Blogg

VAD SKA MAN GÖRA SIG AV MED?

När jag började rensa hade jag två kriterier för de saker som skulle få stanna:

  1. Att jag använder saken med en rimlig frekvens. Denna frekvens varierar beroende på sak, julgransfoten använder jag en gång per år men den är ändå praktisk. Om jag däremot inte använt en tröja mer än en gång på ett år är det en stark kandidat att flytta ut och iväg till någon annan som uppskattar den mer.

  2. Att jag tycker om saken. Den ska inte väcka någon form av obehag, hur litet obehaget än må vara. Men det här är supersvårt! Vissa saker är helt uppenbara, man vet med en gång om man tycker om den eller ej, men andra är vaga och omöjliga att sätta fingret på. Särskilt saker som har kostat lite, de vill man gärna övertyga sig om att man tycker om. Den svaga lilla vissheten brukar dock alltid ha rätt har jag märkt, om jag inte tydligt känner att jag tycker om en sak tyder det på motsatsen.

Jag antar att rensning går olika snabbt för olika människor. För mig gick det snabbt och galant i början och jag gjorde mig av med otaliga kilon saker. Nuförtiden fortsätter jag, men i långsam takt. Jag kan fortfarande tveka inför att göra mig av med vissa saker, jag fastnar i tanken att det kan vara bra att ha. Ett exempel på detta är ett tvåmannatält jag har i källaren som jag har använt noll gånger under de tio år jag har haft det. Till saken hör att vi i detta hushåll även har ett fyrmannatält som såvitt jag förstår har använts en gång. Varför behåller jag tältet? Det handlar om någon sorts rädsla, att inte ha det man behöver. Och egentligen är det den rädslan du jobbar med när du rensar, inte sakerna i sig. I takt med att du allt mindre identifierar dig med yttre ting och aspekter får du en djupare och mer kärleksfull relation till dig själv, och det är då det magiska börjar hända i ditt liv.

PRAKTIKALITETER

Ibland får jag frågor om var man ska lämpa av sina saker. Det kan kännas dåligt att slänga det i containern för brännbart på återvinningen, särskilt om en anledning till varför du gör detta är av omsorg för vårt jordklot. Under min tid som minimalist har jag märkt att det är busenkelt att bli av med saker, så länge man gör det utan baktankar om att tjäna en hacka eller blandar in sentimentalitet i det hela (ibland lättare sagt än gjort). Många orter i Sverige har åtminstone en eller ett par second hand-affärer som gladeligen tar emot dina saker, många av dem är välgörenhetsorganisationer av olika slag. Vissa kommuner tar också emot saker och delar ut till nya svenskar som behöver lite starthjälp, och på de kommunala återvinningsstationerna finns ofta en avdelning för fungerande prylar. 

Det som kanske ändå bör hamna i brännbartcontainern är trasiga eller väldigt smutsiga saker. Men en pocket med hundöron eller en sliten leksak kan mycket väl ge glädje åt någon annan, så skäms inte för att lämna in saker som inte är helt perfekta! Personalen på second hand-ställena gör dessutom en översyn av det som kommer in, så låt beslutet ligga hos dem om du är osäker.

Något som jag inte kan rekommendera är att börja rensa ut och sen ha sakerna stående hemma, med en vag förhoppning om att sälja dem på någon sorts loppis någongång eller ge de där gamla barnkläderna till en kompis som just fått barn, även om kläderna inte passar än på flera år. Det som oftast händer med detta angreppssätt är att påsarna blir stående, alternativt att hemmavarande barn börjar rota i dem och hittar saker de gärna vill ha kvar. Fail.

Ett annat tips är att ha en pappkasse eller liknande stående hemma. I påsen lägger du saker löpande som du inser att du inte behöver eller inte vill ha kvar. Det är enkelt att plocka med sig det där örngottet du aldrig använder från linneskåpet med en gång, istället för att notera örngottet och tänka att du tar det sen i någon sorts storrensning. Den här påsen tenderar att bli full ganska snabbt och det är en sweet känsla att bära med sig den på väg till jobbet och ge till någon som behöver sakerna mer. Sen kan du gå vidare i din dag, några kilo lättare.

VAD ÄR EN MINIMALIST?

Huruvida du är en minimalist eller ej avgör du själv. En minimalist är den som bara äger det som verkligen är nödvändigt. Det som du använder och tycker om. Frågan vad som är nödvändigt är upp till dig. Det finns minimalister med stora samlingar av något de verkligen älskar. Tricket är att inte ha högar av saker som du inte älskar, för varenda liten pryl du har hemma tar din energi i anspråk och finns på något plan i ditt medvetande. 

