THIN SPREAD

Eller som man skulle säga på svenska; ”tunt utbredd” (på typ mackan). Det är ett uttryck som jag tror många känner igen sig i, det betyder helt enkelt att man har så mycket olika grejer att göra att man inte hinner med att göra något på djupet. Det är liksom bara ett tunt lager av sig själv på mötena, vid middagen, när man pratar med barnen, skjutsar hit och dit, skrollar på telefonen… Man tror att det är meningen och helt rimligt att allt ska hinnas med. Kanske bannar sig själv när man inte orkar. Men som alla vet måste ju pålägget vara i lagom mängd i förhållande till brödet, annars blir det ingen bra macka 😀

Det finns en systerrörelse till minimalism som kallas ”essentialism” som handlar om det här med att fokusera och bara säga ja till det essentiella (eller nödvändiga). Det är egentligen precis samma sak som minimalism men med fokus på aktiviteter istället för saker. För mig är minimalism/enkelhet/ ”enoughism” både att inte ha ett överflöd av saker eller av aktiviteter/tidsstök. Men, det är ju bara bra med fler infallsvinklar! Så länge det är för det högsta goda är det ju bara att köra 🙂

Kontentan är att man ska säga nej till saker man inte vill eller orkar göra. Ibland är det lätt, ingen tar illa upp och det var ändå inget viktigt. Ibland är det svårt, folk blir sura och tycker att man är egoistisk. Dock finns det minst två extremt viktiga skäl att säga nej:

  1. Folk blir utbrända av den omöjliga livsstilen där allt ska hinnas med. Och tänk bara på alla relationer som går i kras pga detta!
  2. Du har en livsuppgift som du bestämde dig för att satsa på innan du återföddes till detta liv. Om du spenderar livet med att skjutsa till träningar är risken stor att världen går miste om din unika gåva.

Här kan ni läsa en sjysst sammanfattning av essentialismen

PÅ NY PLATS

Idag lämnar vi över gamla boningen till den nya familjen och så är flytten över. Allt har gått bra. Känslomässigt ok också, lite förvirrande att plötsligt vara på en ny plats bara. Och ett jäkla överskott av vata (ayurvediskt begrepp för den energi/element som är kallt, blåsigt, torrt och som det finns mycket av på vintern och i förändring. Bra med lagom men med för mycket blir man irriterad, fräsig, kliig, sover lätt etc).

Och om ni hade sett flyttlasset hade ni kanske tvivlat på att jag försöker leva minimalistiskt ha ha! Herrejösses. Jag försvarar mig med att det inte är mina saker till 90%. Vågar knappt tänka på hur det hade sett ut om vi inte hade praktiserat rensning!

Gav bort drinkglas till en av flytthjälparna, han blev glad 🙂

Nya köket 🌸

Ha en fin tisdag folks!

OKEJ, JAG ERKÄNNER….

… Det tog mer än två-tre timmar att flyttpacka, ha ha! Det visste ni antagligen redan att det skulle göra. Det som tog tid var främst två saker;

  1.  Jag fick gå igenom samtliga teckningar, lösa pärlor och diverse pysselskapelser med mina barn. Här snackar vi hundratals grejer.
  2. Jag vill gärna att det som flyttas med till nya boningen är rent, alltså ville jag damma av böcker och putsa och feja lite.

Annat noterat är att flyttning stressar upp folk, precis som resor kan göra. Det har jag inte tänkt på förut, men är nog en stor orsak till att många tycker att det är jobbigt att flytta.

Jag fick förresten ett pangbra tips som med lite god vilja kan ses som minimalistiskt: att slå in glas och porslin i handdukar, lakan och annat tyg som man har hemma. Så slipper man hålla på och böka med tidningspapper! Och tyggrejerna ska ju ändå packas. Så smart.

Alla barn i familjen hade vuxit ifrån en hel del av sina saker på de år vi har bott på nuvarande ställe, så det var riktigt mycket som gavs bort till second hand och till återvinningscentralen. Ett par kubikmeter skulle jag tro. Jätteskönt!

Och jag för min del pajade en blomkruka så det var ju en sak mindre att packa 🙂

Nu är frågan – ska jag spara min nästan 30 år gamla anorak? Den ser som ny ut, men används kanske en gång vartannat år…  Det som talar för den är att den är fin och praktisk, och så har jag ett litet nostalgiskt band till den. Min mamma sydde på en pälskant på kragen, en stackars räv som min farfar en gång i tiden skjutit. Jag är helt emot jakt, men konstigt nog känner jag någon sorts vilja att ha kvar anoraken av respekt för räven. Hur nu det går ihop. Vad säger ni – behålla eller ej?

OCH EN VÅG…

Så fin! Och härligt analog! Säkert hur bra som helst om man någonsin vägde något. Jag hittade den secondhand och var då i en fas i livet då jag preppade inför ett eventuellt längre strömavbrott ha ha.. Köpte även en vevradio. VEVRADIO. Ni förstår ju själva hur mycket den har blivit använd…

Adios vågen! Må du få ett lyckligt nytt hem!

