Meningen med livet

Den där eviga frågan vad meningen med livet är, funderar ni på den? Utan att vilja vara märkvärdig tycker jag att den är ganska lätt att besvara. Saken är den, att vi som människor och personer hänger ihop. Inte bara med varandra utan med hela universum. Universum är den goda kraften, den som vissa kallar ”gud”, och den finns i oss alla. Universum skapar allt, och vi är medskapare. Ibland tänker jag på hela konceptet som en svamp he he. En svamp består ju till största del av mycel, det vill säga det som finns under jordytan. Svampen kan vara enormt stor, flera hundra kvadratmeter (kanske ännu större?). De svamparna vi plockar är frukter på denna organism, och jag tänker ibland på oss människor och allt annat i materiell form som dessa fruktkroppar som ser ganska fristående ut men har små trådar och en ständig uppkoppling till det stora. Om man tänker på sig själv som en ö, helt isolerad, löper man inte bara risk att känna sig olycklig, det blir ju också en enorm prestationspress på vad en ska åstadkomma i detta liv. Man kanske måste bli kändis eller jätterik. Eller världens snyggaste person. Eller åtminstone få lyckade barn och ett ok hus. Och så göra karriär förstås. Men om man istället ser sig som ett helt otroligt mångsidigt verktyg i universums tjänst blir det så mycket roligare! Och meningen med livet tydligare och tydligare, för kärleken som liksom är själva kraften i universum flödar genom dig och får dig att må så himla bra. Och den liksom leder dig till saker och sammanhang som du trivs i och där du på en djup själslig nivå känner att du gör nytta. Du gör något som är grymt bra för det goda, underbara universum och din själ älskar det. Och då blir grubblerier kring ”meningen med livet” plötsligt inte så relevanta. Jag tror verkligen att om man som människa känner sig i samklang med sin själ, då känner man att ens liv har mening. Men om man är helt fast i sitt ego och tankar är det lätt att känna tomhet, besvikelse, ensamhet och meningslöshet. Ingen skuld till alla som är där, jag har själv varit det. Vi blir ju liksom fostrade in i detta sätt att leva och man måste liksom traggla sig ur det för egen maskin. Ibland blir man ju ändå bara helt less på alltihop, jag kan ibland (särskilt när jag har pms) känna att jag längtar hem. Alltså hem-hem, till svampmycelet 😀 Att denna värld är för krävande och att jag inte orkar. Inte suicidala tankar, utan mer ”vad sjutton tänkte jag på när jag bestämde mig för att återfödas igen???”. Men det där vänder alltid och jag hoppas att jag får många år till på denna planet, det finns ju så mycket att göra!

Sen kan man ju fråga sig hur man ska lyckas komma ur egots stenhårda grepp och börja få kontakt med sitt innersta och universum? Det är en rimlig fråga. Det vore trevligt med en enkel bruksanvisning att följa, en som passar alla. Men så lätt ska vi inte ha det tydligen. Man måste hitta sin egen väg. För en del är det religion. För andra som mig är det att hitta en andlighet som känns rätt. Det har tagit sex år för mig att komma hit, men jag har också lång väg kvar. Jag har läst hur många böcker om andlighet som helst, gått på konstiga föreläsningar, testat pendlar, olika kortläggningar, träffat medium, yogat, mediterat, lärt mig reikihealing och övat Mindfulness. Bland annat. Och det har lett mig till rätt plats för mig. Men ingen kan säga åt någon annan vad som är rätt för den. Så välkomna in på denna lite bökiga men väldigt befriande och roliga väg, hoppas vi ses!

ZERO WASTE – SKÖNHET & HYGIEN

Begreppet zero waste betyder ”noll skräp” och är hett inom minimalism och ekokretsar. Det går ut på att produkter vi köper inte genererar skräp. Till exempel en plastförpackning som vi ju vet efter ett par vändor i återvinning inte går att återvinna igen. Jag tror stenhårt på att vi bör typ sluta använda plast, snart drunknar ju vår planet i det. Som tur är finns det alternativ! På skönhetsfronten tex! Tandtråd, plåster, schampo, tvål och deo är några grejer som finns helt eko, veganskt och med komposterbara el helt återvinningsbara förpackningar. Jag beställer mitt hos Jordklok, men det finns säkerligen andra bra ställen.

