DIVINE FEMININE & MASCULINE

Det här fotade jag ur en bok av Rebecca Campbell. Liksom essensen av det kvinnliga/manliga (som vi alla har en skön blandning av i olika proportioner) utan politik etc inblandat. Lätt att känna igen sig både i det balanserade och det obalanserade. Vår värld har haft mycket av det obalanserat maskulina de senaste tusen åren eller så, men kanske börjar vi läka det nu? Vad känner ni?

RENSA BLAND DINA SMYCKEN

Det här med smycken är ett känsligt kapitel. Då menar jag inte smycken från HM, sådana kanske inte är så känslomässigt laddade. Jag menar de där ”finsmyckena”, kanske ett ärvt armband eller ring i guld eller silver. Något med pärlor. De här rackarna slinker ofta undan i rens, det är sånt där man inte tänker på att man kan och får rensa. Men det får man ju. Det finns inga materiella saker som du av moraliska skäl måste ha kvar. Ni ska få ett exempel. När jag var typ elva år dog min farfar. Farmor tog då deras vigselringar och gick med mig och min syster till en guldsmed och bad dem göra två nya ringar, en var till oss. Så blev det. Den här ringen passar inte riktigt på mig (inga ringar gör det, mina fingrar är smala där ringen ska sitta och breda över lederna) och den är tyvärr inte fin heller. Riktig 90-talsdesign. Varje gång jag öppnar mitt smyckeskrin ligger den där, oanvänd.  Bredvid sig har den ett pärlhalsband från Kina som jag aldrig heller använder. Pga inte min stil. Och det har jag fått av min pappa. Jag är ganska onostalgisk av mig, men de här två smyckena har envist hängt sig kvar. Men nu har även min farmor traskat över till andra sidan och jag tror knappast att hon bryr sig om jag har kvar hennes gamla ring eller ej. Sen kommer en tanke om att det kan vara bra att ha guld hemma om banksystemet brakar ihop. Sen blir jag trött på mig själv och började googla på hur man bäst säljer smycken. Och där är jag nu. Jag tänker testa Pantbankens onlineförsäljning, det verkar pålitligt och smidigt! Om jag är riktigt modig kanske en omöjlig ring jag ärvde av min mormor åker med också… Såhär ser smyckena i fråga ut:

smycken på en handSom alltid när man rensar bland känslomässigt mer utmanande saker (inte av något tvång, utan för att man faktiskt vill fast det känns lite läskigt) är det bra att känna in vad som händer efteråt. Hur länge fanns den läskiga känslan kvar? Hur stark kändes den? Kom det några oväntade effekter av renset?

Jag tror att de här smyckena skulle bli glada av att bli använda. Det kommer de inte bli av mig, så därför låter jag dem segla vidare i världen. De är ju bara ”mina” just nu, när jag inte finns kvar kommer de ändå att byta hem. Jag behöver inte krampaktigt hålla kvar vid dem bara för att konventionen säger så.

Hur känner ni inför sådana här saker med en historia, vad tycker ni är svårast?

Kram

DEN OMODERNA MINIMALISTEN

Såhär är det; om en vill leva enkelt i bemärkelsen att inte ha tusen saker som väntar på att bli gjorda, då måste en sålla HÅRT. Det går inte ihop sig annars. Det här är ett högst frivilligt val och om man gillar belöningen som väntar (mängder av tid som flödar in och en känsla av lätthet och allmänt välbehag) då är det helt klart värt att vara lite omodern. Man måste nämligen prioritera. Bestämma sig för vad man lägger sin energi på. Är det att ha nya, snygga sandaler i sommar som får sno åt sig typ tio timmar i inköpstid + kanske en hel arbetsdags inkomst? Är det att uppgradera grillen? Prova på en ny sport som verkar rolig? Jag säger inte att allt detta är inte är roligt. Klart det är kul att prova padel om man aldrig har gjort det! Och kanske blir man lite uppåt av nya skor, ett tag i alla fall. Men det finns ett fantastiskt värde i att hålla sig till några grejer och strunta i resten. Och när man håller sig till några få grejer, då kommer man garanterat att vara omodern i perioder. Ens kläder kommer inte att väcka beundran och inte ens hobby heller. Däremot kan det väcka beundran när folk runt omkring dig ser att du inte är stressad och känner din sköna utstrålning. De kommer att undra hur du får ihop det. Hemligheten är ju att sålla, att välja bort att lägga till ytterligare något i ditt liv. Supersvårt ibland, men helt klart lättare ju mer man gör det. Och så mycket man får tillbaka!

I år kommer jag att ha samma sandaler som de senaste fem somrarna. De är inte råfräscha längre. Mina shorts är inte sådär snyggt höga i midjan som årets. Vi har ingen frän grill trots att vi har uteplats och jag hänger inte alls med i populärkulturen längre (visste ALLT förut!). Helt klart lite omodern.

NYHETER PÅ REIKIFRONTEN!

Som ni kanske vet har jag gett en hel del reikibehandlingar ideellt det senaste året. Det har verkligen inte varit någon uppoffring utan snarare tvärtom, en fantastisk skola för mig. Nu känner jag mig dock manad att ta nästa steg på den här resan, så jag har slagit till och hyrt in mig hos Petra Wergelius på Fysioterapi Hälsa & Helhet här i Uppsala. Lokalen ligger högst upp i ett hus på Sysslomansgatan 8 och det är så himla fint där. Jag kommer att hålla till där på måndagar och onsdagar, främst jämna veckor, mellan 15 och 19. Snart kommer jag att uppdatera här på sajten med info om bokning och sånt. Men jag tänker såhär, att det känns sjysst att få gå ganska billigt första gången innan man vet om reiki är något man gillar. Så första gången är halva priset, vilket blir 300 kr för en hel timme. Det går fint att testa en halvtimme också och då blir det ju bara 150 spänn.

