DIVINE FEMININE & MASCULINE

Det här fotade jag ur en bok av Rebecca Campbell. Liksom essensen av det kvinnliga/manliga (som vi alla har en skön blandning av i olika proportioner) utan politik etc inblandat. Lätt att känna igen sig både i det balanserade och det obalanserade. Vår värld har haft mycket av det obalanserat maskulina de senaste tusen åren eller så, men kanske börjar vi läka det nu? Vad känner ni?

DEN OMODERNA MINIMALISTEN

Såhär är det; om en vill leva enkelt i bemärkelsen att inte ha tusen saker som väntar på att bli gjorda, då måste en sålla HÅRT. Det går inte ihop sig annars. Det här är ett högst frivilligt val och om man gillar belöningen som väntar (mängder av tid som flödar in och en känsla av lätthet och allmänt välbehag) då är det helt klart värt att vara lite omodern. Man måste nämligen prioritera. Bestämma sig för vad man lägger sin energi på. Är det att ha nya, snygga sandaler i sommar som får sno åt sig typ tio timmar i inköpstid + kanske en hel arbetsdags inkomst? Är det att uppgradera grillen? Prova på en ny sport som verkar rolig? Jag säger inte att allt detta är inte är roligt. Klart det är kul att prova padel om man aldrig har gjort det! Och kanske blir man lite uppåt av nya skor, ett tag i alla fall. Men det finns ett fantastiskt värde i att hålla sig till några grejer och strunta i resten. Och när man håller sig till några få grejer, då kommer man garanterat att vara omodern i perioder. Ens kläder kommer inte att väcka beundran och inte ens hobby heller. Däremot kan det väcka beundran när folk runt omkring dig ser att du inte är stressad och känner din sköna utstrålning. De kommer att undra hur du får ihop det. Hemligheten är ju att sålla, att välja bort att lägga till ytterligare något i ditt liv. Supersvårt ibland, men helt klart lättare ju mer man gör det. Och så mycket man får tillbaka!

I år kommer jag att ha samma sandaler som de senaste fem somrarna. De är inte råfräscha längre. Mina shorts är inte sådär snyggt höga i midjan som årets. Vi har ingen frän grill trots att vi har uteplats och jag hänger inte alls med i populärkulturen längre (visste ALLT förut!). Helt klart lite omodern.

EN IDÉ SOM FLÖG SIN KOS

Förut har jag skrivit om en rolig idéteori. Att om man inte tar hand om en idé som landat hos en så försvinner den. Jag hade en idé om att bli rensningscoach – att hjälpa människor att rensa hemma och att sen bibehålla den mindre materiellt fokuserade livsstilen. Var på god väg, har nästan gjort klart en ganska mastig onlinekurs i ämnet. Men. Jag får lov att erkänna att denna idé ledsnade på att vänta på mig och har dragit iväg till någon annan. Skulle inte bli förvånad alls om ”min” idé dyker upp snart i stilig form. Så kan det gå!

Jag har precis bytt arbetsplats, från det trygga kommunjobbet till att vara konsult (igen). Konsultandet passar mig bra på många sätt, men det innebär också en viss prestationspress. När jag har landat lite i mitt nya arbetsliv kan jag kanske omvärdera rensningscoachidén, se om den vill komma tillbaka till mig. Orkar inte riktigt tänka på det nu, har ju även precis flyttat, bytt bank, telefon och dator… Livet är lite upp och ned för tillfället helt enkelt.

TRENDIGT ATT VARA MINIMALIST?

Hm, det verkar som att det är inne att vara minimalist. På sätt och vis är det nog bra. Men det verkar också som att en del kanske missar målet… Att man fokuserar mer på en stilig yta (med få, men noggrant utvalda saker) än på att leva. Att minimalismen blir något att skryta med. Högstatus, visar att man står över det världsliga och begären. Hu.

Själv börjar jag bli trött på begreppet! Kanske är som att svära i kyrkan, men efter att ha haft denna livsstil i fem år är jag van vid det och känner inte behovet av att etikettera längre. Man lever sitt liv liksom, och en del med mer medvetenhet än andra. Inget är mer rätt eller finare, vi kommer alla från olika bakgrund och har olika erfarenheter med oss. Man ska vara försiktigt med att döma andra. Faktum är att det nog är en av de viktigaste grejerna. Man kan ändra sig själv, men man ska låta andra vara. Både i tanke och ord. Inte alltid så lätt kanske.

 

GLAD PÅSK!

Påsken är en favvo bland högtiderna, våren börjar komma, den är kravlös jämfört med julen och maten är godare. Idag har jag varit på lådcykelutflykt med barnen och nu sitter jag och lökar i köket i väntan på att det ska bli lagom att börja koka potatis.

Bild från utflykten, vi låtsades att åkern var hav och att vi hade picknick på klipporna. Och så såg vi två raska nyckelpigor! Erbjöd dem vindruvor men de var milt intresserade. Kanske vill de hellre ha protein såhär på vårkanten? Någon som vet?

Påskhönan är på plats. Detta är allt påskpynt vi har. Förutom sånt som barnen gör nytt i skolan då.

Hoppas att ni har det skönt och lugnt de här dagarna. Behöver icke fyllas med aktiviteter, våga lämna dagen fri så fyller den sig själv med något trevligt!

🐣🐣🐣

THIN SPREAD

Eller som man skulle säga på svenska; ”tunt utbredd” (på typ mackan). Det är ett uttryck som jag tror många känner igen sig i, det betyder helt enkelt att man har så mycket olika grejer att göra att man inte hinner med att göra något på djupet. Det är liksom bara ett tunt lager av sig själv på mötena, vid middagen, när man pratar med barnen, skjutsar hit och dit, skrollar på telefonen… Man tror att det är meningen och helt rimligt att allt ska hinnas med. Kanske bannar sig själv när man inte orkar. Men som alla vet måste ju pålägget vara i lagom mängd i förhållande till brödet, annars blir det ingen bra macka 😀

Det finns en systerrörelse till minimalism som kallas ”essentialism” som handlar om det här med att fokusera och bara säga ja till det essentiella (eller nödvändiga). Det är egentligen precis samma sak som minimalism men med fokus på aktiviteter istället för saker. För mig är minimalism/enkelhet/ ”enoughism” både att inte ha ett överflöd av saker eller av aktiviteter/tidsstök. Men, det är ju bara bra med fler infallsvinklar! Så länge det är för det högsta goda är det ju bara att köra 🙂

Kontentan är att man ska säga nej till saker man inte vill eller orkar göra. Ibland är det lätt, ingen tar illa upp och det var ändå inget viktigt. Ibland är det svårt, folk blir sura och tycker att man är egoistisk. Dock finns det minst två extremt viktiga skäl att säga nej:

  1. Folk blir utbrända av den omöjliga livsstilen där allt ska hinnas med. Och tänk bara på alla relationer som går i kras pga detta!
  2. Du har en livsuppgift som du bestämde dig för att satsa på innan du återföddes till detta liv. Om du spenderar livet med att skjutsa till träningar är risken stor att världen går miste om din unika gåva.

Här kan ni läsa en sjysst sammanfattning av essentialismen