Ett alternativ är att göra produkter själv. Det är bara att googla loss och börja experimentera! Jag gör många rengöringsprodukter själv, har skrivit om det förut. Det sparar många plastförpackningar 👍☺️

Bild på ekologiska barnplåster
Komposterbara plåster i återvinningsbar förpackning

En bonus är att dessa produkter kommer i fina förpackningar, så de passar även som presenter!

Så, på med lite ekodeo nu och pulsa till jobbet 😋

2019 är året då jag uppmärksammar och för kalender över min mens!

Tror det var så sent som för ett år sedan jag började inse att detta med mens har en djupare innebörd. Och även påverkan på personen. Menscykeln ÄR verkligen en cykel med skiftande karaktär och genom att acceptera och uppskatta den följer man sin kropp bättre. Låter den få det den behöver vid rätt tillfälle. Exempelvis är det många kvinnor som känner sig introverta under dagarna en blöder, men ändå kanske man pressar sig och går till gymmet eller träffar folk. Fast det är tvärtemot vad man känner för. Vid ägglossning är många på topp och kan typ ta över världen! Heja! Jag förstod också att detta är helt i sin ordning och man ska inte känna sig dålig för att man behöver kura i soffan tre dagar per månad. Det är ett onaturligt alltid-på-topp-ideal vi har. Naturen är inte alltid på topp, tänk på natten eller vintern, då softar naturen. Vi är ju i högsta grad en del av naturen och påverkas därmed av det cykliska. Vi borde omfamna det! Män har troligen också någon form av cykel, dock har jag dålig koll på denna.

I alla fall. Idag är dag två av blod för mig och jag jobbar hemifrån i pyjamas. Perfekt. Jag har googlat mig fram till att jag är i en ”white moon cycle”, dvs blöder vid nymåne. Finns även red moon cycle och då blöds det vid fullmåne. Ska försöka notera vad detta egentligen innebär, än så länge är jag novis. Här kan ni läsa mer om röd och vit måncykel, dock på engelska.

Till min hjälp för pepp och för att ha koll på min cykel laddade jag ner appen My Moontime. Den kostar några tior per månad, den första app jag någonsin betalat för! Såhär kan startvyn se ut när man har fyllt i sina uppgifter:

Den röda pärlan visar att jag har mens, eller flow som de kallar det. I kalendern kan jag titta på prognosen framöver. Också, kvinnan på bilden är ”the sage” vilket betyder ungefär ”den visa”. Vilket symboliserar en tid för inre arbete och reflektion. Senare i cykeln byts kvinnan till andra arketyper ☺️✨

Känns roligt och snällt mot sig själv detta och det vore fantastiskt att höra om era tankar och erfarenheter kring detta!

HOPPA ÖVER NYÅRSAFTON?

Högtider i all ära, men för min del kunde de vara lite färre. Till exempel nyårsafton. Det har aldrig varit min favorit och efter denna senaste kom jag på den snillrika idén att kanske helt enkelt strunta i att fira den. Man måste ju faktiskt inte fira nyår. Eller jul eller andra högtider, inte bara de kristna heller såklart. Jul är mysigt, det kör jag gärna vidare på. Men att smäcka till med ytterligare en högtid typ en vecka efter jul är bara för mycket. Jag har en vän som slutat fira jul och är hemskt nöjd med det. Som varm anhängare av den personliga friheten och att inte tvinga andra att göra saker de inte tycker om så tycker jag att det kunde vara bra om vi som inte vill fira högtid X inte gör det. Och göra det utan att sprida negativ energi. Dvs inte tala illa om högtiden eller de som firar den. Utan bara avstå firandet på ett neutralt sätt.

Och så måste jag erkänna något med stor risk att verka tråkig: Jag är inte så förtjust i att ha gäster eller att gå på fest. Det här låter kanske hemskt, men jag ska förklara. Jag är ju både högkänslig och introvert, dock med en stark social sida. Jag tycker jättemycket om ett stimulerande samtal och att träffa folk i några timmar är skoj. Men jag pallar helt enkelt inte att sitta på rumpan och prata i sju timmar. Efter tre-fyra börjar jag fantisera om att krypa ner i sängen och läsa eller skriva. Energin liksom bara rinner ur mig och jag kan bara tänka på att jag vill gå hem/gästerna ska gå hem, hur kul jag än haft det i början av kvällen. Det är väl lite som att någon med koncentrationssvårigheter inte orkar sitta och lyssna på en två timmar lång föreläsning. Vi är ju alla olika och min styrka ligger icke i att konversera i timtal. Stillasittandes. Med alkohol. En del (de flesta jag har träffat) klarar det galant. Men jag tänker såhär, det bästa vi kan göra är att vara extremt snälla mot oss själva. Då blir vi automatiskt supersnälla mot andra också. Så jag har beslutat, för att vara snällare mot mig själv, att acceptera min dåliga festuthållighet och helt enkelt gå hem eller gå och lägga mig när jag inte orkar mer. Om jag är värdinna och går och lägger mig innan gästerna går kan det nog verka konstigt, men det får jag stå ut med. Att gå hem tidigt från en fest är ju ganska lätt, och om jag är där med min partner kan ju han stanna om han vill, inga problem med det.

