade livsstilen. Var på god väg, har nästan gjort klart en ganska mastig onlinekurs i ämnet. Men. Jag får lov att erkänna att denna idé ledsnade på att vänta på mig och har dragit iväg till någon annan. Skulle inte bli förvånad alls om ”min” idé dyker upp snart i stilig form. Så kan det gå!

Jag har precis bytt arbetsplats, från det trygga kommunjobbet till att vara konsult (igen). Konsultandet passar mig bra på många sätt, men det innebär också en viss prestationspress. När jag har landat lite i mitt nya arbetsliv kan jag kanske omvärdera rensningscoachidén, se om den vill komma tillbaka till mig. Orkar inte riktigt tänka på det nu, har ju även precis flyttat, bytt bank, telefon och dator… Livet är lite upp och ned för tillfället helt enkelt.

TRENDIGT ATT VARA MINIMALIST?

Hm, det verkar som att det är inne att vara minimalist. På sätt och vis är det nog bra. Men det verkar också som att en del kanske missar målet… Att man fokuserar mer på en stilig yta (med få, men noggrant utvalda saker) än på att leva. Att minimalismen blir något att skryta med. Högstatus, visar att man står över det världsliga och begären. Hu.

Själv börjar jag bli trött på begreppet! Kanske är som att svära i kyrkan, men efter att ha haft denna livsstil i fem år är jag van vid det och känner inte behovet av att etikettera längre. Man lever sitt liv liksom, och en del med mer medvetenhet än andra. Inget är mer rätt eller finare, vi kommer alla från olika bakgrund och har olika erfarenheter med oss. Man ska vara försiktigt med att döma andra. Faktum är att det nog är en av de viktigaste grejerna. Man kan ändra sig själv, men man ska låta andra vara. Både i tanke och ord. Inte alltid så lätt kanske.

 

HAR DU GJORT NÅGE KUL I HELGEN DÅ?

Det är en fråga som inte är helt ovanlig på måndagar. På fredagar är det mer ”ska du göra någe kul i helgen då?”. I vår kultur är det fint och bra att göra saker hela tiden. Och gärna redovisa dem för andra sedan. Det här har vi hållt på med åtminstone sedan kyrkan mer strukturerat och fokuserat började ta makten över folket. Sedan dess har kyrkan tappat sin maktposition, i alla fall i Sverige, och andra krafter träder in istället. Nu är det ju framförallt kapitalistiska marknadskrafter som vill att vi ska göra saker hela tiden. Avstickare: läs gärna Pikettys bok ”Kapitalet i tjugoförsta århundradet” där det framkommer med statistiskt säkrad tydlighet att sättet att vara rik på är genom att ärva pengar. Att få kapital genom lönearbete är nästan omöjligt. Det här vet de med pengar/kapital men det är såklart inget de går ut med så gärna. Poängen med att folk gör saker hela tiden är dels att de då inte har varken tid eller ork att göra uppror eller ifrågasätta makten, och dels (särskilt nuförtiden då) att vi spenderar mer pengar om vi gör saker.

Tittar man t.ex. på Indien är det en helt annan femma. Där värderas att göra ingenting. Nåväl, kanske inte 100% rakt igenom, marknadskrafter finns där också, men man har likväl en tradition av att bara vara.

Att göra ”ingenting” kan vara svårt att prata om på fikarasten. Det skulle kunna låta såhär ”jo jag tog hand om min kropp i några timmar. Badade, smörjde, stretchade lite. Och sen tittade jag ut genom fönstret ett tag. Gick på toa. Åt. Älskade någon timme och sen degade vi i sängen. Och åt igen. Du då, har du haft en bra helg?”. Ändå är det ju typ sånt här många av oss skulle må riktigt bra av. Inte en massa idrottscuper, loppisar, handla det och det, mingel med halvt bekanta etc. I alla fall inte hela jäkla tiden.

Man kan tänka på det. Att det är ok att göra ingenting. Försöka vila i det och se hur det känns. En liten utmaning för de flesta av oss.

VAD ÄGER EN MINIMALIST EGENTLIGEN?

Ganska ofta när jag pratar med folk om det här med minimalism och att ha lite saker säger de ”jag har inte så mycket grejer”. Det kan såklart stämma, men min gissning (dock utan värdering) är att de flesta har betydligt mer än de tror. När jag började rensa trodde jag också att jag hade lite grejer. Men efter att ha rensat ut många hundra ting och kånkat kasse efter kasse till second hand vet jag bättre, jag hade en hel del. ”Jamen vad är det du inte har då?” undrar folk sen. Det är en ganska klurig fråga! Dels för att jag inte för inventarie över mina prylar, och dels för att alla är olika och vissa kategorier av grejer som någon tycker är helt vanligt känner jag knappt till. Men jag ska försöka att beskriva lite kort vad jag inte har.

Jag har inte:

  • särskilt mycket sportutrustning. Jag yogar, går på gym och spelar lite tennis. Till yogan och gymmet är det samma paltor som gäller, de är dessutom gamla som gatan men verkar hålla ihop som tur är. Jag har en yogamatta också. Tennisen är för skojs skull och då har jag ett par tennisshorts så att man kan ha bollar i fickorna. Men även om jag inte älskar dessa shorts kommer jag inte skaffa några andra eller fler. Jag har ett racket och ett par skor att hoppa runt i också.

