Städa inte

Idag städar jag inte. Jag tar hand om mitt space. Mitt hem. Det är stor skillnad på att ”bara” städa och att ta hand om sitt levnadsrum. Här finns det inget fantastiskt ord på svenska… Taking care of your space skulle jag säga på engelska och på tyskan har vi ju ”lebensraum”. Aja, ni förstår nog poängen. Damma, plocka, dammsuga, moppa, göra rent i badrummet är i och för sig städaktiviteter, men med intentionen att det är för din skull, ditt välmående, så blir det något helt annat. För mig i alla fall gör det att det känns viktigt och som en mycket fin aktivitet. Och jag gör det för min skull, så även om jag någon gång gör mer än andra i familjen så blir jag inte uppretad. Förut blev jag lätt purken om jag ansåg att jag gjorde merparten av sånt här.

Passar på att rensa lite också. Ett skåp i badrummet där stöket hade fått föröka sig lite i smyg. Rensade ut gamla läkemedel och lade var sak på sin plats. Blev mycket fint. Lade en loppisduk i påsen för återvinning tillsammans med två örngott.

Nu ska jag bädda sängen och skicka in renande energi i rummet. Just nu finns det inte så värst mycket blommor att plocka och göra fint hemma med, får bli ljus istället.

När vi tar hand om vårt space hedrar vi oss själva. Visar oss själva respekt och kärlek. Vilket i sin tur gör det så mycket enklare att visa andra respekt och kärlek. Win win! När man har det stökigt och lite småskitigt hemma är det oftast i perioder då det mesta i livet är lite stökigt. Och det är ingen slump att människor som inte mår bra ofta har det ganska rörigt hemma. Hemmet är en manifestation av ens inre. Men det behöver ju inte vara så allvarligt och långvarigt, kan ju ha varit en stressig vecka bara. Och man behöver ju inte tokstäda heller, ibland kan det räcka att flytta runt lite saker och gå ut med soporna. Det är ju intentionen som räknas 🙂

MINA MAGISKA MORGNAR

Vill berätta lite om mina vardagsmorgnar. De är helt ljuvliga! Lugna och mysiga och en bra start på en dag som ofta är ganska utmanande i både tempo och hjärnverksamhet. Men såhär har mina morgnar sannerligen inte alltid sett ut, långt ifrån! Tunga känslor, stress, tjat på barn, bråk med barn. Hela paketet! Men jag har högst målmedvetet jobbat mig bort från detta och tänkte dela med mig lite av vad jag har gjort, inte för att skryta utan för att det vore ju fantastiskt om alla fick ha härliga morgnar.

Tunga känslor

Ibland vaknar man och känner med en gång att det här var ingen vidare start.  Ni vet såklart. Blärkigt känns det. Här kan man välja två spår:

  1. Go all in i känslan. Denna metod påverkar hela dagen och alla människor man möter. 
  2. Notera känslan – men sen välja att lägga den åt sidan. Mjukt stoppa de neggiga tankarna som mal, fokusera på en sekund i taget. Inse att du faktiskt inte behöver hänge dig åt denna sura känsla, att det är ett val. Det här kan vara lite (eller mycket) provocerande om man är lite ovan. Vi får alla kämpa emot olika grader av offermentalitet. Minns att en person jag känner surt brukade säga att hen hade rätt att vara arg. Vilket förstås är helt sant, man får vara arg och sur. Men den som förlorar mest på är ju en själv. Hur kul är det egentligen om man bestämmer sig för att det är en skitdag? Jag VET, för jag har gjort resan själv, att det nästan alltid går att vända på den här situationen. Man måste bara våga släppa det sura, det är ingen prestige i det. Och om det bara känns för mycket att möta medmänniskor glatt medan man kämpar med att inte dras med i surkänslan kan man försöka hålla sig lite för sig själv. 

Stress och tjat

Det här är också en fälla som man kan undvika. Nyckeln är att våga och orka ta ansvar för sitt eget beteende. Inte skylla på slarviga familjemedlemmar som man tycker gör fel. Acceptera att det inte går att ha full kontroll och det är inte ens något att sträva efter. Jag har även fått jobba med mig själv och min föreställning om att vuxna ska göra saker på ett visst sätt, tex äta frukost vid köksbordet. Föreställningar som inte gör nytta ska man göra sig av med! Morgnar ska vara mjuka tycker jag, och veckorna jag inte har barnen äter jag oftast frukost i sängen. Men nu har jag även utökat myset till barnveckorna. Vi fixar lite frulle och sen några dagar äter jag och de två barnen inne i ett av deras rum. De sitter i sängen och jag på golvet, har aldrig gillat att sitta ordentligt på stolar ändå. Det här ger oss en så mycket bättre start på dagen. Poängen är att göra mer som man känner för, inte som man ”borde” göra eller som andra gör.