Nyårsafton är ju en typiskt sådan långsittarkväll. Så nästa nyår kanske jag helt bangar och om jag har barnen kanske jag hittar på något smått. Jag tror verkligen att världen tjänar på att människor känner in sig själva mer och så gott det går slutar spela teater i sina liv. Vara någon som passar in istället för någon äkta.

Önskar er alla ett gott nytt år! Nästa inlägg kommer handla lite om att sätta intentioner och be om vägledning för sitt kommande år. Ha det fint till dess 🙂

Städa inte

Idag städar jag inte. Jag tar hand om mitt space. Mitt hem. Det är stor skillnad på att ”bara” städa och att ta hand om sitt levnadsrum. Här finns det inget fantastiskt ord på svenska… Taking care of your space skulle jag säga på engelska och på tyskan har vi ju ”lebensraum”. Aja, ni förstår nog poängen. Damma, plocka, dammsuga, moppa, göra rent i badrummet är i och för sig städaktiviteter, men med intentionen att det är för din skull, ditt välmående, så blir det något helt annat. För mig i alla fall gör det att det känns viktigt och som en mycket fin aktivitet. Och jag gör det för min skull, så även om jag någon gång gör mer än andra i familjen så blir jag inte uppretad. Förut blev jag lätt purken om jag ansåg att jag gjorde merparten av sånt här.

Passar på att rensa lite också. Ett skåp i badrummet där stöket hade fått föröka sig lite i smyg. Rensade ut gamla läkemedel och lade var sak på sin plats. Blev mycket fint. Lade en loppisduk i påsen för återvinning tillsammans med två örngott.

Nu ska jag bädda sängen och skicka in renande energi i rummet. Just nu finns det inte så värst mycket blommor att plocka och göra fint hemma med, får bli ljus istället.

När vi tar hand om vårt space hedrar vi oss själva. Visar oss själva respekt och kärlek. Vilket i sin tur gör det så mycket enklare att visa andra respekt och kärlek. Win win! När man har det stökigt och lite småskitigt hemma är det oftast i perioder då det mesta i livet är lite stökigt. Och det är ingen slump att människor som inte mår bra ofta har det ganska rörigt hemma. Hemmet är en manifestation av ens inre. Men det behöver ju inte vara så allvarligt och långvarigt, kan ju ha varit en stressig vecka bara. Och man behöver ju inte tokstäda heller, ibland kan det räcka att flytta runt lite saker och gå ut med soporna. Det är ju intentionen som räknas 🙂

MINA MAGISKA MORGNAR

Vill berätta lite om mina vardagsmorgnar. De är helt ljuvliga! Lugna och mysiga och en bra start på en dag som ofta är ganska utmanande i både tempo och hjärnverksamhet. Men såhär har mina morgnar sannerligen inte alltid sett ut, långt ifrån! Tunga känslor, stress, tjat på barn, bråk med barn. Hela paketet! Men jag har högst målmedvetet jobbat mig bort från detta och tänkte dela med mig lite av vad jag har gjort, inte för att skryta utan för att det vore ju fantastiskt om alla fick ha härliga morgnar.

Tunga känslor

Ibland vaknar man och känner med en gång att det här var ingen vidare start.  Ni vet såklart. Blärkigt känns det. Här kan man välja två spår:

  1. Go all in i känslan. Denna metod påverkar hela dagen och alla människor man möter. 
  2. Notera känslan – men sen välja att lägga den åt sidan. Mjukt stoppa de neggiga tankarna som mal, fokusera på en sekund i taget. Inse att du faktiskt inte behöver hänge dig åt denna sura känsla, att det är ett val. Det här kan vara lite (eller mycket) provocerande om man är lite ovan. Vi får alla kämpa emot olika grader av offermentalitet. Minns att en person jag känner surt brukade säga att hen hade rätt att vara arg. Vilket förstås är helt sant, man får vara arg och sur. Men den som förlorar mest på är ju en själv. Hur kul är det egentligen om man bestämmer sig för att det är en skitdag? Jag VET, för jag har gjort resan själv, att det nästan alltid går att vända på den här situationen. Man måste bara våga släppa det sura, det är ingen prestige i det. Och om det bara känns för mycket att möta medmänniskor glatt medan man kämpar med att inte dras med i surkänslan kan man försöka hålla sig lite för sig själv. 

