ATT VÄXA GENOM ATT RENSA

Meningen med våra liv här på jorden är att utvecklas och växa. Jag brukar tänka på det lite som att levla i ett dataspel 🙂 När vi sedan lämnar jorden kan vi oftast vara sjukt nöjda med hur mycket vi lärde oss i den senaste vändan. En sak som ingen människa kommer undan är att allt är förgängligt. Ju mer vi försöker hålla vår omgivning konstant och ju mer vi spjärnar emot förändringar, desto jobbigare får vi det. Det går liksom inte att kämpa emot denna grundprincip. Att leva minimalistiskt är att träna sig i non-attachment, eller ”icke-anknytning” på svenska. Det vill säga att med konkreta medel lära sig att inte hänga upp sin trygghet på materiella saker. Man gör sig av med något och märker att man blir starkare av det. De som inte förmår göra sig av med en endaste pinal tror jag i många fall även lider av en ganska stor dödsskräck. Innerst inne vet man att man har noll kontroll över detta, att alla ska dö (eller rättare sagt alla kroppar ska dö, inte själen såklart) men man vill inte acceptera detta och bygger därför upp en stor materiell omgivning som man vaktar med näbbar och klor. Tror även att det är ganska ofta denna typ av människa när hen väl har dött kan komma tillbaka som ”spöke” och vara purken över att husets nya ägare renoverar etc. Inte en helt vetenskaplig teori men så har väl vetenskapen inte alla svar, inte ännu i alla fall.

När man har praktiserat minimalism ett tag och känner att man har fått kläm på att rensa, då kan man om man känner sig hugad ge sig på nästa rens! Nämligen att släppa taget om attityder, roller, vanor, relationer och jobb. Kanske inte alla på samma gång dock 🙂 Det här är en av de största utmaningarna i andlig utveckling; att släppa det som inte längre behövs i ditt liv och välkomna det nya. Det krävs mod för att släppa taget om en inrotad vana, eller kanske att lägga ner sin offer-kofta-attityd och en dag komma till jobbet med glatt humör istället. Mod och tillit till att universum är vänligt och att utrymmet som skapades när du släppte det du inte behövde längre kommer att fyllas av något ännu bättre. För det är så det funkar! Kanske har du redan gjort detta någongång, försök minnas hur det kändes och vad som kom in i ditt liv istället. En av mina största och svåraste letting-go-tillfällen var när jag separerade. Hela själen skrek efter det men mitt jag stretade emot enormt mycket. Men hålet som bildades fylldes med så mycket kärlek och mjukhet, inspiration och plats för mig att vara kreativ.

Inget lämnar någonsin ditt liv om inte något bättre är på väg in

Ett tips är att agera innan viskningarna från ditt hjärta blir till skrik. Mycket lättare att släppa något när ditt inre/högre jag börjar puffa för det än att vänta så länge det bara går. Till slut kan det ändå bli så att universum gör förändringen åt dig om du inte agerar. Och då kan det kännas riktigt jobbigt. Usch, nu låter det nästan som skräms, så menar jag inte. Men precis som att du blir friare om du inte hänger upp ditt liv på prylar, blir du friare och gladare om du inte knyter ditt välmående till preferenser. Du kanske inte måste ha starka åsikter om mat, kläder, väder etc? Det är ditt eget val och själva preferensen kan du såklart ha kvar, men inte beroendet. Du kan alltså vara lugn och glad trots att det är 30 grader varmt ute och du föredrar kyligare dagar.

Så, ett enkelt sätt att börja nosa på detta är genom att sätta sig i lugn och ro, blunda och fråga sig själv: ”finns det något i mitt liv som inte längre gör mig gott och som jag kan släppa?”. Lita på det som dyker upp. Kanske är det något enkelt, som att hoppa av en kurs du anmält dig till men tydligen inte är sugen på. Lita på att ditt högre jag är intelligent och har ett vidare perspektiv, och att det finns en god anledning till varför du ska släppa detta. Lycka till och dela gärna med er av ert letting-go!

2 reaktioner till “ATT VÄXA GENOM ATT RENSA”

  1. Tack för dina ord! Jag tror att jag behöver öva på att släppa taget om det ansvar jag känner för andras utveckling. Människor i min nära omgivning som inte lägger lika mycket tid på personlig utveckling som jag t.ex.
    Jag kan nästan bli upprörd och känner att jag bara måste berätta all kunskap jag har för att de ska utvecklas, problemet är att de inte alltid är mottagliga för min input och då behöver jag släppa taget och acceptera att var och en är ansvarig för sin utveckling. Att alla har sin resa och att jag inte kan pracka på dem min erfarenhet om de inte är mottagliga för det.
    Apropå något annat, jag håller just nu på att grotta i min barndom och läka mitt inre barn och undrar om du har något tips på rensande/ städande av det materiella som kan bidra till den här processen? Spontant tänker jag grovstäd men jag vet inte.

    Allt gott!
    Johnna

    1. Hej Johnna! Först – jag ber om ursäkt för supersent svar, men bloggverktyget notifierar inte längre om kommentarer så jag hade missat din. Tack för att du delar med dig av dina tankar kring detta, jag tror att jättemånga känner igen sig i det du beskriver. Man blir så engagerad i sin egen utveckling och vill att alla ska gå samma väg som ju känns så självklar för en själv. Men som du säger, man bör fokusera på sin egen väg och låta andra hitta sin väg. En del har valt, redan innan de föddes in i detta liv, att inte göra så värst mycket personlig utveckling, de har helt enkelt valt andra grejer att finslipa. Jag tycker det är stöttande att hitta någon eller några som är inne på samma spår som jag själv och prata med dem istället. Så kan jag låta de andra vara 🙂 Att forcera kunskap går liksom inte, trillar poletten ner så gör den.

      Fantastiskt bra att du jobbar med ditt inre barn! Oj vad mycket det kan finnas att läka där! Jag tror att du ska gå på din intuition, börja med grovstäd och se vart det leder, vilka idéer och insikter som kommer fram av det. Jag har jobbat jättemycket med lilla Ellen senaste året, hon har tydligen varit jätteledsen i många många år. För min del har jag städat/rensat kroppen i samband med detta. Jag slutade med kaffe och gjorde en tarmreningskur till exempel. Började med 16:8-metoden (fasta 16 h av dygnet, äta under resterande 8) också. Det tog bort mycket brus och då var det lättare för mig att se vad jag behövde läka. Är nog inte helt klar än, men på god väg. Sånt här arbete är ju iterativt, man gör det som behövs och sen kan det hända att nya saker som varit dolt under de första lagren av stök dyker upp. Jag har även jobbat mycket med reikin för att läka.

      Lycka till och hör av dig om du vill boka in reikibehandling i din läkeprocess! Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.