Det finns egentligen ingen större anledning till att etikettera sig som minimalist, men en fördel är att det fungerar som en påminnelse om att du har gjort något sorts val. Från att göra en mängd omedvetna val (vi åker till IKEA för att det är helt normalt och alla andra gör det, vi spenderar någon timme på en loppis utan att tänka efter) gör du plötsligt helt medvetna val. Tackar kanske nej till den gratis badbollen på macken eller umgås med en kompis du inte träffat på länge istället för att åka och handla.

Minimalister har funnits i alla tider och på olika platser på jorden. Inom många religioner är att avstå från ägodelar ett sätt att komma närmare gud. Men för den som inte är beredd att gå i kloster kan det räcka med att skala ner hemma för att känna sig mer levande och mer i kontakt med universum. Prova själv! 

NÄR JAG BLEV MINIMALIST

En helt vanlig dag i början av hösten 2013 satt jag på mitt kontor, framför min dator som vanligt. Jag jobbade i ett jättestort it-projekt, ett av de största i Sverige. Där satt jag, nyseparerad och hudlös och hade väldigt svårt att koncentrera mig på jobbet. Så plötsligt i mitt halvt planlösa surfande dök det upp en bloggpost skriven av en amerikansk man i medelåldern. Han hade bestämt sig för att göra sig av med 10 ägodelar i veckan och så postade han resultatet på sin blogg. Han skrev trevligt och idén fastnade hos mig. Jag har alltid varit en rensare, det har aldrig varit svårt för mig att göra mig av med saker. Men samtidigt har jag skaffat nya saker, lika onödiga som de som jag nyss avyttrat. Dessutom fanns det saker, ja hela kategorier av saker, som aldrig kom på fråga i mina rensningar. Det jag kände där framför min dator i mitt tråkiga kontor, var att jag ville prova detta. Att rensa långsamt och eftertänksamt. Vad behöver jag i mitt liv egentligen? Efter att ha brutit upp från ett 13 år långt förhållande, med två små barn i släptåg, ville jag börja skapa mitt eget liv så som jag ville ha det. Att rensa tio saker i veckan verkade vara en bra början.

Redan samma dag tittade jag igenom skåpen hemma på jakt efter tio saker att göra mig av med. Det var inte svårt på något sätt, jag hittade bland annat två plastblommor, en väska jag inte använt på tio år, ett resestrykjärn (jag som knappt stryker när jag är hemma ens) och en linjal från SAS. Det hela var komiskt, att jag i flera flyttar hade tagit med mig dessa saker. Packat dem i kartonger och burit dem till en ny bostad. Utan eftertanke. Jag tittade på den lilla högen av ägodelar på golvet och kände i hela mig att jag från och med nu ville göra medvetna val i mitt liv, även om det så bara gällde ett resestrykjärn. Jag tog fram mobilen, fotade grejerna och lade ut bilden på Facebook. Jag bad mina vänner att höra av sig om de ville ha något, resten skulle jag ge bort till välgörenhet.

Och så här höll det på hela hösten. Tio saker varje vecka åkte ut och för varje vecka kände jag mig friare och lättare. Jag insåg att jag var en hel människa oavsett hur mycket saker jag ägde. Känslan att dra ut vilken låda som helst hemma utan att titta ner i en röra var fantastisk.

Under tiden jag rensade läste jag mängder av minimalistbloggar och insåg att även jag hade blivit en minimalist. Och mitt i allt rensande, som kan verka vara en enkel sak som bara har med fysiska ting att göra, märkte jag hur själen blev gladare och friare och hur mina steg blev lättare. Det är något magiskt med att frigöra sig från sina ägodelar, oklart dock om det är möjligt att bevisa på någon sorts vetenskaplig väg. Men saker händer, det är som att när röran runt dig minskar bildas utrymme för ljus att lysa in. Och det där ljuset är vad du längtar efter.

Nu har det gått tre år sedan jag slog in på den minimalistiska vägen och sedan dess har jag flyttat och bytt jobb två gånger. Jag har lett en studiecirkel i minimalism och pratat mig varm om hur härligt det är att skala ner sina ägodelar. Nu börjar jag blogga om detta att skapa sig utrymme i livet, ett “Clear space”. Jag tror nämligen att det är många som vill bli minimalister men som kanske behöver lite pepp. Hör av er så hjälper vi varandra!

/Ellen