Stress och tjat

Det här är också en fälla som man kan undvika. Nyckeln är att våga och orka ta ansvar för sitt eget beteende. Inte skylla på slarviga familjemedlemmar som man tycker gör fel. Acceptera att det inte går att ha full kontroll och det är inte ens något att sträva efter. Jag har även fått jobba med mig själv och min föreställning om att vuxna ska göra saker på ett visst sätt, tex äta frukost vid köksbordet. Föreställningar som inte gör nytta ska man göra sig av med! Morgnar ska vara mjuka tycker jag, och veckorna jag inte har barnen äter jag oftast frukost i sängen. Men nu har jag även utökat myset till barnveckorna. Vi fixar lite frulle och sen några dagar äter jag och de två barnen inne i ett av deras rum. De sitter i sängen och jag på golvet, har aldrig gillat att sitta ordentligt på stolar ändå. Det här ger oss en så mycket bättre start på dagen. Poängen är att göra mer som man känner för, inte som man ”borde” göra eller som andra gör.

Nuförtiden går barnen själva till skolan också, vilket gör att jag kan hänga kvar hemma en stund till. Den tiden skulle jag såklart kunna använda till något nyttigt hushållsrelaterat, men oftast använder jag den till att centrera mig och dra dagens tarotkort. Kanske skriva några rader i dagboken. Här får man fnula lite, vad i morgonens skeenden känns jobbigt? Kan du göra det på något annat sätt? Om det känns stressigt att sminka sig, kanske du helt enkelt ska våga hoppa över det? Jag sminkade mig alltid alltid förut, men nu är det lika vanligt att jag inte gör det. Risken att folk inte tycker jag är lika snygg får jag ta 🙂

Lösningen

När jag på riktigt insåg att jag formar min verklighet helt själv, då förstod jag också att jag hade kraften och möjligheten att skapa ett härligare liv. Adjöss stressmorgnar! Det är bara att inse – din verklighet är helt olik från någon annans. Den existerar bara i ditt sinne. Ditt sinne är det som avgör om något är bra, dåligt, roligt eller tråkigt osv. Och du har makten över ditt sinne. Det duger inte att komma dragandes med att alla andra är så dumma eller jobbiga. Du kan välja att inte se det på det sättet. Din intention är det som formar ditt liv. Om du sätter intentionen att ha mysiga, rofyllda morgnar, kan du också skapa just detta. Lyssna till ditt hjärta – vad vill det ha på morgonen? En gosig morgonrock så att dagens kanter inte känns för vassa? Då är det bara att skaffa en sån! Kanske behövs stearinljus. Kanske en syltmacka också istället för bovetegröt. Ha oändligt med medkänsla för sig själv.

Jag är mycket tacksam för hur sköna morgnarna har blivit. Och samtidigt lite stolt, för jag har ju ändrat på dem själv. Hoppas att ni också har det fint på morgonen eller har viljan att göra något annorlunda imorrn. 

NUMEROLOGI OCH DET PERSONLIGA ÅRET

Vet inte om ni som jag är lite förtjusta i numerologi? Det är i samma genre som astrologi, så mycket som känns rätt men kanske inte helt bombsäkert att det hela stämmer. Men men, så länge det känns bra och roligt och man får hjälp av det så skadar det ju inte.

Inom numerologin pratar man om det personliga året. Åren löper på i en nioårscykel från 1 till 9. Och vilken siffra du ”är på” beror på när du är född och vilket år det är just nu. För att räkna ut sitt personliga år gör man såhär:

plussa ihop siffrorna i ditt födelsedatum (månad + dag) med innevarande år (2018). För mig som är född den 12 juli blir det såhär: 12 + 7 +2018
Plussa tills det bara är en siffra kvar. I mitt exempel: 2018 blir 2+1+8 = 11 (1+1)  = 2.  1+2 (för tolfte) är 3 och 3 + 7 (juli) = 10 (1+0) = 1. 2 + 1 är 3, alltså är mitt personliga år i år nr 3.

