ATT VÄXA GENOM ATT RENSA

Meningen med våra liv här på jorden är att utvecklas och växa. Jag brukar tänka på det lite som att levla i ett dataspel 🙂 När vi sedan lämnar jorden kan vi oftast vara sjukt nöjda med hur mycket vi lärde oss i den senaste vändan. En sak som ingen människa kommer undan är att allt är förgängligt. Ju mer vi försöker hålla vår omgivning konstant och ju mer vi spjärnar emot förändringar, desto jobbigare får vi det. Det går liksom inte att kämpa emot denna grundprincip. Att leva minimalistiskt är att träna sig i non-attachment, eller ”icke-anknytning” på svenska. Det vill säga att med konkreta medel lära sig att inte hänga upp sin trygghet på materiella saker. Man gör sig av med något och märker att man blir starkare av det. De som inte förmår göra sig av med en endaste pinal tror jag i många fall även lider av en ganska stor dödsskräck. Innerst inne vet man att man har noll kontroll över detta, att alla ska dö (eller rättare sagt alla kroppar ska dö, inte själen såklart) men man vill inte acceptera detta och bygger därför upp en stor materiell omgivning som man vaktar med näbbar och klor. Tror även att det är ganska ofta denna typ av människa när hen väl har dött kan komma tillbaka som ”spöke” och vara purken över att husets nya ägare renoverar etc. Inte en helt vetenskaplig teori men så har väl vetenskapen inte alla svar, inte ännu i alla fall.

När man har praktiserat minimalism ett tag och känner att man har fått kläm på att rensa, då kan man om man känner sig hugad ge sig på nästa rens! Nämligen att släppa taget om attityder, roller, vanor, relationer och jobb. Kanske inte alla på samma gång dock 🙂 Det här är en av de största utmaningarna i andlig utveckling; att släppa det som inte längre behövs i ditt liv och välkomna det nya. Det krävs mod för att släppa taget om en inrotad vana, eller kanske att lägga ner sin offer-kofta-attityd och en dag komma till jobbet med glatt humör istället. Mod och tillit till att universum är vänligt och att utrymmet som skapades när du släppte det du inte behövde längre kommer att fyllas av något ännu bättre. För det är så det funkar! Kanske har du redan gjort detta någongång, försök minnas hur det kändes och vad som kom in i ditt liv istället. En av mina största och svåraste letting-go-tillfällen var när jag separerade. Hela själen skrek efter det men mitt jag stretade emot enormt mycket. Men hålet som bildades fylldes med så mycket kärlek och mjukhet, inspiration och plats för mig att vara kreativ.

Inget lämnar någonsin ditt liv om inte något bättre är på väg in

Ett tips är att agera innan viskningarna från ditt hjärta blir till skrik. Mycket lättare att släppa något när ditt inre/högre jag börjar puffa för det än att vänta så länge det bara går. Till slut kan det ändå bli så att universum gör förändringen åt dig om du inte agerar. Och då kan det kännas riktigt jobbigt. Usch, nu låter det nästan som skräms, så menar jag inte. Men precis som att du blir friare om du inte hänger upp ditt liv på prylar, blir du friare och gladare om du inte knyter ditt välmående till preferenser. Du kanske inte måste ha starka åsikter om mat, kläder, väder etc? Det är ditt eget val och själva preferensen kan du såklart ha kvar, men inte beroendet. Du kan alltså vara lugn och glad trots att det är 30 grader varmt ute och du föredrar kyligare dagar.

Så, ett enkelt sätt att börja nosa på detta är genom att sätta sig i lugn och ro, blunda och fråga sig själv: ”finns det något i mitt liv som inte längre gör mig gott och som jag kan släppa?”. Lita på det som dyker upp. Kanske är det något enkelt, som att hoppa av en kurs du anmält dig till men tydligen inte är sugen på. Lita på att ditt högre jag är intelligent och har ett vidare perspektiv, och att det finns en god anledning till varför du ska släppa detta. Lycka till och dela gärna med er av ert letting-go!

RENSA NÄR DU ÄR ARG!