Nuförtiden går barnen själva till skolan också, vilket gör att jag kan hänga kvar hemma en stund till. Den tiden skulle jag såklart kunna använda till något nyttigt hushållsrelaterat, men oftast använder jag den till att centrera mig och dra dagens tarotkort. Kanske skriva några rader i dagboken. Här får man fnula lite, vad i morgonens skeenden känns jobbigt? Kan du göra det på något annat sätt? Om det känns stressigt att sminka sig, kanske du helt enkelt ska våga hoppa över det? Jag sminkade mig alltid alltid förut, men nu är det lika vanligt att jag inte gör det. Risken att folk inte tycker jag är lika snygg får jag ta 🙂

Lösningen

När jag på riktigt insåg att jag formar min verklighet helt själv, då förstod jag också att jag hade kraften och möjligheten att skapa ett härligare liv. Adjöss stressmorgnar! Det är bara att inse – din verklighet är helt olik från någon annans. Den existerar bara i ditt sinne. Ditt sinne är det som avgör om något är bra, dåligt, roligt eller tråkigt osv. Och du har makten över ditt sinne. Det duger inte att komma dragandes med att alla andra är så dumma eller jobbiga. Du kan välja att inte se det på det sättet. Din intention är det som formar ditt liv. Om du sätter intentionen att ha mysiga, rofyllda morgnar, kan du också skapa just detta. Lyssna till ditt hjärta – vad vill det ha på morgonen? En gosig morgonrock så att dagens kanter inte känns för vassa? Då är det bara att skaffa en sån! Kanske behövs stearinljus. Kanske en syltmacka också istället för bovetegröt. Ha oändligt med medkänsla för sig själv.

Jag är mycket tacksam för hur sköna morgnarna har blivit. Och samtidigt lite stolt, för jag har ju ändrat på dem själv. Hoppas att ni också har det fint på morgonen eller har viljan att göra något annorlunda imorrn. 

NUMEROLOGI OCH DET PERSONLIGA ÅRET

Vet inte om ni som jag är lite förtjusta i numerologi? Det är i samma genre som astrologi, så mycket som känns rätt men kanske inte helt bombsäkert att det hela stämmer. Men men, så länge det känns bra och roligt och man får hjälp av det så skadar det ju inte.

Inom numerologin pratar man om det personliga året. Åren löper på i en nioårscykel från 1 till 9. Och vilken siffra du ”är på” beror på när du är född och vilket år det är just nu. För att räkna ut sitt personliga år gör man såhär:

plussa ihop siffrorna i ditt födelsedatum (månad + dag) med innevarande år (2018). För mig som är född den 12 juli blir det såhär: 12 + 7 +2018
Plussa tills det bara är en siffra kvar. I mitt exempel: 2018 blir 2+1+8 = 11 (1+1)  = 2.  1+2 (för tolfte) är 3 och 3 + 7 (juli) = 10 (1+0) = 1. 2 + 1 är 3, alltså är mitt personliga år i år nr 3.

Alla år i nioårscykeln har sin egen karaktär. År tre som jag är på ska tydligen handla mycket om en själv, sitt eget år liksom. Lite självförverkligande etc. Men kan också vara utmanande pga all personlig utveckling. År två är det mycket fokus på relationer. Finns en drös sajter att läsa mer på, en del bättre än andra. Det som är lite intressant är att jämföra det här året med det för nio år sedan. Liksom jämföra nioårscyklarna. Är dina år fem tex lika varandra? Hur är det med sjuorna? Jag var så himla pepp på mitt år 3, tänkte att det skulle bli så galet skönt med tid för mig, har spenderat åren innan med stort fokus på barn och den nya familjekonstellationen. Ville att alla skulle ha det så bra. Men som det har blivit, mitt år tre! Vilken pärs! Jag är helt slut nu alltså. Mycket som är fint och positivt men så oerhört mycket att ta hand om på insidan. Har dock den bestämda känslan av att det här är jättebra jobb att göra med sig själv, så det blir nog finemang. Men stånk och pust.

