NUMEROLOGI OCH DET PERSONLIGA ÅRET

Vet inte om ni som jag är lite förtjusta i numerologi? Det är i samma genre som astrologi, så mycket som känns rätt men kanske inte helt bombsäkert att det hela stämmer. Men men, så länge det känns bra och roligt och man får hjälp av det så skadar det ju inte.

Inom numerologin pratar man om det personliga året. Åren löper på i en nioårscykel från 1 till 9. Och vilken siffra du ”är på” beror på när du är född och vilket år det är just nu. För att räkna ut sitt personliga år gör man såhär:

plussa ihop siffrorna i ditt födelsedatum (månad + dag) med innevarande år (2018). För mig som är född den 12 juli blir det såhär: 12 + 7 +2018
Plussa tills det bara är en siffra kvar. I mitt exempel: 2018 blir 2+1+8 = 11 (1+1)  = 2.  1+2 (för tolfte) är 3 och 3 + 7 (juli) = 10 (1+0) = 1. 2 + 1 är 3, alltså är mitt personliga år i år nr 3.

Alla år i nioårscykeln har sin egen karaktär. År tre som jag är på ska tydligen handla mycket om en själv, sitt eget år liksom. Lite självförverkligande etc. Men kan också vara utmanande pga all personlig utveckling. År två är det mycket fokus på relationer. Finns en drös sajter att läsa mer på, en del bättre än andra. Det som är lite intressant är att jämföra det här året med det för nio år sedan. Liksom jämföra nioårscyklarna. Är dina år fem tex lika varandra? Hur är det med sjuorna? Jag var så himla pepp på mitt år 3, tänkte att det skulle bli så galet skönt med tid för mig, har spenderat åren innan med stort fokus på barn och den nya familjekonstellationen. Ville att alla skulle ha det så bra. Men som det har blivit, mitt år tre! Vilken pärs! Jag är helt slut nu alltså. Mycket som är fint och positivt men så oerhört mycket att ta hand om på insidan. Har dock den bestämda känslan av att det här är jättebra jobb att göra med sig själv, så det blir nog finemang. Men stånk och pust.

Att jag är lite trött kanske också kan bero på att jag på nio år har:

  • flyttat 4 gånger
  • bytt jobb 4 gånger
  • fått ett till barn
  • separerat
  • blivit tokkär
  • flyttat ihop och fått en stor familj med tonårsbarn
  • haft en familjemedlem i mkt stökig tid = krisigt och kaosigt under nästan två år

Det här ser ju helt knäppt ut när jag listar det såhär, som att jag är världens mest rastlösa. Men det är jag inte, det finns goda förklaringar till allt i listan ha ha. Under den här tiden har jag också blivit minimalist och andlig och utbildat mig till reiki master. Min plan framöver handlar mycket om stabilitet och kontinuitet. Har tex inga planer på flytt, jobbyte eller att byta partner 🙂 Bara det gör ju saker enklare.

Kram!

ATT SUGA ÅT SIG ANDRAS ENERGIER

Efter nästan 40 år har jag förstått att jag dels har lätt att känna av andra människors sinnesstämning, dels att jag liksom suger åt mig den känslan/energin och börjar må som den andra. Om någon är glad blir jag glad, är någon sur blir jag sur. Och så vidare. Känner ni igen er? Det här är jag såklart inte ensam om, jag tror att nästan alla har förmågan fast i olika utsträckning. För högkänsliga personer blir det nästan ett handikapp, man liksom svajar omkring och är utlämnad till hur andra känner sig. I mitt fall blev jag väldigt påverkad av min sambo. Tills jag tänkte att såhär kan jag ju inte ha det, jag måste ha min fasta kärna som kan stå pall även om någon annan är på skrutthumör.

I tonåren var det ännu värre, för med den här egenskapen är det svårt att veta vem man själv är. Jag minns att jag ibland kände att jag knappt hade någon personlighet, eftersom jag var så olika beroende på vem jag umgicks med. Jag såg det som något negativt och att jag var lite sämre än alla andra. Riktigt dålig självkänsla, effektivt dold bakom stort självförtroende och tuff attityd. Tänk om någon sagt till mig då att jag var bra och dög, och att jag kunde lära mig att hålla mitt ”space”. Att känna det de andra känner men inte ta in känslan i mig och göra den till min egen.