Alla år i nioårscykeln har sin egen karaktär. År tre som jag är på ska tydligen handla mycket om en själv, sitt eget år liksom. Lite självförverkligande etc. Men kan också vara utmanande pga all personlig utveckling. År två är det mycket fokus på relationer. Finns en drös sajter att läsa mer på, en del bättre än andra. Det som är lite intressant är att jämföra det här året med det för nio år sedan. Liksom jämföra nioårscyklarna. Är dina år fem tex lika varandra? Hur är det med sjuorna? Jag var så himla pepp på mitt år 3, tänkte att det skulle bli så galet skönt med tid för mig, har spenderat åren innan med stort fokus på barn och den nya familjekonstellationen. Ville att alla skulle ha det så bra. Men som det har blivit, mitt år tre! Vilken pärs! Jag är helt slut nu alltså. Mycket som är fint och positivt men så oerhört mycket att ta hand om på insidan. Har dock den bestämda känslan av att det här är jättebra jobb att göra med sig själv, så det blir nog finemang. Men stånk och pust.

Att jag är lite trött kanske också kan bero på att jag på nio år har:

  • flyttat 4 gånger
  • bytt jobb 4 gånger
  • fått ett till barn
  • separerat
  • blivit tokkär
  • flyttat ihop och fått en stor familj med tonårsbarn
  • haft en familjemedlem i mkt stökig tid = krisigt och kaosigt under nästan två år

Det här ser ju helt knäppt ut när jag listar det såhär, som att jag är världens mest rastlösa. Men det är jag inte, det finns goda förklaringar till allt i listan ha ha. Under den här tiden har jag också blivit minimalist och andlig och utbildat mig till reiki master. Min plan framöver handlar mycket om stabilitet och kontinuitet. Har tex inga planer på flytt, jobbyte eller att byta partner 🙂 Bara det gör ju saker enklare.

Kram!

ATT SUGA ÅT SIG ANDRAS ENERGIER

Efter nästan 40 år har jag förstått att jag dels har lätt att känna av andra människors sinnesstämning, dels att jag liksom suger åt mig den känslan/energin och börjar må som den andra. Om någon är glad blir jag glad, är någon sur blir jag sur. Och så vidare. Känner ni igen er? Det här är jag såklart inte ensam om, jag tror att nästan alla har förmågan fast i olika utsträckning. För högkänsliga personer blir det nästan ett handikapp, man liksom svajar omkring och är utlämnad till hur andra känner sig. I mitt fall blev jag väldigt påverkad av min sambo. Tills jag tänkte att såhär kan jag ju inte ha det, jag måste ha min fasta kärna som kan stå pall även om någon annan är på skrutthumör.

I tonåren var det ännu värre, för med den här egenskapen är det svårt att veta vem man själv är. Jag minns att jag ibland kände att jag knappt hade någon personlighet, eftersom jag var så olika beroende på vem jag umgicks med. Jag såg det som något negativt och att jag var lite sämre än alla andra. Riktigt dålig självkänsla, effektivt dold bakom stort självförtroende och tuff attityd. Tänk om någon sagt till mig då att jag var bra och dög, och att jag kunde lära mig att hålla mitt ”space”. Att känna det de andra känner men inte ta in känslan i mig och göra den till min egen.

Steg ett för att bemästra detta är att inse själva mekaniken, att det faktiskt funkar på det här sättet. Redan där släpper det en smula. Sedan sätter man intentionen: jag accepterar inte att andra människors sinnesstämning tar över mig. Det är inte mina känslor och jag behöver inte känna det de känner.

Eftersom jag pysslar en hel del med energiarbete gör jag ännu en sak; jag laddar upp mig med reiki (men man kan lika gärna tex tänka sig att man badar i ljus i valfri fin färg) och tänker att reikin omsluter mig, som ett ägg ungefär. Och ingen oönskad energi kan komma in i mitt ägg. Det här funkar oerhört bra! Intentionen är superstark, den funkar verkligen. Att skapa sitt skyddande hölje kan man gärna göra varje dag, tex innan man går till jobbet.