Att jag är lite trött kanske också kan bero på att jag på nio år har:

  • flyttat 4 gånger
  • bytt jobb 4 gånger
  • fått ett till barn
  • separerat
  • blivit tokkär
  • flyttat ihop och fått en stor familj med tonårsbarn
  • haft en familjemedlem i mkt stökig tid = krisigt och kaosigt under nästan två år

Det här ser ju helt knäppt ut när jag listar det såhär, som att jag är världens mest rastlösa. Men det är jag inte, det finns goda förklaringar till allt i listan ha ha. Under den här tiden har jag också blivit minimalist och andlig och utbildat mig till reiki master. Min plan framöver handlar mycket om stabilitet och kontinuitet. Har tex inga planer på flytt, jobbyte eller att byta partner 🙂 Bara det gör ju saker enklare.

Kram!

ATT SUGA ÅT SIG ANDRAS ENERGIER

Efter nästan 40 år har jag förstått att jag dels har lätt att känna av andra människors sinnesstämning, dels att jag liksom suger åt mig den känslan/energin och börjar må som den andra. Om någon är glad blir jag glad, är någon sur blir jag sur. Och så vidare. Känner ni igen er? Det här är jag såklart inte ensam om, jag tror att nästan alla har förmågan fast i olika utsträckning. För högkänsliga personer blir det nästan ett handikapp, man liksom svajar omkring och är utlämnad till hur andra känner sig. I mitt fall blev jag väldigt påverkad av min sambo. Tills jag tänkte att såhär kan jag ju inte ha det, jag måste ha min fasta kärna som kan stå pall även om någon annan är på skrutthumör.

I tonåren var det ännu värre, för med den här egenskapen är det svårt att veta vem man själv är. Jag minns att jag ibland kände att jag knappt hade någon personlighet, eftersom jag var så olika beroende på vem jag umgicks med. Jag såg det som något negativt och att jag var lite sämre än alla andra. Riktigt dålig självkänsla, effektivt dold bakom stort självförtroende och tuff attityd. Tänk om någon sagt till mig då att jag var bra och dög, och att jag kunde lära mig att hålla mitt ”space”. Att känna det de andra känner men inte ta in känslan i mig och göra den till min egen.

Steg ett för att bemästra detta är att inse själva mekaniken, att det faktiskt funkar på det här sättet. Redan där släpper det en smula. Sedan sätter man intentionen: jag accepterar inte att andra människors sinnesstämning tar över mig. Det är inte mina känslor och jag behöver inte känna det de känner.

Eftersom jag pysslar en hel del med energiarbete gör jag ännu en sak; jag laddar upp mig med reiki (men man kan lika gärna tex tänka sig att man badar i ljus i valfri fin färg) och tänker att reikin omsluter mig, som ett ägg ungefär. Och ingen oönskad energi kan komma in i mitt ägg. Det här funkar oerhört bra! Intentionen är superstark, den funkar verkligen. Att skapa sitt skyddande hölje kan man gärna göra varje dag, tex innan man går till jobbet.

Det här har gjort mitt liv så mycket lättare. Och det blir lättare för ens medmänniskor också. När min dotter är ledsen och orolig är det bättre för henne om jag är empatisk men lugn och trygg. Inte empatisk och ledsen och orolig. Det låter ju väldigt enkelt detta och det är faktiskt så enkelt. Man behöver träna lite bara, som med allt annat. Så nästa gång någon kommer och öser en massa negg över dig, tänk då i ditt sinne att det där är inte ditt negg, så även om du lyssnar så tar du inte in negget i din kropp. Som av trolleri kommer du då märka dels att du mår bättre, men att även personen som öser negg slutar med det.

ATT VÄXA GENOM ATT RENSA

Meningen med våra liv här på jorden är att utvecklas och växa. Jag brukar tänka på det lite som att levla i ett dataspel 🙂 När vi sedan lämnar jorden kan vi oftast vara sjukt nöjda med hur mycket vi lärde oss i den senaste vändan. En sak som ingen människa kommer undan är att allt är förgängligt. Ju mer vi försöker hålla vår omgivning konstant och ju mer vi spjärnar emot förändringar, desto jobbigare får vi det. Det går liksom inte att kämpa emot denna grundprincip. Att leva minimalistiskt är att träna sig i non-attachment, eller ”icke-anknytning” på svenska. Det vill säga att med konkreta medel lära sig att inte hänga upp sin trygghet på materiella saker. Man gör sig av med något och märker att man blir starkare av det. De som inte förmår göra sig av med en endaste pinal tror jag i många fall även lider av en ganska stor dödsskräck. Innerst inne vet man att man har noll kontroll över detta, att alla ska dö (eller rättare sagt alla kroppar ska dö, inte själen såklart) men man vill inte acceptera detta och bygger därför upp en stor materiell omgivning som man vaktar med näbbar och klor. Tror även att det är ganska ofta denna typ av människa när hen väl har dött kan komma tillbaka som ”spöke” och vara purken över att husets nya ägare renoverar etc. Inte en helt vetenskaplig teori men så har väl vetenskapen inte alla svar, inte ännu i alla fall.

