Kategori: Typer av rens

Ända sedan nyår har jag haft lite utav en jetmotor i mig, en sån energi att börja blåsa ordentligt med liv i Clear Space. Erbjuda mer än reiki och nå ut till fler. Det har varit otroliga veckor! Känns som evigheter sedan vi hade den första nymåneritualen. Det var mitt första event ever, men så himla trevligt. Och sedan var det min första årsläsning för en kund, också fantastiskt kul att få bidra med ett sånt grymt livsverktyg för någon. Jag och mina Reiki master-polare träffades en lördag och fick fyra timmar av magi tillsammans. Vi skickade med gemensam kraft iväg en stackars ande (spöke) till ljuset, gav varandra reiju (den japanska ritualen för initiering men som man med fördel kan göra ofta för att boosta sin reikikanal) och ”vanlig” reiki. När jag pausar och hämtar andan kan jag se att jag aldrig någonsin tidigare har varit med om så mycket fantastiskt på så kort tid. Och känt mig så hemma. Ska försöka skriva om det någon gång, detta att inte känna sig delaktig. Det är en känsla jag har haft heeela livet ända tills för ett par år sedan när jag hittade min grej och min ”tribe” i detta med reiki och andlighet. Tror att det är ganska många av oss light workers som inte riktigt har känt sig hemma i detta liv. Återkommer om det!

Idag i alla fall är det en mycket speciell dag. Jag har under en tid (med lite pauser) utbildat mig till ”Certified Clutter Clearing Coach” via Hay House. För att få sitt diplom gäller det att ha genomfört coachningen med minst tre försökspersoner. Och idag träffar jag försöksperson nummer ett för första gången! Första träffen är en timmes intervju där jag ställer frågor om vilken roll stöket spelar i ditt liv, hur ditt liv skulle vara utan stök, hur du ser på hemmet etc. Detta för att förstå dig som klient, hur ditt liv ser ut, vad du drömmer om och vad du behöver mest hjälp med. Följande fyra träffar har varsitt tema och på dem gör vi en vägledd meditation för att utforska temat. Först ut är att utforska sin egen och sitt hems energi. Mellan träffarna får du som klient i uppdrag att rensa det vi kommit överens om, och så kollar vi av ungefär mitt i veckan hur det går. Efter en månad är du klar och ser troligen på ditt hem och ditt liv med helt nya ögon och energi.

Nu innan jag är certifierad gör jag det här gratis, men min förhoppning är att kunna arbeta med detta ganska mycket framöver. Det är faktiskt min dröm, en dröm som klarnat i och med att jag själv har gjort denna rensningsresa. Så metoden funkar 🙂

Fick tydlig vägledning medelst intuitionen att köra någon form av detox härom sistens. Efter ytterligare lite meddelanden från mitt team i universum (guider & änglar) slog jag till på en tarmreningskur. Är nu inne på typ dag 4 och börjar så smått trappa upp dosen. Har inte märkt supermycket än så länge, men så har det också varit full rulle omkring mig med sommarlediga barn. Nu är jag dock solo i nästan en vecka och tänker ägna den åt tystnad, stillhet och att preppa för framtiden. Kuren är ett örtpulver som man löser upp i vatten och klunkar i sig. Smakar ok, det är mest den riviga konsistensen som känns lite mysko. En fin grej med tarmrening är att du ju faktiskt rensar och städar insidan av dig. Inte nog med att du kanske har rensat ut en massa stök ur ditt hem, nu ryker stöket från magen också! Många rapporterar om känslomässiga blockeringar som försvinner i takt med att tarmen städas. En del som gör sådana här kurer kör en rejäl fasta samtidigt också, men jag är ingen fasteexpert och känner mig inte redo för att bara dricka juice i en vecka (även om jag tror att det skulle vara en bra upplevelse), så jag småfastar i form av 16:8-metoden. Det innebär i korthet att äta under ett åttatimmarsfönster på dygnet och inte få i sig några kalorier resterande 16. Varje gång jag gör detta slås jag av hur lätt det är. Och hur lugn jag blir inombords. Åt middag kl sju igår och frukost kl 11 idag. Jag gick upp 7 för att följa med barnen till Upplands Väsby där min storasyster plockade upp dem i bilen. Nu är klockan fyra och jag har inte ätit mer än mina två frukostmackor, men känner mig helt tillfreds. Snarare har jag mer energi än om jag äter som vanligt. Barn, gravida, anemiska och sjuka människor ska förmodligen inte fasta, men om du är normalfrisk är det verkligen något att prova. Många, inklusive jag själv förut, är rädda för att känna hunger. Det är häftigt och stärkande att en eller ett par dagar i veckan testa att fasta och upptäcka att det går. Inget farligt händer. Vetenskapen rapporterar om hälsofrämjande effekter vid den här typen av fasta också, till exempel ska det vara blodtryckssänkande. Här hittade jag en bra guide till det hela. Jag kan naturligtvis inte svära på att påståendena stämmer då jag inte har läst originalartiklarna i de vetenskapliga tidskrifterna, det är bäst att ni avgör själva. Kontentan är att det är en bra idé att städa sitt inre såväl som yttre! Jag ser fram emot kommande veckor av fastande och tarmrensning, återrapporterar hur det artar sig 🙂