Aldrig rensar man så bra som när man är lite eller mycket arg! Oj oj, det går av bara farten då. Faktiskt är det inte alls en dum idé att rensa loss under ilska, det ger resultat snabbt och jag upplever att man i väldigt direkt kontakt med sina innersta känslor då. Filtren är liksom borta. Resningshinder i form av till exempel nostalgi finns inte när man är förbaskad. Och snabbt går det. En fin bonuseffekt är att det mildrar ilskan, du gör något konstruktivt av den. Rensandet och sorterandet lugnar dig och ger dig nya perspektiv på det som gjort dig upprörd, det är verkligen ett bra sätt att rensa hjärnan och få idéer om lösningar. Istället för att bara gå omkring och fastna i destruktiva tanke-loopar. Som ni vet gör ju rensandet också att gamla emotionella trassel löses upp och försvinner, så man kan också se på det hela som lite terapi, huskursvarianten.

BEROENDEN

En dryg vecka nu på kaffe-avgiftning. Det går väl bra, får jag säga. Men ibland blir suget enormt starkt och det är när det är riktigt, riktigt segt på jobbet. Uppförsbacken. Då slår hjärnan på och det är nästan omöjligt att inte gå och ta en kopp. Flera gånger den här veckan har jag gjort kaffe, men inte druckit det ha ha. Det känns bättre med en kopp ståendes på skrivbordet. Samma typ av situation utlöser även köpsug hos mig. Blir frestad att spana in reor fast jag inte behöver något.

När man rensar och vill leva minimalistiskt är det superviktigt att ha koll på i vilka situationer och känslostämningar som man blir sugen på att skaffa sig grejer i. När de sedan inträffar blir man inte lika överrumplad och kan hantera det bättre. Kanske kan man hitta något substitut som gör att man håller ut den där halvtimmen eller vad det är som suget är som störst. Om man har möjlighet är det också enormt bra att sitta ner och känna in det här suget, meditera på det. Allt det här ligger ju på ytan, själen är inte precis beroende av koffein. Handlar lite om att våga stå ut med känslan. Och såklart, kaffe är inte i närheten av andra saker man kan vara beroende av så jag vill verkligen inte skriva någon på näsan om saker som jag inte har en susning om.

Det finns säkert många som inte känner igen sig i det här, de som vill leva enklare och har hemmet fullproppat med stök, men som inte shoppar. Sakerna hittar dit ändå, ärvda grejer och gåvor etc. Och stök drar till sig mer stök (ni vet en liten beskedlig pappershög i köket har en tendens att växa snabbt). Här kanske det inte är så att en stark känsla utlöser en handling som gör att fler saker ackumuleras, eller vad tror ni?

Jag har i alla fall lyckats hålla mig från att köpa något. Men det får bli en dag i taget tills abstinensen klingar av, har hört att det kan ta upp till två veckor. Känner mig allmänt deppig och trött. Beroenden är klurigt, och jag skulle verkligen vilja bli av med detta. Har ingen annan last som känns destruktiv så det borde väl gå tycker jag.

En sorts slutsats av allt detta är att jag är övertygad om att det inte är förrän man utmanar och vågar se de här oönskade beteendena hos sig själv som man får ett riktigt lugn inombords. Och med ett sådant lugn kan man ju leva minimalistiskt eller vad man nu önskar. Det gäller att våga!

UPPDATERING – PANTBANKSLÅNET

Som jag skrev om för några dagar sedan testade jag att sälja (tekniskt sett belåna) några gamla smycken hos Pantbanken.se. Jag gick alltså inte till en fysisk pantbank utan beställde hem en värdepåse som man sedan kan skicka iväg det man vill belåna i. Nu har jag testat detta och måste säga att det var oerhört smidigt, det är ju inte alltid en är pepp på att besöka olika affärer och institutioner. Och också, man kanske bor långt ifrån en pantbank.

De värderade mina smycken på typ en dag, jag fick ett sms om beloppet som jag kunde välja att svara ja eller nej på. Jag svarade ja, och så betalade de ut pengarna till mitt konto. Så nu är jag några slantar rikare än när smyckena låg oanvända i en låda.

Jag har ännu inte drabbats av någon större nostalgichock eller skuldkänsla för att jag avyttrade gåvosmycken. Det känns övervägande bra. En lätt känsla, den som alltid infinner sig i någon mån när en rensar. Jag hoppas nu att dessa smycken får en strålande framtid på någons kropp, vara ute och skina.

