INTE BARA FYSISKT

Att leva med färre saker omkring sig innebär att leva med färre distraktioner, färre oviktiga saker som stjäl din tid. Men egentligen handlar det lika mycket, om inte mer, om din insida. De flesta av oss nu levande människor i den utvecklade (dåligt ord, men ni förstår) delen av världen blir bombarderade av budskap och intryck varje dag. Oerhörda mängder reklam, prat, färger, dofter, sociala flöden. Och på toppen av det kanske en malande ström av tankar i huvudet som känns omöjlig att stänga av. Jag brukade ha rätt så långa dialoger spelandes i huvudet, till exempel om jag tyckte att någon hade betett sig illa kunde jag gå och tänka ut vad jag egentligen skulle ha sagt, vad hen hade svarat då osv. Jag levde helt enkelt i det förgångna (dialoger som redan hade ägt rum) eller i framtiden (tankar på olika situationer som inte hade inträffat än). Det här är ju också helt ominimalistiskt och skapar ett stök på insidan som ärligt talat inte är särskilt nyttigt eller roligt. Om du läser det här kanske du precis som jag söker ett enklare och skönare liv, och då är det ingen dum idé att se över sina tankemönster såväl som vad vi stoppar i oss mentalt. Vi kan ju välja själva vad vi vill få in i våra liv. Om vi tycker att tiden är knapp är det desto större vits att göra det.

Några praktiska sätt att göra detta på:

Du kan klippa itu dina klubbkort till olika affärer, efter ett tag slipper du få ”tidningar” (som egentligen är annonser) hem i brevlådan som du ändå inte älskar att läsa. Det var ganska härligt när Ica buffé slutade komma hem till mig. Inget ont om den tidningen, men det enda jag gjorde med den var att ta av plastomslaget och lägga den i pappersåtervinningen. Och gruffa lite över det hela under tiden.

Stäng ner dina sociala medie-konton. Eller om det känns för drastiskt, ta en paus på tre månader och känn efter vad som händer. Inte omöjligt att det känns befriande. Jag har varit utan sociala medier i snart två år och på det stora hela känns det som en enorm lättnad. Jag är inte med, jag behöver inte tänka på det.

Börja meditera så smått. Detta kan inte nog understrykas, det är nästan det viktigaste du kan göra för dig själv. Vi pratar hela tiden och riktar oss utåt, ibland måste vi lyssna också. För att höra oss själva där inne. Det finns hur mycket trevliga meditationer som helst på nätet om du vill bli guidad, annars duger det fint att sitta på golvet eller en stol, blunda och bara fokusera på din andning. Eller på hur det känns i dina händer. Inget annat i fem-tio minuter. Tankar kommer att komma och stöka, men det gör inget. En del tror att de är dåliga på att meditera, men man kan inte vara dålig på det, bara lite ovan. Även de mest skillade tibetanska munkarna har haft tankestormsproblemet i början.

Kram

JAG BRUKADE ROAMA AFFÄRER

När jag började skala ner på saker och bestämde mig för att verkligen begränsa hur mycket nytt jag köpte, funderade jag samtidigt på varför jag egentligen handlade över huvud taget. Det är här lite personlig utveckling kommer in i bilden 🙂 När jag växte upp bodde vi inte i centrum av staden och på den tiden (80- och 90-tal) var affärer stängda på söndagar och det var inte särskilt vanligt att föräldrarna shoppade. Så långt allt väl. Sen gick jag ut gymnasiet och fick en liten existentiell kris. Till dess hade tillvaron varit uppstyrd, jag gick i skolan och gjorde det jag skulle, saker som andra hade bestämt. Så plötsligt skulle jag bestämma över mitt liv helt själv. Jag visste inte riktigt vem jag var eller ville vara och det kändes som att mina vänner drog iväg åt alla håll. Dålig självkänsla gjorde att jag inte underhöll vänskaperna för jag tänkte att de nog inte var intresserade ändå. Där någonstans uppstod ett mönster av att gå i klädaffärer. Jag drog till Paris en termin och hade inte jättemycket pengar, men ändå nog för att mellan fransklektionerna dra runt i timmar på stan på jakt efter något. Nu förstår jag att jag var på jakt efter att känna mig omtyckt. Det här beteendet fortsatte sedan under min studietid och ett par år in i arbetslivet. Jag var inte “värre” än de flesta andra, men det är egentligen oviktigt. Men min osäkerhet om jag dög och om andra kunde tycka om mig för den jag var gjorde att jag identifierade mig starkt med det yttre, vad jag hade på mig blev superviktigt. Utan rätt kläder kändes det som att jag inte hade någon personlighet. Minns att jag kunde gå omkring och leta efter något att köpa, missnöjd när jag inte hittade något.

