DET ÄR DYRT ATT FLYTTA

Förutom att själva bostaden kanske kostar mer än den gamla så ploppar det upp extra kostnader som små svampar. Här gäller det att ha sparat lite! Man fixar extra nycklar, betalar uppläggningsavgifter och administrationsavgifter, skaffar ett skrivbord till ett barn, lite gardiner för det var visst skillnad att bo på nedre botten etc etc. Dessutom, när en håller på att packa upp och fixa kan det vara som så att matlagningen kommer lite på skam och det blir mer småköp och hämtmat. Så för att ”ha kvar lite i ladorna” som politiker brukar säga så har jag satt ett tydligt och medvetet köpstopp som varar i månaderna tre (mars, april, maj). I och för sig brukar jag inte köpa speciellt mycket ändå, men nu är det stramare tyglar. Har inte någon lista på tillåtna respektive icke tillåtna köp, men något jag kommer inhandla är kläder på loppis åt ett av barnen som verkar ha växt en decimeter på typ tre månader. Något jag inte kommer att inhandla är en bra handkräm fast mina händer säger att det vore önskvärt. Allt till mig själv går bort.

Det kan vara ganska fiffigt att sätta upp något sorts mål eller regel och ha den tydlig för sig själv, det är så mycket lättare att följa än att bara tänka att man ska köpa lite mindre. Om man inte vill ha totalstopp kan man ju tex bestämma sig för att inte köpa några kläder eller hämtmat eller böcker eller vad det nu är man brukar dra hem.

Det festliga med att vara sparsam ett tag är att det gör jättestor skillnad i plånkan. Det funkar liksom. Innan jag började spara delar av min lön varje månad gick hela lönen åt ändå. När man sparar (och det behöver verkligen inte vara mycket, börja med ett par hundringar om du har möjlighet) blir det ganska snabbt en trevlig liten hög. Jag har dock valt bort aktier och fonder, dels för att det för mig är helt ideologiskt fel, men också för att det blir på tok för o-minimalistiskt. Vilken röra att hålla koll på börskurser etc!

Känns jätteskönt och enkelt att efter en tids röra ta tag i saker ordentligt och förenkla.

 

HIEROGLYFER OCH TID

Idag ordnar vi ett barnkalas för sonen som har fyllt sju. Han valde ett egyptiskt tema av oklar anledning 🙂 Ville ha något med ”fakta”. Så nu håller vi på att dekorera lite, jag skaffade ritpapper på rulle och så satte vi igång. Här hittade jag tips för ett egyptiskt barnkalas. I alla fall. Jag tänkte att jag skriver sonens namn med hieroglyfer. Det visade sig att bokstaven ”M”, som hans namn börjar på, ritas som en uggla. En uggla alltså, varje gång en ska skriva ”m”. Först tänkte jag ”men vad jobbigt!”. Sen tänkte jag på tid. Hur vi ser på tiden och påverkas av den mänskliga konstruktionen klocktid. Egyptierna kände nog inte att allt var bråttom. Det var helt okej att ha en bokstav som en uggla (med näbb och ögon och vinge och hela köret), för det var inte bråttom.

Ju mer jag funderar över vårt sätt att leva nuförtiden desto mer sugen blir jag på att formulera något sorts alternativ. Vi är så galet indoktrinerade i denna genomkommersialiserade värld att det känns jättesvårt att ens föreställa sig hur det skulle vara att leva utan att förhålla sig till klockan och pengar hela tiden. För mig är det i alla fall högst abstrakt. Just därför skulle jag vilja prata och skriva om det, för att utforska hur det skulle kunna vara.

Halvt relaterat till detta är att jag har börjat med kundaliniyoga. Mer om det någon annan gång, men en rolig sak är att yogaklassen hålls i ett hus som kallas för ”Verkstan” här i Uppsala. Själva huset hade jag lagt märke till, men jag visste inte vad det användes till. Men nu har jag läst på! Det är en förening som har funnits sedan 70-talet, vars syfte är att skapa en plats för konst, musik, samvaro, hantverk etc men helt utan kommersiella syften. Något som ju är ganska exotiskt idag. Föreningen köpte huset i mitten av 80-talet (tur det, nu hade det antagligen varit tokdyrt) och har hållit till där sedan dess. Älskar verkligen idén med detta!! Det enda är att det verkar vara en övervägande del äldre människor där, inget fel på sådana, men jag skulle vilja att en sådan oas även kunde dra till sig ungdomar och folk i min ålder. Kanske kan man hjälpa till att föryngra stället? Så extremt bra att man tex kan hyra lokal där för typ en hundring/kväll. Sånt känns ju helt orimligt, men egentligen är det det andra som är helt orimligt. Att allt ska vara så j-vla dyrt och att vi människor knappt har ställen att träffas på om man inte råkar ha gott om pengar.

Ok, tillbaka till kalasfixandet!