Värt att prova, slår vad om att många av er har oanvända smycken och klockor i lådorna! Det här är förresten ingen annons för pantbanken, de är helt ovetandes om att jag skriver om detta. Jag tyckte det var en bra tjänst helt enkelt 🙂

LIVET ÄR EN RESA

Jodå, så är det. Vår själ föds in i en kropp och så är det dags för i genomsnitt ca 80 år av en lärorik strapats. Och tänk vad skönt det är att resa lätt! Bara lite packning, det nödvändigaste.

Slösa inte bort ditt nuvarande liv på att jaga efter materiella ting som du inte behöver på resan. Upplev istället, se dig omkring och njut. Och tänk på att allt det du äger nu tillhörde någon annan igår och kommer tillhöra någon annan imorgon.

HAR DU GJORT NÅGE KUL I HELGEN DÅ?

Det är en fråga som inte är helt ovanlig på måndagar. På fredagar är det mer ”ska du göra någe kul i helgen då?”. I vår kultur är det fint och bra att göra saker hela tiden. Och gärna redovisa dem för andra sedan. Det här har vi hållt på med åtminstone sedan kyrkan mer strukturerat och fokuserat började ta makten över folket. Sedan dess har kyrkan tappat sin maktposition, i alla fall i Sverige, och andra krafter träder in istället. Nu är det ju framförallt kapitalistiska marknadskrafter som vill att vi ska göra saker hela tiden. Avstickare: läs gärna Pikettys bok ”Kapitalet i tjugoförsta århundradet” där det framkommer med statistiskt säkrad tydlighet att sättet att vara rik på är genom att ärva pengar. Att få kapital genom lönearbete är nästan omöjligt. Det här vet de med pengar/kapital men det är såklart inget de går ut med så gärna. Poängen med att folk gör saker hela tiden är dels att de då inte har varken tid eller ork att göra uppror eller ifrågasätta makten, och dels (särskilt nuförtiden då) att vi spenderar mer pengar om vi gör saker.

Tittar man t.ex. på Indien är det en helt annan femma. Där värderas att göra ingenting. Nåväl, kanske inte 100% rakt igenom, marknadskrafter finns där också, men man har likväl en tradition av att bara vara.

Att göra ”ingenting” kan vara svårt att prata om på fikarasten. Det skulle kunna låta såhär ”jo jag tog hand om min kropp i några timmar. Badade, smörjde, stretchade lite. Och sen tittade jag ut genom fönstret ett tag. Gick på toa. Åt. Älskade någon timme och sen degade vi i sängen. Och åt igen. Du då, har du haft en bra helg?”. Ändå är det ju typ sånt här många av oss skulle må riktigt bra av. Inte en massa idrottscuper, loppisar, handla det och det, mingel med halvt bekanta etc. I alla fall inte hela jäkla tiden.

Man kan tänka på det. Att det är ok att göra ingenting. Försöka vila i det och se hur det känns. En liten utmaning för de flesta av oss.

DET ÄR DYRT ATT FLYTTA

Förutom att själva bostaden kanske kostar mer än den gamla så ploppar det upp extra kostnader som små svampar. Här gäller det att ha sparat lite! Man fixar extra nycklar, betalar uppläggningsavgifter och administrationsavgifter, skaffar ett skrivbord till ett barn, lite gardiner för det var visst skillnad att bo på nedre botten etc etc. Dessutom, när en håller på att packa upp och fixa kan det vara som så att matlagningen kommer lite på skam och det blir mer småköp och hämtmat. Så för att ”ha kvar lite i ladorna” som politiker brukar säga så har jag satt ett tydligt och medvetet köpstopp som varar i månaderna tre (mars, april, maj). I och för sig brukar jag inte köpa speciellt mycket ändå, men nu är det stramare tyglar. Har inte någon lista på tillåtna respektive icke tillåtna köp, men något jag kommer inhandla är kläder på loppis åt ett av barnen som verkar ha växt en decimeter på typ tre månader. Något jag inte kommer att inhandla är en bra handkräm fast mina händer säger att det vore önskvärt. Allt till mig själv går bort.