När man har praktiserat minimalism ett tag och känner att man har fått kläm på att rensa, då kan man om man känner sig hugad ge sig på nästa rens! Nämligen att släppa taget om attityder, roller, vanor, relationer och jobb. Kanske inte alla på samma gång dock 🙂 Det här är en av de största utmaningarna i andlig utveckling; att släppa det som inte längre behövs i ditt liv och välkomna det nya. Det krävs mod för att släppa taget om en inrotad vana, eller kanske att lägga ner sin offer-kofta-attityd och en dag komma till jobbet med glatt humör istället. Mod och tillit till att universum är vänligt och att utrymmet som skapades när du släppte det du inte behövde längre kommer att fyllas av något ännu bättre. För det är så det funkar! Kanske har du redan gjort detta någongång, försök minnas hur det kändes och vad som kom in i ditt liv istället. En av mina största och svåraste letting-go-tillfällen var när jag separerade. Hela själen skrek efter det men mitt jag stretade emot enormt mycket. Men hålet som bildades fylldes med så mycket kärlek och mjukhet, inspiration och plats för mig att vara kreativ.

Inget lämnar någonsin ditt liv om inte något bättre är på väg in

Ett tips är att agera innan viskningarna från ditt hjärta blir till skrik. Mycket lättare att släppa något när ditt inre/högre jag börjar puffa för det än att vänta så länge det bara går. Till slut kan det ändå bli så att universum gör förändringen åt dig om du inte agerar. Och då kan det kännas riktigt jobbigt. Usch, nu låter det nästan som skräms, så menar jag inte. Men precis som att du blir friare om du inte hänger upp ditt liv på prylar, blir du friare och gladare om du inte knyter ditt välmående till preferenser. Du kanske inte måste ha starka åsikter om mat, kläder, väder etc? Det är ditt eget val och själva preferensen kan du såklart ha kvar, men inte beroendet. Du kan alltså vara lugn och glad trots att det är 30 grader varmt ute och du föredrar kyligare dagar.

Så, ett enkelt sätt att börja nosa på detta är genom att sätta sig i lugn och ro, blunda och fråga sig själv: ”finns det något i mitt liv som inte längre gör mig gott och som jag kan släppa?”. Lita på det som dyker upp. Kanske är det något enkelt, som att hoppa av en kurs du anmält dig till men tydligen inte är sugen på. Lita på att ditt högre jag är intelligent och har ett vidare perspektiv, och att det finns en god anledning till varför du ska släppa detta. Lycka till och dela gärna med er av ert letting-go!

LIVET ÄR EN RESA

Jodå, så är det. Vår själ föds in i en kropp och så är det dags för i genomsnitt ca 80 år av en lärorik strapats. Och tänk vad skönt det är att resa lätt! Bara lite packning, det nödvändigaste.

Slösa inte bort ditt nuvarande liv på att jaga efter materiella ting som du inte behöver på resan. Upplev istället, se dig omkring och njut. Och tänk på att allt det du äger nu tillhörde någon annan igår och kommer tillhöra någon annan imorgon.

KROPPEN

Jag skulle vilja prata lite om kroppen, den som vi har i detta liv på jorden. Det är verkligen ett utmärkt verktyg för att leva här! Extremt praktisk. Och tålig! Man kan stoppa i den en massa grejer som den egentligen inte är gjord för och ändå lever många av oss tills vi är dryga åttio år gamla. Tänk om man skulle hälla majonnäs och socker i en bil, hur länge den skulle funka.