Steg ett för att bemästra detta är att inse själva mekaniken, att det faktiskt funkar på det här sättet. Redan där släpper det en smula. Sedan sätter man intentionen: jag accepterar inte att andra människors sinnesstämning tar över mig. Det är inte mina känslor och jag behöver inte känna det de känner.

Eftersom jag pysslar en hel del med energiarbete gör jag ännu en sak; jag laddar upp mig med reiki (men man kan lika gärna tex tänka sig att man badar i ljus i valfri fin färg) och tänker att reikin omsluter mig, som ett ägg ungefär. Och ingen oönskad energi kan komma in i mitt ägg. Det här funkar oerhört bra! Intentionen är superstark, den funkar verkligen. Att skapa sitt skyddande hölje kan man gärna göra varje dag, tex innan man går till jobbet.

Det här har gjort mitt liv så mycket lättare. Och det blir lättare för ens medmänniskor också. När min dotter är ledsen och orolig är det bättre för henne om jag är empatisk men lugn och trygg. Inte empatisk och ledsen och orolig. Det låter ju väldigt enkelt detta och det är faktiskt så enkelt. Man behöver träna lite bara, som med allt annat. Så nästa gång någon kommer och öser en massa negg över dig, tänk då i ditt sinne att det där är inte ditt negg, så även om du lyssnar så tar du inte in negget i din kropp. Som av trolleri kommer du då märka dels att du mår bättre, men att även personen som öser negg slutar med det.

ATT VÄXA GENOM ATT RENSA

Meningen med våra liv här på jorden är att utvecklas och växa. Jag brukar tänka på det lite som att levla i ett dataspel 🙂 När vi sedan lämnar jorden kan vi oftast vara sjukt nöjda med hur mycket vi lärde oss i den senaste vändan. En sak som ingen människa kommer undan är att allt är förgängligt. Ju mer vi försöker hålla vår omgivning konstant och ju mer vi spjärnar emot förändringar, desto jobbigare får vi det. Det går liksom inte att kämpa emot denna grundprincip. Att leva minimalistiskt är att träna sig i non-attachment, eller ”icke-anknytning” på svenska. Det vill säga att med konkreta medel lära sig att inte hänga upp sin trygghet på materiella saker. Man gör sig av med något och märker att man blir starkare av det. De som inte förmår göra sig av med en endaste pinal tror jag i många fall även lider av en ganska stor dödsskräck. Innerst inne vet man att man har noll kontroll över detta, att alla ska dö (eller rättare sagt alla kroppar ska dö, inte själen såklart) men man vill inte acceptera detta och bygger därför upp en stor materiell omgivning som man vaktar med näbbar och klor. Tror även att det är ganska ofta denna typ av människa när hen väl har dött kan komma tillbaka som ”spöke” och vara purken över att husets nya ägare renoverar etc. Inte en helt vetenskaplig teori men så har väl vetenskapen inte alla svar, inte ännu i alla fall.

När man har praktiserat minimalism ett tag och känner att man har fått kläm på att rensa, då kan man om man känner sig hugad ge sig på nästa rens! Nämligen att släppa taget om attityder, roller, vanor, relationer och jobb. Kanske inte alla på samma gång dock 🙂 Det här är en av de största utmaningarna i andlig utveckling; att släppa det som inte längre behövs i ditt liv och välkomna det nya. Det krävs mod för att släppa taget om en inrotad vana, eller kanske att lägga ner sin offer-kofta-attityd och en dag komma till jobbet med glatt humör istället. Mod och tillit till att universum är vänligt och att utrymmet som skapades när du släppte det du inte behövde längre kommer att fyllas av något ännu bättre. För det är så det funkar! Kanske har du redan gjort detta någongång, försök minnas hur det kändes och vad som kom in i ditt liv istället. En av mina största och svåraste letting-go-tillfällen var när jag separerade. Hela själen skrek efter det men mitt jag stretade emot enormt mycket. Men hålet som bildades fylldes med så mycket kärlek och mjukhet, inspiration och plats för mig att vara kreativ.