Det var en liten aha-upplevelse när jag insåg detta, att jag inte enbart hade spenderat pengar på kläder för att jag tycker om fina plagg. Utan att det handlade om mig själv och hur jag såg på mig. Jag tror att det är ganska vanligt att vi distraherar oss med göromål och tankar för att slippa ta itu med det som skaver på riktigt.

FÖRVARINGSFÄLLAN

Lösningen på stöket är inte smartare förvaring, jag lovar. Den så kallade lösningen kommer inte att hålla dina saker i fin ordning, sådär som det ser ut i katalogen. Det är ett försäljningstrick som ska få oss att köpa ännu mer saker att stoppa i förvaringen. Dessutom är förvaringen i sig något som stökar ner ditt hem. Så lägg inte dina pengar på lådor, hyllor, smarta plastlådor med fiffiga lock, böcker om smart förvaring och allt vad det nu är. Gör dig av med sakerna istället! Som The Minimalists (en klok och härlig amerikansk blogg/rörelse) påpekade: Organizing is well-planned hoarding.

FAMILJEN

Någon sa att minimalism är bara något för unga singlar med pengar. Kan verkligen förstå den tanken, det är ju så lätt att forma sitt liv när man lever ensam och dessutom kan införskaffa det mesta man vill ha. Men många lever ju under andra förhållanden, vi har partners, barn och/eller knaper ekonomi. Det är kanske inte läge att rensa ut vår älskades garderob eller spendera sparpengar på ekologiska bambusockor. Men det gör inget! Vi kan förenkla våra liv ändå! Det gäller bara att släppa tankar på att omvända sin familj, låt dem välja sin väg. Du kommer ändå bli så glad av att ta kontrollen över dina saker. Det är stor risk att de sköna vibbar du sedan sprider omkring dig smittar av sig på övriga familjemedlemmar, och kanske att de hakar på dig i ditt rens. Min familj är inte minimalister. Vi är två stora och fyra små, två var från tidigare håll. Mina små är nog som de flesta andra barn, de tycker om leksaker och kommer hem med teckningar, pinnar och diverse pyssel från skola och förskola. Tyvärr finns det inget magiskt knep som håller ordning i barnrummet. Men jag tror på långsiktighet. Försöker vara en förebild för dem, de kommer inte ha minnen av barndomen från att hänga i shoppingcenter och de ser inte mig komma hem med påsar från H&M. I smyg rensar jag ut leksaker de inte använder och lägger i en påse i källaren. När det har gått ett halvår eller så lämnar jag påsen till second hand. Det här är dock en metod som nog inte fungerar med större barn, och en del små barn har järnkoll på sina prylar så man får prova sig fram. Jag har också frågat min yngste om han har några saker som han vill ge bort till ett annat barn, och ofta har han glatt tagit fram grejer då. Det kan ju hända att barnen är smygminimalister utan att man vet om det!

VARFÖR?

Men varför göra sig allt besvär med att rensa bland sina saker? Folk börjar från olika håll och av olika anledningar. Ekonomi är en, att man vill köpa mindre. Utrymme hemma en annan, man kanske är trött på det ständiga stöket. Miljön är en nog så viktig faktor, vi alla vet ju att konsumtionsmönstret som många av oss i väst har inte är något som vårt fina jordklok tål i längden. Att längta efter mer tid i livet är också något som kan vara ett startskott till ett minimalistiskt liv. Vi lägger massor av tid på våra saker! Först ska vi välja vad vi ska köpa, sedan köpa det, sedan kanske byta eller lämna tillbaka det, förvara det, lämna in på reparation, lyfta på det när vi dammar hemma, åka och köpa någon låda att förvara det i och så till slut sälja det på Blocket, loppis eller åka till återvinningen med det. Puh! Det kan såklart också handla om att inte vilja stödja dåliga arbetsförhållanden för våra medmänniskor i fattigare områden, och när vi väljer bort billiga varor och får betala fyrdubbelt för en tröja är vi mer noggranna med vad vi köper. Många, däribland jag, började rent instinktivt mitt i en livskris. När inget är som det brukar runt omkring en kan det mitt i allt uppstå en otroligt stark drivkraft att förändra saker. Det är som att själen talar extra högt till en då, och sårbarheten gör det lättare att lyssna. I kriser uppstår det som ett hål i vår livsväv, de trådar som brukade vara där har gått av och väven hänger inte ihop längre. Det där hålet är smärtsamt och svårt, men det är också en direktpassage för ljus att lysa in i våra liv. Det där ljuset är värsta lyxet, det gör livet nytt, färgerna starkare och du känner dig superlevande. Det coola är ju att vi jämt har tillgång till den kanalen, inte bara när vi krisar. Och det här med att göra sig av med saker är liksom som ett knep för att få mer av ljuset, eller energin/gud/universum vad du nu vill kalla det. Fint är det i alla fall!