Åh kaffe, vilken tröst du har varit i många år! Men också en lömsk vän, för egentligen har jag inte alls mått bra av dig. Nu kan det vara så att vår historia ihop är på väg att ta slut, att vi får gå skilda vägar. Jag ska berätta varför. Jag började dricka kaffe så smått i gymnasiet. Vi satt på kaféer och pluggade naturvetenskap och drack kaffe med grädde och socker i. Kände oss mondäna och vuxna. Kaffeintaget var väldigt sporadiskt, absolut inte varje dag. Så fortsatte det i ganska många år. Jag tror att jag började dricka kaffe dagligen när jag en sommar flyttade in till min dåvarande partners studentkorridor. Gjorde presskaffe på morgonen. Men inget egentligt beroende då heller. Kaffet blev inte snuttefilt förrän jag var föräldraledig första gången. Ändlösa, ensamma dagar med ett mycket uppmärksamhetskrävande barn, vacklande självkänsla och halvtaskigt förhållande. Kaffet blev en tröst, en mysig ritual. Det här är nio år sedan. Så i nio år, med undantag för en detoxmånad för tre år sedan, har jag druckit minst en kopp varje dag. Jag har velat sluta många gånger, men när omgivningen är hård och tempot högt har jag inte kunnat. Så varför ska jag sluta nu då? Jo, jag kan inte fortsätta ignorera min kropps mycket tydliga budskap. Så fort jag dricker kaffe blir magen både väldigt uppsvälld och det blir en oerhörd fart på den. Känns inte hälsosamt att ha den typen av magfunktion varje dag, måste vara en oerhörd stress för mina stackars organ och tarmar. Förutom magproblemen blir jag trööööööööött av kaffe. Slut liksom. Dränerad. Och ganska ofta känner jag mig lite allmänt uschlig och ofräsch av det. Minst hälften av kopparna smakar inte ens gott. Ja ni hör ju, frågan är ju varför jag inte slutat tidigare? Sen är det reikin, det är mycket lättare och skönare att ge reiki utan koffein i kroppen. I höst ska jag utbilda mig till reiki master och jag tror att det blir så starkt att det inte finns utrymme för kaffe samtidigt. Så lite självbevarelsedrift också 🙂 Så hur gör man då? Jag har vanan troget googlat runt och läst om olika sätt att sluta. De flesta rekommenderar en stegvis minskning av intaget. Först tänkte jag bara sluta tvärt, men igår kände jag mig så oerhört ledsen och deprimerad att jag tog en halv kopp på eftermiddagen. Deppet är jobbigt och det går ut över familjen. Så nu gör jag så att jag låter dagen gå och känner efter om avvänjningsbesvär uppstår och om det är väldigt starkt tar jag en liten, liten klunk. Jag började i onsdags och har kanske druckit 1,5 koppar sedan dess (mot ca 2 st/dag innan). Goda effekter so far:

1. Magen är lugn och känns normal! Heja magen!
2. Jag är gladare för att det känns rätt att respektera kroppen

Det här är ju också något som jag räknar in i minimalismen. Att göra det enklare för sig. Det är inte alltid enkelt att göra det enklare dock… Men att slippa förlita sig på prylar eller en dryck för att känna sig trygg är väldigt frigörande. En sak mindre att tänka på. Men med det sagt är det ändå supersvårt, känns på något sätt bedrövligt att inte kunna njuta av en köpp typ någonsin mer. Vilket annat livsmedel som helst skulle jag sluta pronto med om kroppen reagerade lika starkt som den gör på kaffe. Men ni vet, det är ju så mysigt med kaffe… doften, smaken, att dela den med en vän eller sin älskade… Om någon där ute har erfarenhet av detta – kommentera gärna!