Det kan vara ganska fiffigt att sätta upp något sorts mål eller regel och ha den tydlig för sig själv, det är så mycket lättare att följa än att bara tänka att man ska köpa lite mindre. Om man inte vill ha totalstopp kan man ju tex bestämma sig för att inte köpa några kläder eller hämtmat eller böcker eller vad det nu är man brukar dra hem.

Det festliga med att vara sparsam ett tag är att det gör jättestor skillnad i plånkan. Det funkar liksom. Innan jag började spara delar av min lön varje månad gick hela lönen åt ändå. När man sparar (och det behöver verkligen inte vara mycket, börja med ett par hundringar om du har möjlighet) blir det ganska snabbt en trevlig liten hög. Jag har dock valt bort aktier och fonder, dels för att det för mig är helt ideologiskt fel, men också för att det blir på tok för o-minimalistiskt. Vilken röra att hålla koll på börskurser etc!

Känns jätteskönt och enkelt att efter en tids röra ta tag i saker ordentligt och förenkla.

 

VAD ÄR EGENTLIGEN MÅLET MED MINIMALISM?

Ja, det kan man fråga sig. Om det ens finns ett mål? Gör det det, eller är det som i talesättet vägen som är målet? För min del är det framförallt vägen. Istället för att lite random gå vilken väg som helst i livet, eller den väg som de flesta tar, eller den väg som mina vänner tar eller som mina föräldrar tycker verkar vara en bra väg, så försöker jag gå en väg som jag väljer själv. Den vägen innebär att jag måste kunna stå för det jag gör i livet. Inför mig själv och andra. Jag tror starkt på detta med karma (eller vad man nu föredrar att kalla det), att dina tankar och handlingar påverkar universum och att man också får ett behagligare liv om man försöker leva bra. Med det inte sagt att jag är något helgon eller alltid gör rätt. Det måste ju finnas lite utrymme att lära sig också he he! I alla fall, det här att jag går min egen väg är oftast inga problem. Jag vet att folk ibland tycker att jag är lite egensinnig. Men det struntar jag blankt i. Vägen ska gås!

Men jag har faktiskt ett mål också som jag tror att minimalismen kommer att hjälpa mig att nå. Nämligen att bli skuldfri. I skrivande stund, när jag om en månad kommer att sitta med ett REJÄLT banklån (lite ångest) är denna dröm mest en hägring. Men den hjälper mig att hålla kursen. Till exempel; jag och my man väljer att amortera rätt saftigt. Vi kommer inte att lägga pengar på hemelektronik, nya möbler eller en ny fräsig bil. Även om det känns omöjligt att amortera av ett flermiljonersbanklån så börjar vi med det. Om tio år tror vi att de flesta, om inte alla, våra barn är utflyttade och då är tanken att vi säljer vår stora lägenhet och bosätter oss betydligt enklare. Dit vi flyttar nu är en sexa och dessutom i ett ganska poppis område i stan, och det valde vi för att det inte ska vara för långt till tåget för mannen och så att mina barn kan traska själva till skolan. Vi skulle såklart ha kunnat köpa något billigare utanför stan, men då blir restiden galet lång för min man och så måste jag skjutsa barn med bil till skolan, vilket jag vet att jag skulle ogilla. Det ska ju helst vara lite smidigt att leva också. Ibland blir jag lite avis på er alla som bor ute i landet någonstans där bostäder inte är sinnessjukt dyra. Men när man är separerad och har barn varannan vecka går det liksom inte att köpa ett vackert hus i Hälsingland och flytta dit. Jag har det ändå oerhört priviligierat, men efter att under min sjukskrivning (har varit hemma i över två veckor!) ha tittat igenom SAMTLIGA avsnitt av ”Det sitter i väggarna” blir man ju helt klart sugen på ett äldre hus. Wow alltså.

För några år sedan gick min kära mormor bort och efterlämnade ett litet arv. Det spenderade jag på att betala av mitt studielån. Så osmart, tyckte många eftersom studielånen har så låg ränta. Men jag är så nöjd med det valet! Livet blev enklare! Nu har jag enbart bolån och jag kommer inte att ta lån till något annat om jag inte skulle bli tvungen av någon anledning.

Jag är ganska pepp på att bli än mer ekonomisk. Märker att det nog går onödiga slantar till lunch på stan under arbetsveckorna. Tänk om jag kunde bli 100% matlådemänska!