VAD SKA MAN GÖRA SIG AV MED?

När jag började rensa hade jag två kriterier för de saker som skulle få stanna:

  1. Att jag använder saken med en rimlig frekvens. Denna frekvens varierar beroende på sak, julgransfoten använder jag en gång per år men den är ändå praktisk. Om jag däremot inte använt en tröja mer än en gång på ett år är det en stark kandidat att flytta ut och iväg till någon annan som uppskattar den mer.

  2. Att jag tycker om saken. Den ska inte väcka någon form av obehag, hur litet obehaget än må vara. Men det här är supersvårt! Vissa saker är helt uppenbara, man vet med en gång om man tycker om den eller ej, men andra är vaga och omöjliga att sätta fingret på. Särskilt saker som har kostat lite, de vill man gärna övertyga sig om att man tycker om. Den svaga lilla vissheten brukar dock alltid ha rätt har jag märkt, om jag inte tydligt känner att jag tycker om en sak tyder det på motsatsen.

Jag antar att rensning går olika snabbt för olika människor. För mig gick det snabbt och galant i början och jag gjorde mig av med otaliga kilon saker. Nuförtiden fortsätter jag, men i långsam takt. Jag kan fortfarande tveka inför att göra mig av med vissa saker, jag fastnar i tanken att det kan vara bra att ha. Ett exempel på detta är ett tvåmannatält jag har i källaren som jag har använt noll gånger under de tio år jag har haft det. Till saken hör att vi i detta hushåll även har ett fyrmannatält som såvitt jag förstår har använts en gång. Varför behåller jag tältet? Det handlar om någon sorts rädsla, att inte ha det man behöver. Och egentligen är det den rädslan du jobbar med när du rensar, inte sakerna i sig. I takt med att du allt mindre identifierar dig med yttre ting och aspekter får du en djupare och mer kärleksfull relation till dig själv, och det är då det magiska börjar hända i ditt liv.

PRAKTIKALITETER

Ibland får jag frågor om var man ska lämpa av sina saker. Det kan kännas dåligt att slänga det i containern för brännbart på återvinningen, särskilt om en anledning till varför du gör detta är av omsorg för vårt jordklot. Under min tid som minimalist har jag märkt att det är busenkelt att bli av med saker, så länge man gör det utan baktankar om att tjäna en hacka eller blandar in sentimentalitet i det hela (ibland lättare sagt än gjort). Många orter i Sverige har åtminstone en eller ett par second hand-affärer som gladeligen tar emot dina saker, många av dem är välgörenhetsorganisationer av olika slag. Vissa kommuner tar också emot saker och delar ut till nya svenskar som behöver lite starthjälp, och på de kommunala återvinningsstationerna finns ofta en avdelning för fungerande prylar. 

Det som kanske ändå bör hamna i brännbartcontainern är trasiga eller väldigt smutsiga saker. Men en pocket med hundöron eller en sliten leksak kan mycket väl ge glädje åt någon annan, så skäms inte för att lämna in saker som inte är helt perfekta! Personalen på second hand-ställena gör dessutom en översyn av det som kommer in, så låt beslutet ligga hos dem om du är osäker.

Något som jag inte kan rekommendera är att börja rensa ut och sen ha sakerna stående hemma, med en vag förhoppning om att sälja dem på någon sorts loppis någongång eller ge de där gamla barnkläderna till en kompis som just fått barn, även om kläderna inte passar än på flera år. Det som oftast händer med detta angreppssätt är att påsarna blir stående, alternativt att hemmavarande barn börjar rota i dem och hittar saker de gärna vill ha kvar. Fail.

Ett annat tips är att ha en pappkasse eller liknande stående hemma. I påsen lägger du saker löpande som du inser att du inte behöver eller inte vill ha kvar. Det är enkelt att plocka med sig det där örngottet du aldrig använder från linneskåpet med en gång, istället för att notera örngottet och tänka att du tar det sen i någon sorts storrensning. Den här påsen tenderar att bli full ganska snabbt och det är en sweet känsla att bära med sig den på väg till jobbet och ge till någon som behöver sakerna mer. Sen kan du gå vidare i din dag, några kilo lättare.

VAD ÄR EN MINIMALIST?