Det här med smycken är ett känsligt kapitel. Då menar jag inte smycken från HM, sådana kanske inte är så känslomässigt laddade. Jag menar de där ”finsmyckena”, kanske ett ärvt armband eller ring i guld eller silver. Något med pärlor. De här rackarna slinker ofta undan i rens, det är sånt där man inte tänker på att man kan och får rensa. Men det får man ju. Det finns inga materiella saker som du av moraliska skäl måste ha kvar. Ni ska få ett exempel. När jag var typ elva år dog min farfar. Farmor tog då deras vigselringar och gick med mig och min syster till en guldsmed och bad dem göra två nya ringar, en var till oss. Så blev det. Den här ringen passar inte riktigt på mig (inga ringar gör det, mina fingrar är smala där ringen ska sitta och breda över lederna) och den är tyvärr inte fin heller. Riktig 90-talsdesign. Varje gång jag öppnar mitt smyckeskrin ligger den där, oanvänd.  Bredvid sig har den ett pärlhalsband från Kina som jag aldrig heller använder. Pga inte min stil. Och det har jag fått av min pappa. Jag är ganska onostalgisk av mig, men de här två smyckena har envist hängt sig kvar. Men nu har även min farmor traskat över till andra sidan och jag tror knappast att hon bryr sig om jag har kvar hennes gamla ring eller ej. Sen kommer en tanke om att det kan vara bra att ha guld hemma om banksystemet brakar ihop. Sen blir jag trött på mig själv och började googla på hur man bäst säljer smycken. Och där är jag nu. Jag tänker testa Pantbankens onlineförsäljning, det verkar pålitligt och smidigt! Om jag är riktigt modig kanske en omöjlig ring jag ärvde av min mormor åker med också… Såhär ser smyckena i fråga ut: Som alltid när man rensar bland känslomässigt mer utmanande saker (inte av något tvång, utan för att man faktiskt vill fast det känns lite läskigt) är det bra att känna in vad som händer efteråt. Hur länge fanns den läskiga känslan kvar? Hur stark kändes den? Kom det några oväntade effekter av renset? Jag tror att de här smyckena skulle bli glada av att bli använda. Det kommer de inte bli av mig, så därför låter jag dem segla vidare i världen. De är ju bara ”mina” just nu, när jag inte finns kvar kommer de ändå att byta hem. Jag behöver inte krampaktigt hålla kvar vid dem bara för att konventionen säger så. Hur känner ni inför sådana här saker med en historia, vad tycker ni är svårast? Kram

Dessa skapelser landade hos Stadsmissionen i helgen. Två böcker, en skiva, min trotjänare till vinterjacka (jag har en annan och ville förenkla lite genom att bara ha en), en skål samt ett gosedjur. Några kilo. Tänk va, dessa ting skulle man alltså ha packat ner och kånkat iväg till nya boendet om tre veckor. Hur mycket sånt har man inte hemma egentligen? Saker som bara tynger?

Jag har skrivit dagbok sedan jag var sju år. När en var full lade jag den i en låda och började på en ny. För några år sedan när jag började mitt mer minimalistiska liv funderade jag på vad jag skulle göra av alla dagböcker. Jag var nog lite inne på dödstädningstänket, vad skulle hända med dagböckerna om jag dog? En sak var jag säker på och det var att jag inte ville att någon skulle läsa dem. Så först skrev jag en lapp till dagbokslådan med instruktionen att i händelse av min bortgång skulle lådan slängas. Sen gick det kanske två dagar innan jag kom på att jag ju lika gärna kunde slänga lådan själv. Jag hade läst igenom en del av dagböckerna och kände att de representerade en dåtida version av mig själv som jag lämnat bakom mig. För mig är dagboksskrivande terapeutiskt i stunden, jag har egentligen inget större behov av att läsa dem i efterhand. Nu låter jag en dagbok ligga några månader, upp till ett år, innan jag slänger den. Det här systemet känns jättebra för mig, och kanske skulle det göra det för dig också? Det är skönt och nyttigt att skriva av sig, och det är lika skönt att alltid känna sig fri att gå vidare i livet om man så vill. Man är en ny person i varje stund och behöver inte ta med sig sitt förflutna om man inte vill. Naturligtvis oerhört mycket lättare sagt än gjort, men det är essensen i att vara ”i nuet”. Så – trots att det kan kännas knasigt går det alldeles utmärkt att slänga dagboken i brännbart! Papperinsamlingen hade såklart varit det hållbara alternativet, men det känns lite risky, lätt att någon fiskar upp den då 🙂

Idag lade jag ut vår byrå på Blocket och det tog inte många minuter innan ett gulligt par från Strängnäs kom och köpte den. Vi har haft underkläder och sånt i den. Praktiskt, men vårt nya sovrum är mindre och den skulle inte få plats där. Ingen vits med att ha kvar den då. Härligt ändå med en över hundra år gammal möbel! Jag märkte också att de kläder jag har haft i den fick plats gott och väl i klädkammaren. Känns bra att de nya ägarna verkade så nöjda 🙂

Jag bad mina barn att kolla om de ville passa på att rensa ut något innan flytten. Det ville dem! Tågbanor, massor av bilar och lite barbies. Jag vill inte att de ska känna sig pressade att ge bort, men det verkar faktiskt som att de tycker att det är en bra idé. Att något annat barn, kanske med mindre pengar, kan få fina leksaker bara sådär. Nu gäller det bara att få iväg det hela till second hand, jag är fortfarande sjuk och ligger mest i sängen. Sen ska jag packa ner en ärvd kaffeservis som jag aldrig använder. Tänker inte berätta det för mamma eller min syster, då finns risken att de vill ha servisen. Och då är den halvt kvar hos mig. Typisk nostalgigrej denna servis, tyckte att den var såå fin när jag var liten. Är lite i valet och kvalet dock, eventuellt skulle mina barn vilja ha den. Men det är ju minst tio år bort…