DEN ERFARNA MINIMALISTEN

När man först börjar rensa kan man bli helt som förtrollad, det är så underbart och livet ler och allt känns så bra. Kanske blir man så förtjust i tänket att man börjar skriva om det hela, i en blogg kanske? He. Men sen går tiden och den nyfrälsta känslan falnar, vilket är helt naturligt. Är ni där än vänner? Vad gör man då? Struntar man i allt och drar till Jula? Antagligen är en anledning till att det känns lite trökigt att du har anammat en ny vana. Den nya vanan har liksom boat in sig hos dig och gör inget väsen av sig längre. Egentligen är det tid att fira! Vilket kliv du har tagit! Woop 🙌🙌🙌 Det är lite som att ha en ny partner, ert förhållande har nått en ny, trygg nivå. Ni vet var ni har varandra och ni litar på varandra. Får stöd och hjälp. Och jag tänker; när man är på denna skillade nivå kan man ju släppa lite på tyglarna. Inte att börja shoppa som en tok, men att hitta sin stil. Du kan liksom ha din muminsamling utan dåligt samvete. Och ett vardagsrum som ser ut som ett mysigt bibliotek från 1800-talet. Skrattade lite åt denna artikel :

https://thoughtcatalog.com/kara-nesvig/2015/01/im-just-going-to-come-out-and-say-it-minimalism-is-freaking-boring/

😙

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.