Hur blir man av med begär?

Kanske lite väl ambitiöst ämne, och det finns nog lika många svar som det finns individer. Jag vill i alla fall dela med mig av en insikt. Jag har sedan tonåren haft ett sug efter kläder. Hängt med i modet, köpt hemskt mycket kläder (innan jag började skala av), alltså verkligen hemskt mycket. Kan tänka mig att jag lätt har lagt flera hundratusen genom åren på kläder. Eller i alla fall 150 000. Kläder som jag inte ens har kvar nu. Känner en viss skam över detta aningslösa shoppande, särskilt nu när jorden verkligen behöver att vi alla skär ner så mycket vi bara kan på resurskrävande saker. Nåväl – även fast jag blev minimalist kunde jag inte skaka av mig detta begär efter nya plagg. Visserligen köpte jag inte längre, men begäret var likväl där. Jag hade väntat mig att det skulle försvinna av sig självt, men när det inte gjorde det tänkte jag att jag kanske bara var sån då, en sån som hela tiden vill ha nytt. Men den där begärskänslan, den är egentligen samma för alla typer av begär. Själva den fysiska känslan, det är en sorts rastlöshet, ett sug, som hanteras olika av olika människor. Kläder är väl ändå ok i jämförelse med mer destruktiva saker.

Men så gick jag i januari igenom en massiv rensning av mitt sakrala chakra. Det sakrala chakrat styr passionen, kreativiteten, sexualiteten, relationer, känslor, samhörighet med andra. Ett sakralt chakra i obalans blir ju typ motsatsen till ovanstående. Den här rensningen drog igång av sig självt, jag var mitt uppe i den när jag insåg vad som hände. Såg folk i orange jackor precis överallt, ville bara äta apelsiner och persimonfrukter heeeela tiden och ville själv gå klädd i orange. Mycket ovanliga saker för mig. Ett gammalt barndomstrauma relaterat till en närstående gjorde sig också påmint och jag fick chansen att se det i ett nytt ljus, inse att samma mönster upprepat sig åtminstone fyra generationer tillbaka och att det var min uppgift att sätta stopp för detta. Detta är vad jag tänker på som arvssynd, så sjukt att vi för vidare dåliga mönster generationer igenom. Dags att läka liksom.

Det sakrala chakrat – bild från meditative mind

Jag gav mig själv mycket reiki, gjorde någon tarotläggning på det sakrala chakrat och var allmänt introvert några veckor. Sen en dag kände jag mig annorlunda. Jag hade liksom som en jädrigt skön känsla i kroppen. Hade först svårt att sätta namn på den, men sen insåg jag att det var ett lugn jag kände. Liksom motsatsen till begär. Och så insåg jag att jag för första gången på kanske 25 år inte kände ett klädsug!! Blev nästan lite chockad. Det här är ett par veckor sedan nu och känslan håller i sig. Det känns lite som en vårkväll, en sån där när koltrastarna sjunger. Så är känslan i mitt hjärta.

Har diskuterat detta med en vän som också har vissa blockeringar i det sakral chakrat, och för hens del finns också ett begär med i bilden. Ser en koppling här… Dock vet jag inte om man kan ”tvinga” fram en sådan här stor läkning av ett chakra. För min del var det en av de största sorgerna i mitt liv som läktes, och jag själv gjorde mycket lite egentligen, läkningen tog fart undermedvetet och jag behövde bara hänga med i svängarna. Jag tror att vi läker det vi är redo för. Reikin är ju typ världsbäst på läkning, att skala bort gamla lager av sorg och negativitet, och till slut kommer man väl till pudelns kärna.

Så, min insikt är helt enkelt att mönster som är jobbiga i våra liv mycket väl kan ha sina rötter i ett obalanserat chakra. Och när man läker rotorsaken försvinner det jobbiga mönstret. Kanske inte världens lättaste grej att ta tag i, men högst görbart och väldigt fint. Vore så roligt att höra om ni har liknande erfarenheter!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.