Det här har gjort mitt liv så mycket lättare. Och det blir lättare för ens medmänniskor också. När min dotter är ledsen och orolig är det bättre för henne om jag är empatisk men lugn och trygg. Inte empatisk och ledsen och orolig. Det låter ju väldigt enkelt detta och det är faktiskt så enkelt. Man behöver träna lite bara, som med allt annat. Så nästa gång någon kommer och öser en massa negg över dig, tänk då i ditt sinne att det där är inte ditt negg, så även om du lyssnar så tar du inte in negget i din kropp. Som av trolleri kommer du då märka dels att du mår bättre, men att även personen som öser negg slutar med det.

ATT VÄXA GENOM ATT RENSA

Meningen med våra liv här på jorden är att utvecklas och växa. Jag brukar tänka på det lite som att levla i ett dataspel 🙂 När vi sedan lämnar jorden kan vi oftast vara sjukt nöjda med hur mycket vi lärde oss i den senaste vändan. En sak som ingen människa kommer undan är att allt är förgängligt. Ju mer vi försöker hålla vår omgivning konstant och ju mer vi spjärnar emot förändringar, desto jobbigare får vi det. Det går liksom inte att kämpa emot denna grundprincip. Att leva minimalistiskt är att träna sig i non-attachment, eller ”icke-anknytning” på svenska. Det vill säga att med konkreta medel lära sig att inte hänga upp sin trygghet på materiella saker. Man gör sig av med något och märker att man blir starkare av det. De som inte förmår göra sig av med en endaste pinal tror jag i många fall även lider av en ganska stor dödsskräck. Innerst inne vet man att man har noll kontroll över detta, att alla ska dö (eller rättare sagt alla kroppar ska dö, inte själen såklart) men man vill inte acceptera detta och bygger därför upp en stor materiell omgivning som man vaktar med näbbar och klor. Tror även att det är ganska ofta denna typ av människa när hen väl har dött kan komma tillbaka som ”spöke” och vara purken över att husets nya ägare renoverar etc. Inte en helt vetenskaplig teori men så har väl vetenskapen inte alla svar, inte ännu i alla fall.

När man har praktiserat minimalism ett tag och känner att man har fått kläm på att rensa, då kan man om man känner sig hugad ge sig på nästa rens! Nämligen att släppa taget om attityder, roller, vanor, relationer och jobb. Kanske inte alla på samma gång dock 🙂 Det här är en av de största utmaningarna i andlig utveckling; att släppa det som inte längre behövs i ditt liv och välkomna det nya. Det krävs mod för att släppa taget om en inrotad vana, eller kanske att lägga ner sin offer-kofta-attityd och en dag komma till jobbet med glatt humör istället. Mod och tillit till att universum är vänligt och att utrymmet som skapades när du släppte det du inte behövde längre kommer att fyllas av något ännu bättre. För det är så det funkar! Kanske har du redan gjort detta någongång, försök minnas hur det kändes och vad som kom in i ditt liv istället. En av mina största och svåraste letting-go-tillfällen var när jag separerade. Hela själen skrek efter det men mitt jag stretade emot enormt mycket. Men hålet som bildades fylldes med så mycket kärlek och mjukhet, inspiration och plats för mig att vara kreativ.

Inget lämnar någonsin ditt liv om inte något bättre är på väg in

Ett tips är att agera innan viskningarna från ditt hjärta blir till skrik. Mycket lättare att släppa något när ditt inre/högre jag börjar puffa för det än att vänta så länge det bara går. Till slut kan det ändå bli så att universum gör förändringen åt dig om du inte agerar. Och då kan det kännas riktigt jobbigt. Usch, nu låter det nästan som skräms, så menar jag inte. Men precis som att du blir friare om du inte hänger upp ditt liv på prylar, blir du friare och gladare om du inte knyter ditt välmående till preferenser. Du kanske inte måste ha starka åsikter om mat, kläder, väder etc? Det är ditt eget val och själva preferensen kan du såklart ha kvar, men inte beroendet. Du kan alltså vara lugn och glad trots att det är 30 grader varmt ute och du föredrar kyligare dagar.

Så, ett enkelt sätt att börja nosa på detta är genom att sätta sig i lugn och ro, blunda och fråga sig själv: ”finns det något i mitt liv som inte längre gör mig gott och som jag kan släppa?”. Lita på det som dyker upp. Kanske är det något enkelt, som att hoppa av en kurs du anmält dig till men tydligen inte är sugen på. Lita på att ditt högre jag är intelligent och har ett vidare perspektiv, och att det finns en god anledning till varför du ska släppa detta. Lycka till och dela gärna med er av ert letting-go!