Inget lämnar någonsin ditt liv om inte något bättre är på väg in

Ett tips är att agera innan viskningarna från ditt hjärta blir till skrik. Mycket lättare att släppa något när ditt inre/högre jag börjar puffa för det än att vänta så länge det bara går. Till slut kan det ändå bli så att universum gör förändringen åt dig om du inte agerar. Och då kan det kännas riktigt jobbigt. Usch, nu låter det nästan som skräms, så menar jag inte. Men precis som att du blir friare om du inte hänger upp ditt liv på prylar, blir du friare och gladare om du inte knyter ditt välmående till preferenser. Du kanske inte måste ha starka åsikter om mat, kläder, väder etc? Det är ditt eget val och själva preferensen kan du såklart ha kvar, men inte beroendet. Du kan alltså vara lugn och glad trots att det är 30 grader varmt ute och du föredrar kyligare dagar.

Så, ett enkelt sätt att börja nosa på detta är genom att sätta sig i lugn och ro, blunda och fråga sig själv: ”finns det något i mitt liv som inte längre gör mig gott och som jag kan släppa?”. Lita på det som dyker upp. Kanske är det något enkelt, som att hoppa av en kurs du anmält dig till men tydligen inte är sugen på. Lita på att ditt högre jag är intelligent och har ett vidare perspektiv, och att det finns en god anledning till varför du ska släppa detta. Lycka till och dela gärna med er av ert letting-go!

LIVET ÄR EN RESA

Jodå, så är det. Vår själ föds in i en kropp och så är det dags för i genomsnitt ca 80 år av en lärorik strapats. Och tänk vad skönt det är att resa lätt! Bara lite packning, det nödvändigaste.

Slösa inte bort ditt nuvarande liv på att jaga efter materiella ting som du inte behöver på resan. Upplev istället, se dig omkring och njut. Och tänk på att allt det du äger nu tillhörde någon annan igår och kommer tillhöra någon annan imorgon.

KROPPEN

Jag skulle vilja prata lite om kroppen, den som vi har i detta liv på jorden. Det är verkligen ett utmärkt verktyg för att leva här! Extremt praktisk. Och tålig! Man kan stoppa i den en massa grejer som den egentligen inte är gjord för och ändå lever många av oss tills vi är dryga åttio år gamla. Tänk om man skulle hälla majonnäs och socker i en bil, hur länge den skulle funka.

Kroppen är din kompis också, eller den vill i alla fall vara din kompis. Många märker inte denna rara längtan efter vänskap och ömsesidig respekt, de ignorerar den intelligenta biten av kroppen. Man kanske inte har insett att kroppen är en del av en själv, men inte hela en själv. Att något i en (som man kan kalla själen eller jaget eller vad man vill) finns lite separerat från kroppen. Men kroppen är inte mindre andlig för det, den är mediumet vilket vår intuition talar. Och intuitionen är inget mindre än en direktkanal till universums all kunskap. Vårt högre jag, det är intuitionen.

När jag ger reiki till människor får jag meddelanden både från deras kroppar och från någon annanstans, oklart varifrån. Guider eller änglar skulle jag tro. I alla fall, många många kroppar ber mig säga till personen att de ska leka mer, andas djupare och boa in sig lite mer i kroppen. Det kanske låter konstigt, men det är jättetydligt att många kroppar kämpar på med att hålla personen på rätt kurs och folk i regel lyssnar inte till detta. En kvinna jag behandlade hade gått med rejäla klimakteriebesvär många år och sökt hjälp utifrån. Hon hade provat allt allt. Hennes kropp var dock tydlig med att hon hade kunskapen själv, hon behövde bara lita på det. Lyssna inåt istället för utåt.

Min egen kroppsuppfattning ändrades radikalt när jag började med yoga. Jag såg plötsligt min duktiga kropp med nya ögon. Wow! Kan du göra det där? tänkte jag förvånat. Känslan liknade mer den jag hade som barn, innan man började bedöma sin kropp utifrån estetiska normer. För mig är yogan ett sätt att leka. Ordet ”leka” kan bli lite pretto, jag är i alla fall inte jättesugen på att barn-leka. Men att inte ta saker så jäkla allvarligt och att chilla mer, det är att leka. Att göra det man har lust med och skita lite i annat. Inte vara så produktiv. Sånt gör att man distanserar sig från kroppen och det är samma sak som att distansera sig från sig själv. Eftersom ditt högre jag, din själ, talar till dig genom kroppen.