Huruvida du är en minimalist eller ej avgör du själv. En minimalist är den som bara äger det som verkligen är nödvändigt. Det som du använder och tycker om. Frågan vad som är nödvändigt är upp till dig. Det finns minimalister med stora samlingar av något de verkligen älskar. Tricket är att inte ha högar av saker som du inte älskar, för varenda liten pryl du har hemma tar din energi i anspråk och finns på något plan i ditt medvetande. 

Det finns egentligen ingen större anledning till att etikettera sig som minimalist, men en fördel är att det fungerar som en påminnelse om att du har gjort något sorts val. Från att göra en mängd omedvetna val (vi åker till IKEA för att det är helt normalt och alla andra gör det, vi spenderar någon timme på en loppis utan att tänka efter) gör du plötsligt helt medvetna val. Tackar kanske nej till den gratis badbollen på macken eller umgås med en kompis du inte träffat på länge istället för att åka och handla.

Minimalister har funnits i alla tider och på olika platser på jorden. Inom många religioner är att avstå från ägodelar ett sätt att komma närmare gud. Men för den som inte är beredd att gå i kloster kan det räcka med att skala ner hemma för att känna sig mer levande och mer i kontakt med universum. Prova själv! 

NÄR JAG BLEV MINIMALIST

En helt vanlig dag i början av hösten 2013 satt jag på mitt kontor, framför min dator som vanligt. Jag jobbade i ett jättestort it-projekt, ett av de största i Sverige. Där satt jag, nyseparerad och hudlös och hade väldigt svårt att koncentrera mig på jobbet. Så plötsligt i mitt halvt planlösa surfande dök det upp en bloggpost skriven av en amerikansk man i medelåldern. Han hade bestämt sig för att göra sig av med 10 ägodelar i veckan och så postade han resultatet på sin blogg. Han skrev trevligt och idén fastnade hos mig. Jag har alltid varit en rensare, det har aldrig varit svårt för mig att göra mig av med saker. Men samtidigt har jag skaffat nya saker, lika onödiga som de som jag nyss avyttrat. Dessutom fanns det saker, ja hela kategorier av saker, som aldrig kom på fråga i mina rensningar. Det jag kände där framför min dator i mitt tråkiga kontor, var att jag ville prova detta. Att rensa långsamt och eftertänksamt. Vad behöver jag i mitt liv egentligen? Efter att ha brutit upp från ett 13 år långt förhållande, med två små barn i släptåg, ville jag börja skapa mitt eget liv så som jag ville ha det. Att rensa tio saker i veckan verkade vara en bra början.

Redan samma dag tittade jag igenom skåpen hemma på jakt efter tio saker att göra mig av med. Det var inte svårt på något sätt, jag hittade bland annat två plastblommor, en väska jag inte använt på tio år, ett resestrykjärn (jag som knappt stryker när jag är hemma ens) och en linjal från SAS. Det hela var komiskt, att jag i flera flyttar hade tagit med mig dessa saker. Packat dem i kartonger och burit dem till en ny bostad. Utan eftertanke. Jag tittade på den lilla högen av ägodelar på golvet och kände i hela mig att jag från och med nu ville göra medvetna val i mitt liv, även om det så bara gällde ett resestrykjärn. Jag tog fram mobilen, fotade grejerna och lade ut bilden på Facebook. Jag bad mina vänner att höra av sig om de ville ha något, resten skulle jag ge bort till välgörenhet.

Och så här höll det på hela hösten. Tio saker varje vecka åkte ut och för varje vecka kände jag mig friare och lättare. Jag insåg att jag var en hel människa oavsett hur mycket saker jag ägde. Känslan att dra ut vilken låda som helst hemma utan att titta ner i en röra var fantastisk.

Under tiden jag rensade läste jag mängder av minimalistbloggar och insåg att även jag hade blivit en minimalist. Och mitt i allt rensande, som kan verka vara en enkel sak som bara har med fysiska ting att göra, märkte jag hur själen blev gladare och friare och hur mina steg blev lättare. Det är något magiskt med att frigöra sig från sina ägodelar, oklart dock om det är möjligt att bevisa på någon sorts vetenskaplig väg. Men saker händer, det är som att när röran runt dig minskar bildas utrymme för ljus att lysa in. Och det där ljuset är vad du längtar efter.

Nu har det gått tre år sedan jag slog in på den minimalistiska vägen och sedan dess har jag flyttat och bytt jobb två gånger. Jag har lett en studiecirkel i minimalism och pratat mig varm om hur härligt det är att skala ner sina ägodelar. Nu börjar jag blogga om detta att skapa sig utrymme i livet, ett “Clear space”. Jag tror nämligen att det är många som vill bli minimalister men som kanske behöver lite pepp. Hör av er så hjälper vi varandra!

/Ellen