    Men, jag har liksom satt stopp där. Ibland kanske man blir sugen på att börja jogga eller vandra eller vad som helst, men jag köper inte mer sportgrejer. För det är inte värt, och jag vill inte ha för mycket olika aktiviteter i livet. Vännen som frågade mig vad jag egentligen har undrade tex om jag inte åkte långfärdsskridskor någon gång ibland. Nej, och även om det ser mysigt ut kommer jag inte skaffa utrustning för det. Innan jag blev minimalist skulle jag kanske ha tänkt att det vore ju kul, jag skaffar griller! Nu tänker jag att jag är nöjd ändå 🙂

  • Böcker. Jag hade böcker förut, men har gett bort dem.
  • Foton. Hade en hel hög fotoalbum. Har även rensat digitala bilder. Har kvar ett litet antal.
  • Prydnadssaker.
  • Extra av blomvaser, ljusstakar och sånt. Köper aldrig sådant.
  • Bråte. Jag vet exakt vad jag har – till och med i källarförrådet 🙂
  • Gammal kurslitteratur
  • Gamla tidningar/magasin/reklamblad/broschyrer
  • Extra uppsättningar lakan, dukar eller handdukar
  • Ett välfyllt skafferi – vi har god mat men inte en massa specialgrejer som man aldrig använder
  • Fancy köksutrustning typ gasolbrännare, grillpannor, spritsar, muffinsplåtar etc
  • Annan sällananvänd köksutrustning som glögglas, tacoservis, drinkglas etc
  • Olika sorters skumbad, hårinpackningar, doftljus och annat spa-relaterat
  • Samlingar. Samlar inte på något.
  • Kläder som jag inte använder. Det hade jag mängder av förut.
  • Tavlor som jag inte gillar

Hm ja, det är en början i alla fall. Och inget av ovanstående är något ställningstagande, jag har absolut inget emot något av dem. Om man älskar sin smurfsamling ska man ju såklart ha kvar den! Och som sagt, jag vet ju inte vad annat folk har, så det är svårt att veta var man ligger på en minimalist-skala. Mycket har ju att göra med hur och var man bor också. Om man bor mer lantligt är det ju troligt att man behöver lite mer verktyg och kanske gräsklippare och snöskovel etc. Ja ni vet. Det finns ju heller ingen prestige i detta, vad man har angår ingen annan än en själv. Det handlar också om att kompromissa och leva harmoniskt med eventuella familjemedlemmar. Om jag var solo skulle jag vara mer drastisk. Experimentera mer med upplevda behov. Det vore intressant att se statistik över vad snitt-svensken har! Det är ju rejäla klyftor i vårt land så det ser förmodligen väldigt olika ut. Förstår också att resonemang kring rensning kan vara provocerande när så många inte ens har råd med det nödvändigaste. Kanske får bli ett mer politiskt inlägg så småningom (obs, är inte bunden till något parti och vet inte vad jag ska rösta på)….

 

DET ÄR DYRT ATT FLYTTA

Förutom att själva bostaden kanske kostar mer än den gamla så ploppar det upp extra kostnader som små svampar. Här gäller det att ha sparat lite! Man fixar extra nycklar, betalar uppläggningsavgifter och administrationsavgifter, skaffar ett skrivbord till ett barn, lite gardiner för det var visst skillnad att bo på nedre botten etc etc. Dessutom, när en håller på att packa upp och fixa kan det vara som så att matlagningen kommer lite på skam och det blir mer småköp och hämtmat. Så för att ”ha kvar lite i ladorna” som politiker brukar säga så har jag satt ett tydligt och medvetet köpstopp som varar i månaderna tre (mars, april, maj). I och för sig brukar jag inte köpa speciellt mycket ändå, men nu är det stramare tyglar. Har inte någon lista på tillåtna respektive icke tillåtna köp, men något jag kommer inhandla är kläder på loppis åt ett av barnen som verkar ha växt en decimeter på typ tre månader. Något jag inte kommer att inhandla är en bra handkräm fast mina händer säger att det vore önskvärt. Allt till mig själv går bort.

Det kan vara ganska fiffigt att sätta upp något sorts mål eller regel och ha den tydlig för sig själv, det är så mycket lättare att följa än att bara tänka att man ska köpa lite mindre. Om man inte vill ha totalstopp kan man ju tex bestämma sig för att inte köpa några kläder eller hämtmat eller böcker eller vad det nu är man brukar dra hem.

Det festliga med att vara sparsam ett tag är att det gör jättestor skillnad i plånkan. Det funkar liksom. Innan jag började spara delar av min lön varje månad gick hela lönen åt ändå. När man sparar (och det behöver verkligen inte vara mycket, börja med ett par hundringar om du har möjlighet) blir det ganska snabbt en trevlig liten hög. Jag har dock valt bort aktier och fonder, dels för att det för mig är helt ideologiskt fel, men också för att det blir på tok för o-minimalistiskt. Vilken röra att hålla koll på börskurser etc!

Känns jätteskönt och enkelt att efter en tids röra ta tag i saker ordentligt och förenkla.