Kroppen är din kompis också, eller den vill i alla fall vara din kompis. Många märker inte denna rara längtan efter vänskap och ömsesidig respekt, de ignorerar den intelligenta biten av kroppen. Man kanske inte har insett att kroppen är en del av en själv, men inte hela en själv. Att något i en (som man kan kalla själen eller jaget eller vad man vill) finns lite separerat från kroppen. Men kroppen är inte mindre andlig för det, den är mediumet vilket vår intuition talar. Och intuitionen är inget mindre än en direktkanal till universums all kunskap. Vårt högre jag, det är intuitionen.

När jag ger reiki till människor får jag meddelanden både från deras kroppar och från någon annanstans, oklart varifrån. Guider eller änglar skulle jag tro. I alla fall, många många kroppar ber mig säga till personen att de ska leka mer, andas djupare och boa in sig lite mer i kroppen. Det kanske låter konstigt, men det är jättetydligt att många kroppar kämpar på med att hålla personen på rätt kurs och folk i regel lyssnar inte till detta. En kvinna jag behandlade hade gått med rejäla klimakteriebesvär många år och sökt hjälp utifrån. Hon hade provat allt allt. Hennes kropp var dock tydlig med att hon hade kunskapen själv, hon behövde bara lita på det. Lyssna inåt istället för utåt.

Min egen kroppsuppfattning ändrades radikalt när jag började med yoga. Jag såg plötsligt min duktiga kropp med nya ögon. Wow! Kan du göra det där? tänkte jag förvånat. Känslan liknade mer den jag hade som barn, innan man började bedöma sin kropp utifrån estetiska normer. För mig är yogan ett sätt att leka. Ordet ”leka” kan bli lite pretto, jag är i alla fall inte jättesugen på att barn-leka. Men att inte ta saker så jäkla allvarligt och att chilla mer, det är att leka. Att göra det man har lust med och skita lite i annat. Inte vara så produktiv. Sånt gör att man distanserar sig från kroppen och det är samma sak som att distansera sig från sig själv. Eftersom ditt högre jag, din själ, talar till dig genom kroppen.

Jag tror också att vi alla valde våra kroppar innan vi damp ner i detta liv. Även om det inte stämmer så kan man testa att tänka så om man är sugen på att ha en lite snällare kroppsuppfattning. Varje gång du är sugen på att kritisera tex din sladdriga mage (vem har inte en sån?) så kan du försöka stoppa den tanken och byta den mot att du valde denna mage högst medvetet. Och att även om den är sladdrig kanske är rätt grym på att ta hand om maten du äter? Ett bra sätt att börja etablera ett fint förhållande med sin kropp är att prata med den. Du kan säga hej till dina fötter. Fråga dem hur det är och om de har några önskemål. Eller bara säga tack till din ryggrad som håller dig uppe. Enkelt och opretentiöst, dessutom ganska roligt.

Sen tror jag också att det gäller att inte vara historielös. Vi är stenhårda mot våra kroppar, men det har vi i väst varit i några hundra år. I alla fall de som varit privilegierade nog att ha tid med det. Om vi kan strunta i att oja oss över hur utseendefixerat vårt samhälle är och istället manifestera motsatsen mot att vara snälla och omtänksamma mot våra kroppar tror jag vi alla kommer att ha det mycket bättre.

Glad lördag!

DEN ERFARNA MINIMALISTEN

När man först börjar rensa kan man bli helt som förtrollad, det är så underbart och livet ler och allt känns så bra. Kanske blir man så förtjust i tänket att man börjar skriva om det hela, i en blogg kanske? He. Men sen går tiden och den nyfrälsta känslan falnar, vilket är helt naturligt. Är ni där än vänner? Vad gör man då? Struntar man i allt och drar till Jula? Antagligen är en anledning till att det känns lite trökigt att du har anammat en ny vana. Den nya vanan har liksom boat in sig hos dig och gör inget väsen av sig längre. Egentligen är det tid att fira! Vilket kliv du har tagit! Woop 🙌🙌🙌 Det är lite som att ha en ny partner, ert förhållande har nått en ny, trygg nivå. Ni vet var ni har varandra och ni litar på varandra. Får stöd och hjälp. Och jag tänker; när man är på denna skillade nivå kan man ju släppa lite på tyglarna. Inte att börja shoppa som en tok, men att hitta sin stil. Du kan liksom ha din muminsamling utan dåligt samvete. Och ett vardagsrum som ser ut som ett mysigt bibliotek från 1800-talet. Skrattade lite åt denna artikel :

https://thoughtcatalog.com/kara-nesvig/2015/01/im-just-going-to-come-out-and-say-it-minimalism-is-freaking-boring/

😙