Häromdagen hade jag en konversation med en reikiklient. Hen letade efter verktyg för att hitta lugnet. Turligt nog är verktyget tillgängligt för alla och det är dessutom helt okomplicerat. Men först en liten analogi. Jag tänker mig ibland medvetandet som ett hav. På ytan är det ibland härligt väder, och ibland är det storm. Havet kan vara hårt trafikerat av fartyg och båtar och vindsurfingbrädor och kanske en och annan kanot. Ibland går det stora vågor, ibland små med skum. Allt det där är det vi upplever i den ”verkliga” världen. Det är lätt att ryckas med i det och glömma att under allt detta finns ett stort och lugnt djup. Dit ner når inga blixtar från åskmoln, motorljud från båtar eller vågor. Det är stilla, ofantligt stort och är helt oberoende av det som sker på ytan. Lite såhär:
Poängen är att du är hela detta hav, men många ser bara ytan. De har aldrig dykt ner. Sättet att dyka ner är via meditation. Nu kanske ni skruvar på er och tänker att det låter jobbigt. Men meditation är enkelt. För det första är själva innebörden att inte tänka. När du inte tänker (vilket kräver lite träning) så får du en känsla av djupet och stillheten som redan finns i dig. I början när man försöker att inte tänka kanske glappen mellan tankarna är mindre än en sekund, och det kanske inte lyckas varje gång du försöker. Men det där lilla glappet är värt att fira! Du har redan lyckats då! Allt eftersom blir de där glappen större och större och djupet i dig blir mer påtagligt. Du blir mindre och mindre sårbar för vad som händer där uppe på ytan. Du förstår att det finns mer än det som du hittills har lagt märke till. Den här vetskapen är så himla mysig och stärkande, önskar verkligen att alla som söker den får uppleva det.
Man kan meditera på massor av olika sätt. Det fina är att människor har hållt på med meditation i ett antal tusen år, så grovjobbet att klura ut bra sätt är redan gjort. Vi kan lyxa med att välja och vraka bland böcker och youtubevideos eller meditationskurser och allt möjligt, det är bara att prova sig fram. Personligen älskar jag att bara sitta på golvet i lotusställning och bara fokusera på känslan i kroppen. Men alla kan inte sitta i lotus, då tar man en stol. Alla har inte heller ro att sitta stilla i början, då kan man prova någon form av rörlig meditation. Yoga, promenad, qi gong eller så. Eller så passar man på när man diskar stekpannan, att testa att inte tänka. Man kan säga till sig själv: ”Undrar hur lång tid det tar till nästa tanke?” och så observerar man mellanrummet innan nästa tanke dyker upp. Vissa dagar känns det inte alls kul eller behagligt att meditera, det är som det ska vara och händer alla. Bra att veta det så man inte känner sig misslyckad.
Yogis och buddhister och andra skillade meditatörer brukar puffa för att meditera lite varje dag. Då händer det grejer. Behöver som sagt inte vara en lång stund. Till slut blir man beroende av meditationen 🙂
Mina favoritexperter på ämnet är:
Pema Chödrön – nutida buddhist med pragmatisk och humoristisk approach
Eckhart Tolle – nutida mystiker som knockar en med sin klokskap
Osho – yogi på 1900-talet med okonventionella metoder för att meditera, och som med sitt rättframma sätt sätter fingret på hur det är att vara människa
Önskar er alla en fin helg i havsdjupet!