Jag tror också att vi alla valde våra kroppar innan vi damp ner i detta liv. Även om det inte stämmer så kan man testa att tänka så om man är sugen på att ha en lite snällare kroppsuppfattning. Varje gång du är sugen på att kritisera tex din sladdriga mage (vem har inte en sån?) så kan du försöka stoppa den tanken och byta den mot att du valde denna mage högst medvetet. Och att även om den är sladdrig kanske är rätt grym på att ta hand om maten du äter? Ett bra sätt att börja etablera ett fint förhållande med sin kropp är att prata med den. Du kan säga hej till dina fötter. Fråga dem hur det är och om de har några önskemål. Eller bara säga tack till din ryggrad som håller dig uppe. Enkelt och opretentiöst, dessutom ganska roligt.

Sen tror jag också att det gäller att inte vara historielös. Vi är stenhårda mot våra kroppar, men det har vi i väst varit i några hundra år. I alla fall de som varit privilegierade nog att ha tid med det. Om vi kan strunta i att oja oss över hur utseendefixerat vårt samhälle är och istället manifestera motsatsen mot att vara snälla och omtänksamma mot våra kroppar tror jag vi alla kommer att ha det mycket bättre.

Glad lördag!

DEN ERFARNA MINIMALISTEN

När man först börjar rensa kan man bli helt som förtrollad, det är så underbart och livet ler och allt känns så bra. Kanske blir man så förtjust i tänket att man börjar skriva om det hela, i en blogg kanske? He. Men sen går tiden och den nyfrälsta känslan falnar, vilket är helt naturligt. Är ni där än vänner? Vad gör man då? Struntar man i allt och drar till Jula? Antagligen är en anledning till att det känns lite trökigt att du har anammat en ny vana. Den nya vanan har liksom boat in sig hos dig och gör inget väsen av sig längre. Egentligen är det tid att fira! Vilket kliv du har tagit! Woop 🙌🙌🙌 Det är lite som att ha en ny partner, ert förhållande har nått en ny, trygg nivå. Ni vet var ni har varandra och ni litar på varandra. Får stöd och hjälp. Och jag tänker; när man är på denna skillade nivå kan man ju släppa lite på tyglarna. Inte att börja shoppa som en tok, men att hitta sin stil. Du kan liksom ha din muminsamling utan dåligt samvete. Och ett vardagsrum som ser ut som ett mysigt bibliotek från 1800-talet. Skrattade lite åt denna artikel :

https://thoughtcatalog.com/kara-nesvig/2015/01/im-just-going-to-come-out-and-say-it-minimalism-is-freaking-boring/

😙

HAR DU GJORT NÅGE KUL I HELGEN DÅ?

Det är en fråga som inte är helt ovanlig på måndagar. På fredagar är det mer ”ska du göra någe kul i helgen då?”. I vår kultur är det fint och bra att göra saker hela tiden. Och gärna redovisa dem för andra sedan. Det här har vi hållt på med åtminstone sedan kyrkan mer strukturerat och fokuserat började ta makten över folket. Sedan dess har kyrkan tappat sin maktposition, i alla fall i Sverige, och andra krafter träder in istället. Nu är det ju framförallt kapitalistiska marknadskrafter som vill att vi ska göra saker hela tiden. Avstickare: läs gärna Pikettys bok ”Kapitalet i tjugoförsta århundradet” där det framkommer med statistiskt säkrad tydlighet att sättet att vara rik på är genom att ärva pengar. Att få kapital genom lönearbete är nästan omöjligt. Det här vet de med pengar/kapital men det är såklart inget de går ut med så gärna. Poängen med att folk gör saker hela tiden är dels att de då inte har varken tid eller ork att göra uppror eller ifrågasätta makten, och dels (särskilt nuförtiden då) att vi spenderar mer pengar om vi gör saker.