Så, det är vägen som gäller och så någonstans där i fjärran finns ett mål också. Den stora behållning att leva minimalistiskt är inte det ekonomiska för mig. Det är känslan av RYMD som öppnar upp sig när man slutar peppra tillvaron med tankar och göromål. Det går inte riktigt att beskriva känslan, det närmaste jag kommer är att det liknar barndomens känsla av utrymme och låååång tid. Det är lite som trolleri faktiskt, hur tidskänslan ändrar sig när man börjar skala bort det överflödiga i livet. För min del har detta tagit några år och jag är inte helt säker på hur jag kom hit, misstänker att det även här gäller att hitta sin egen väg. En sak vet jag dock, det kommer inte av sig självt. Man måste anstränga sig lite, utmana sig, sätta av tid och utrymme för det. Annars dras man med på den där trista vägen som de flesta andra går på.

Skulle älska att höra om era eventuella mål med att leva enklare. Eller väg. Om någon blir sugen på att skriva en längre text skulle det vara roligt att publicera den här på bloggen. Hör av er i sånt fall 🙂

Glad lördag!

MINIMALISTISK PACKNING 

Jag är på resande fot med jobbet och har börjat träna mig i att bara ta med det allra nödvändigaste. Har väl aldrig varit någon storpackare, men inte heller packat minimalistiskt. På den här resan är jag borta tre dagar och två nätter. På dagarna står jag i en monter och måste ha kavaj och prylar. Resten av dagen vill jag ha bekväma kläder så att jag kan gå runt i stan på egen hand. Och så kanske piffa till sig lite på kvällen. Ett handbagage fick räcka, känns jätteskönt. Det här är ju en kort resa så det är ingen större bedrift, men jag ska fortsätta med det här. Ska till Spanien en vecka nästa sommar och det ska också bli en handbagageresa 🙂 Det som händer är att man tränar sig i att klara sig med det lilla, mycket mindre än man har hemma. Och antagligen går det hur bra som helst. Klokhet och erfarenhet kring detta finns i massor hos backpackingfolket.

När man är på resa kan man också passa på att sluta med vanan att köpa presenter till de där hemma. Fokusera på resan istället! Blir massor av extra tid över på detta vis och det här med presenter har blivit någon slags tradition som många helst skulle slippa. Ni som älskar att leta presenter ska såklart fortsätta med det, men vi andra kan lyssna inåt och göra något annat istället.

Bon voyage! 

TIPS! FÖR DAGBOK ÖVER DITT RENSANDE

När man rensar är det en hel del som sätts igång, inte bara på utsidan. I ditt inre händer det också en hel del. I takt med att du frigör dig från prylar frigör du dig också från gamla föreställningar och inställningar som inte längre gör dig gott. För att ta hand om den här ganska spännande processen rekommenderar jag att du skriver dagbok, eller helt enkelt krafsar ner några rader om vad du gör dig av med och hur det känns. Det finns en kraft i att sätta ord på det man håller på med och du kan få grepp om det hela på ett helt annat sätt än om du bara gör det så att säga.

Du behöver såklart inte skriva i en pappersdagbok, elektroniskt går precis lika bra. Jag har upplevt det här extra användbart när jag har mött på motstånd i mitt rensande. Motstånd i form av egna känslor. När jag har skrivit ner detta har jag kunnat forska lite mer i vad motståndet egentligen kommer ifrån och har på så vis kunnat lösa upp gammalt känslostök som jag dragit omkring med i trettio år eller så.

För dig som är van att skriva dagbok är detta inga konstigheter. För dig som aldrig har skrivit en rad om hur du faktiskt känner dig kan det här i början kännas helmysko och navelskådande. Men hela poängen med att rensa och försöka få ett lite härligare liv handlar ju om att närma sig sitt sanna jag och vara lite sjyst mot sig själv. Att skriva om hur man mår och vad man tänker är att visa sig själv lite uppskattning, att man har rätt att reflektera över sig själv. Det finns inget egocentriskt i det. Det är genom att förstå sig själv och att vara snäll mot sig själv som vi kan förstå och vara snälla mot andra. Mjukt och fint ska det vara 🙂

kvinna läser dagbok