ATT SLUTA DRICKA KAFFE

Åh kaffe, vilken tröst du har varit i många år! Men också en lömsk vän, för egentligen har jag inte alls mått bra av dig. Nu kan det vara så att vår historia ihop är på väg att ta slut, att vi får gå skilda vägar. Jag ska berätta varför.

Jag började dricka kaffe så smått i gymnasiet. Vi satt på kaféer och pluggade naturvetenskap och drack kaffe med grädde och socker i. Kände oss mondäna och vuxna. Kaffeintaget var väldigt sporadiskt, absolut inte varje dag. Så fortsatte det i ganska många år. Jag tror att jag började dricka kaffe dagligen när jag en sommar flyttade in till min dåvarande partners studentkorridor. Gjorde presskaffe på morgonen. Men inget egentligt beroende då heller. Kaffet blev inte snuttefilt förrän jag var föräldraledig första gången. Ändlösa, ensamma dagar med ett mycket uppmärksamhetskrävande barn, vacklande självkänsla och halvtaskigt förhållande. Kaffet blev en tröst, en mysig ritual. Det här är nio år sedan. Så i nio år, med undantag för en detoxmånad för tre år sedan, har jag druckit minst en kopp varje dag. Jag har velat sluta många gånger, men när omgivningen är hård och tempot högt har jag inte kunnat.

Så varför ska jag sluta nu då? Jo, jag kan inte fortsätta ignorera min kropps mycket tydliga budskap. Så fort jag dricker kaffe blir magen både väldigt uppsvälld och det blir en oerhörd fart på den. Känns inte hälsosamt att ha den typen av magfunktion varje dag, måste vara en oerhörd stress för mina stackars organ och tarmar. Förutom magproblemen blir jag trööööööööött av kaffe. Slut liksom. Dränerad. Och ganska ofta känner jag mig lite allmänt uschlig och ofräsch av det. Minst hälften av kopparna smakar inte ens gott. Ja ni hör ju, frågan är ju varför jag inte slutat tidigare?

Sen är det reikin, det är mycket lättare och skönare att ge reiki utan koffein i kroppen. I höst ska jag utbilda mig till reiki master och jag tror att det blir så starkt att det inte finns utrymme för kaffe samtidigt. Så lite självbevarelsedrift också 🙂

Så hur gör man då? Jag har vanan troget googlat runt och läst om olika sätt att sluta. De flesta rekommenderar en stegvis minskning av intaget. Först tänkte jag bara sluta tvärt, men igår kände jag mig så oerhört ledsen och deprimerad att jag tog en halv kopp på eftermiddagen. Deppet är jobbigt och det går ut över familjen. Så nu gör jag så att jag låter dagen gå och känner efter om avvänjningsbesvär uppstår och om det är väldigt starkt tar jag en liten, liten klunk. Jag började i onsdags och har kanske druckit 1,5 koppar sedan dess (mot ca 2 st/dag innan).

Goda effekter so far:

  1. Magen är lugn och känns normal! Heja magen!
  2. Jag är gladare för att det känns rätt att respektera kroppen

Det här är ju också något som jag räknar in i minimalismen. Att göra det enklare för sig. Det är inte alltid enkelt att göra det enklare dock… Men att slippa förlita sig på prylar eller en dryck för att känna sig trygg är väldigt frigörande. En sak mindre att tänka på. Men med det sagt är det ändå supersvårt, känns på något sätt bedrövligt att inte kunna njuta av en köpp typ någonsin mer. Vilket annat livsmedel som helst skulle jag sluta pronto med om kroppen reagerade lika starkt som den gör på kaffe. Men ni vet, det är ju så mysigt med kaffe… doften, smaken, att dela den med en vän eller sin älskade… Om någon där ute har erfarenhet av detta – kommentera gärna!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.