Det här känns så otroligt roligt och lite coolt också. För några år sedan hade jag aldrig trott att jag skulle kunna kalla mig för healer och dessutom ha en tokproffsig lokal att ge behandlingar i. Men nu känns det inte konstigt alls 🙂 Det här är liksom grejen, att de som skapar något också är sjukt osäkra i början och känner sig som värsta amatörerna. Jag hade någon föreställning om att sådana här saker är lätt för en del människor och att det är därför vissa skriver böcker, öppnar yogaskolor eller blir konstnärer. Men det är ju lika svårt för alla! Ibland är dock känslan inom en så stark så och lockande så att man gör det ändå fast det är läskigt. Man får ta lite i taget bara och ha lite tillit till att det blir bra.

Okej, så nu är ni i alla fall mycket välkomna på reiki hos mig! Jag drar igång bokningssystemet inom kort, men om ni vill boka innan dess går det också bra och då är det bara att maila mig på ellen@clearspace.se .

Kram!

LIVET ÄR EN RESA

Jodå, så är det. Vår själ föds in i en kropp och så är det dags för i genomsnitt ca 80 år av en lärorik strapats. Och tänk vad skönt det är att resa lätt! Bara lite packning, det nödvändigaste.

Slösa inte bort ditt nuvarande liv på att jaga efter materiella ting som du inte behöver på resan. Upplev istället, se dig omkring och njut. Och tänk på att allt det du äger nu tillhörde någon annan igår och kommer tillhöra någon annan imorgon.

KROPPEN

Jag skulle vilja prata lite om kroppen, den som vi har i detta liv på jorden. Det är verkligen ett utmärkt verktyg för att leva här! Extremt praktisk. Och tålig! Man kan stoppa i den en massa grejer som den egentligen inte är gjord för och ändå lever många av oss tills vi är dryga åttio år gamla. Tänk om man skulle hälla majonnäs och socker i en bil, hur länge den skulle funka.

Kroppen är din kompis också, eller den vill i alla fall vara din kompis. Många märker inte denna rara längtan efter vänskap och ömsesidig respekt, de ignorerar den intelligenta biten av kroppen. Man kanske inte har insett att kroppen är en del av en själv, men inte hela en själv. Att något i en (som man kan kalla själen eller jaget eller vad man vill) finns lite separerat från kroppen. Men kroppen är inte mindre andlig för det, den är mediumet vilket vår intuition talar. Och intuitionen är inget mindre än en direktkanal till universums all kunskap. Vårt högre jag, det är intuitionen.

När jag ger reiki till människor får jag meddelanden både från deras kroppar och från någon annanstans, oklart varifrån. Guider eller änglar skulle jag tro. I alla fall, många många kroppar ber mig säga till personen att de ska leka mer, andas djupare och boa in sig lite mer i kroppen. Det kanske låter konstigt, men det är jättetydligt att många kroppar kämpar på med att hålla personen på rätt kurs och folk i regel lyssnar inte till detta. En kvinna jag behandlade hade gått med rejäla klimakteriebesvär många år och sökt hjälp utifrån. Hon hade provat allt allt. Hennes kropp var dock tydlig med att hon hade kunskapen själv, hon behövde bara lita på det. Lyssna inåt istället för utåt.

Min egen kroppsuppfattning ändrades radikalt när jag började med yoga. Jag såg plötsligt min duktiga kropp med nya ögon. Wow! Kan du göra det där? tänkte jag förvånat. Känslan liknade mer den jag hade som barn, innan man började bedöma sin kropp utifrån estetiska normer. För mig är yogan ett sätt att leka. Ordet ”leka” kan bli lite pretto, jag är i alla fall inte jättesugen på att barn-leka. Men att inte ta saker så jäkla allvarligt och att chilla mer, det är att leka. Att göra det man har lust med och skita lite i annat. Inte vara så produktiv. Sånt gör att man distanserar sig från kroppen och det är samma sak som att distansera sig från sig själv. Eftersom ditt högre jag, din själ, talar till dig genom kroppen.

Jag tror också att vi alla valde våra kroppar innan vi damp ner i detta liv. Även om det inte stämmer så kan man testa att tänka så om man är sugen på att ha en lite snällare kroppsuppfattning. Varje gång du är sugen på att kritisera tex din sladdriga mage (vem har inte en sån?) så kan du försöka stoppa den tanken och byta den mot att du valde denna mage högst medvetet. Och att även om den är sladdrig kanske är rätt grym på att ta hand om maten du äter? Ett bra sätt att börja etablera ett fint förhållande med sin kropp är att prata med den. Du kan säga hej till dina fötter. Fråga dem hur det är och om de har några önskemål. Eller bara säga tack till din ryggrad som håller dig uppe. Enkelt och opretentiöst, dessutom ganska roligt.

Sen tror jag också att det gäller att inte vara historielös. Vi är stenhårda mot våra kroppar, men det har vi i väst varit i några hundra år. I alla fall de som varit privilegierade nog att ha tid med det. Om vi kan strunta i att oja oss över hur utseendefixerat vårt samhälle är och istället manifestera motsatsen mot att vara snälla och omtänksamma mot våra kroppar tror jag vi alla kommer att ha det mycket bättre.

Glad lördag!