prydligt ordnade smycken i en ask

En klient rensar smycken

Titta här – en klient som jag jobbat med fick feeling och rensade bland sina smycken. Det har jag skrivit om förut, både här och här. Typiskt trevligt rens, det är begränsat så det tar inte en hel helg, det är lätt att göra sig av med (second hand eller ge som leksaker till barn i 4-årsåldern som brukar gilla bling) och känns så skönt efteråt.

Hur prydligt blev inte detta? Den lilla rosa asken är smycken som flyttade iväg till någon annan.

Jag vet inte hur det är med er, men när jag var i 20-årsåldern och fram till 30 någonting hade jag fått för mig att det här med att släntra in på HM och köpa ett halsband eller örhängen var något jag tyckte om. Så det gjorde jag. Inte varje dag, men då och då. Eller så köpte jag ett nagellack eller en meningslös tröja. Vid den här tiden jobbade jag i centrala Stockholm och det jag höll på med, fast jag insåg det inte då, var att försöka fylla något slags hål. Bota en tomhetskänsla. Om någon hade ställt dylik diagnos på mig då hade jag tyckt att den personen var helknäpp och inte hållt med för fem öre. Jag var helt enkelt inte mogen för en sådan insikt då. Jag kände något i mig, struntade i att dyka i den känslan (visste inte ens att man kunde det) och agerade på den istället. Distraherade mig genom att ständigt småshoppa.

Jag skulle inte säga att jag var en shopaholic, det var aldrig att detta skapade några större hål i plånkan eller gick ut över arbete eller relationer. Tror jag var som folk är mest bara. Det dröjde några år och en livskris innan jag började förstå de här mekanismerna. Och började våga sitta med mig själv och känna. Om jag hade känt ordentligt på den tiden hade jag blivit tvungen att göra om min livssituation på väldigt genomgripande sätt och det var jag inte redo för. Så jag tänker på mig själv med på den tiden med värme och medkänsla, jag gjorde väl så gott jag kunde helt enkelt.

Nu vill jag bara vara tydlig med att min klient inte har något med mitt tidigare shoppande att göra, det var just hennes smyckesrens som påminde mig om den tiden. När jag rensade ut mina smycken första vändan (hösten 2013) blev jag helt chockad över vad jag hade sparat på! Åsynen av dessa smycken som jag aldrig använde fick mig verkligen att se mig själv. Hur tusan hade allt det där kommit in i mitt hem och liv? När hade jag köpt dem? Varför? Det var då jag började förstå att de mesta prylarna köptes när jag var omedveten, eller medvetslös som Eckhart Tolle säger. Det vill säga, allt annat än mindful. När man går på autopilot. Och när går man på autopilot? Jo kanske när man mår lite dåligt, är stressad eller helst undviker att tänka på det som ens hjärta försöker framföra. Det var en viktig insikt som förändrade det mesta. Ibland trillar jag dit igen, men allt mer sällan.

Så, kanske idag är dagen du ger bort smyckestrasslet? Lycka till!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.