Tittar man t.ex. på Indien är det en helt annan femma. Där värderas att göra ingenting. Nåväl, kanske inte 100% rakt igenom, marknadskrafter finns där också, men man har likväl en tradition av att bara vara.

Att göra ”ingenting” kan vara svårt att prata om på fikarasten. Det skulle kunna låta såhär ”jo jag tog hand om min kropp i några timmar. Badade, smörjde, stretchade lite. Och sen tittade jag ut genom fönstret ett tag. Gick på toa. Åt. Älskade någon timme och sen degade vi i sängen. Och åt igen. Du då, har du haft en bra helg?”. Ändå är det ju typ sånt här många av oss skulle må riktigt bra av. Inte en massa idrottscuper, loppisar, handla det och det, mingel med halvt bekanta etc. I alla fall inte hela jäkla tiden.

Man kan tänka på det. Att det är ok att göra ingenting. Försöka vila i det och se hur det känns. En liten utmaning för de flesta av oss.

ATT VARA I ”THE VOID”

Void betyder ”tomrum”. Inom andlighet pratar man ibland om att vara i just det där tomrummet. Det är ett tillstånd av förändring som drabbar alla människor, oftast när vi behöver göra lite större förändringar i livet som gör att våra gamla vanor och mönster inte funkar längre. Det här kan vara ganska prövande, för det kan kännas som att allt man är van vid försvinner och man är lite som på ett gungfly. Men att vara i the void (det låter bättre på engelska, mindre ödesmättat än ”tomrummet”) är positivt! Det betyder att du är på väg till ett lite högre plan, en högre vibration! Så heja heja om du är där just nu! Det brukar inte vara så värst länge, allt från timmar till månader. Men inte flera år. Tricket här är att inte stressa igenom tillståndet bara för att få fast mark under fötterna igen. För det är just i tomrummet som de nya, oväntat härliga lösningarna dyker upp om du vågar hålla dig öppen.

Till exempel: du kanske blir av med jobbet oväntat. Du får a-kassa etc så ekonomiskt är det ingen tokpanik. Typiskt the void-situation. Vad ska du göra nu? Istället för att se denna tid som något hemskt, ett nederlag, kan man försöka se det som ett riktigt guldläge att byta till något som passar en bättre. Du kanske inte älskade ditt jobb, det kanske gjorde dig och din kropp trötta. Så kanske du får ett erbjudande om ett nytt jobb. Du känner att du inte riktigt är sugen men att du kanske borde ta det ändå eftersom man ju ska ha ett jobb (systemfel här, men det kan vi ta någon annan gång 🙂 ) Och är det verkligen ok att tänka att något härligt kan dyka upp? Ja! Det är helt ok! Universum vill inget hellre än att precis alla ska leva superhärliga liv och hjälper till så mycket det bara går. Det är vi själva som sätter krokben, vi tar det där trökjobbet fast vi inte känner för det. Men i the void skapas möjligheterna och genom att våga vara där, hur läskigt det än känns, så bjuder vi in något bättre.

Jag har spenderat de senaste två månaderna i detta tomrum. Först blev jag toksjuk i influensa följt av bihåleinflammation och var sängliggande i två veckor. Då kunde jag inte vara den mamma, partner eller kollega jag är van vid. Inte ta hand om någon utom mig själv. Konstigt och oskönt! Sen var det dags för flytt. Beteendemönster och vanor knutna till bostaden puts väck. Och nu, nästa vecka byter jag jobb. Eh. Intensivt. I början och då och då under denna period har jag varit lite motsträvig, för fasiken vad jobbigt det är när det mesta runt omkring en förändras typ samtidigt. Men jag vet också att dessa förändringar är helt rätt, det tar mig till en bättre plats där jag mår bättre och får mer energi. När jag tänker på mitt nya jobb får jag liksom ett pirr av glädje i bröstkorgen! Och nya lägan – älskarn! Det är lite som att byta skidspår till ett som går snabbare och är skönare. Under själva bytet kanske man måste knaggla sig över skare och kottar och allt möjligt, men när man väl är i det nya spåret är det ju väldigt sweet.

Så när ni hamnar i det här tillståndet av förändring, lägg märke till det och stay cool för det är bästa tillfället för att levla upp i livet.

peace out