KAFFESERVIS

Gammalt porslin är rätt härligt ändå. Den här servisen som jag ärvt av mormor är från 60-talet. Älskade den som liten, tyckte att mönstret såg ut som syltkakor.

Men…. Den har blivit en riktig hyllvärmare….. Tycker inte heller så värst mycket om att dricka kaffe ur den, det blir kallt snabbt och det hela känns så bräckligt. Har beslutat mig för att ge bort den. Om någon av er kära läsare vill ha den är det bara att höra av sig! Tror att det är nio koppar och åtta fat. Avhämtning kanske är enklast men jag kan posta också!

Flyttrensningen fortskrider! 😘

NÅGRA ERFARENHETER FRÅN REIKIHEALING

I höstas började ge reikihealing till kollegor i kommunen (som jag skrev om här) och håller fortfarande på med det. Varje vecka träffar jag en eller flera personer som under en timme får reiki och lite vägledning. Det här är nog det bästa jag har gjort faktiskt. Nu staplas klyschor på varandra, men att få hjälpa någon som inte mår bra är helt underbart. Jag har aldrig tvivlat på reikins kraft, men det är ändå sjukt häftigt att se det i praktiken. Folk kommer till mig stressade och spända och många har ont i nacke och axlar. Efter behandlingen är de som förvandlade. Många har hört av sig efter någon dag och berättat att värken de har haft i månader plötsligt är borta. Eller att de blev inspirerade och har anmält sig till andra lite mer andliga behandligar. Och nästan alla är så avslappnade och chill efter behandlingen, stämningen i rummet är helt annorlunda.

När jag ger reiki kopplar jag ihop mig med klientens energifält. Det gör att det som de känner i sin kropp, det känner jag i min. Det här är något jag har märkt under tid, jag visste inte när jag började behandla att jag skulle känna så. Det är väldigt vanligt att jag får svårt att ta djupa andetag när jag ger reikin, särskilt när jag håller på vid klientens bröstkorg. Det är helt enkelt för att klienten inte har för vana att andas ner i buken, något som är relaterat till stress och att många lever uppe i huvudet, i sina tankar, snarare än i hjärtat och magen. På andra ställen i klientens kropp kan jag känna att energin är ”stissig”, då stannar jag kvar med mina händer där tills det lugnar ner sig och energin flödar med lugna intervaller, som vågor nästan. När det känns som lugna havsvågor brukar värk ha gått över.

Jag får också intuitiva meddelanden. I början var jag lite försiktig med dessa, var inte helt säker på att det inte var min fantasi som spökade. Jag provade mig fram och förmedlade dessa meddelanden efter behandlingen och fick positiv och igenkännande respons. Älskar verkligen den tydliga andliga närvaron som ger så himla bra livscoachning! Ibland dyker mina guider upp och hjälper till, då kan klienten känna att det är fler än två händer som behandlar. Nästan lite spooky men ingen verkar ha blivit rädd än tack och lov!

En tydlig insikt är också att det är många känsliga människor som inte mår något vidare i vårt samhälle. Det är för hårt och pressat för att bibehålla sin balans i för många och de har inga verktyg för att må bättre. Alla är inte dragna till själslig utveckling, men många av de jag träffar är det och jag försöker peppa lite lagom att börja nosa på det området, eftersom jag vet att det är vad som saknas i de flestas liv. Att leva här på jorden utan koppling till sin själ är jättesvårt och inte särskilt kul. Att få vara en del av att fler människor idag hittar ”hem” till sig själva gör mig så lycklig. Men jag skulle vilja nå ut till fler! Får se vad framtiden har att bjuda på 🙂

Efter den 5 april kommer jag nästan alldeles säkert kunna erbjuda behandlingar irl (just nu går det enbart att boka distansreiki) även till andra än kommunanställda! Jag slutar på kommunen då men fortsätter i samma lokal (håller på att deala nu, men allt pekar på att det ska gå), håller till på Kungsgatan 62 i Uppsala. Mitt emot Lindvalls kaffe för er som har koll. I och med att jag fortfarande har ett ”day job” så ger jag bara ett par reikibehandlingar i veckan, men hör av er om ni vill boka på ellen@clearspace.se. 600 kr/h, 400 kr om du råkar vara anställd i Uppsala kommun.

Till hösten hoppas jag gå sista steget i min reikiutbildning hos Helena Lundvik på Willow hälsa. Helena är otroligt duktig och jag har gått nivå 1 och 2 för henne också, nu är det så dags för nivå 3 (kallas ibland för ”master” men det känns lite fånigt och jag ogillar den elitistiska känslan det förmedlar). Efter nivå tre kan jag också lära ut reiki till andra. Ser galet mycket fram emot detta!

ATT FLYTTA

Nu är det exakt två veckor tills flyttlasset går. Jag har gått och väntat på att  börja flyttpacka i flera veckor. Men jag har insett att det inte är någon idé att börja nu för det hela kommer att gå på kanske två timmar.  Tre högst. Packningen alltså, att lyfta ut möbler och greja tar såklart lite mer tid.

Igår förmiddags gick jag och min partner ner i källaren där vi har vårt förråd, skönt att ha det i ordning innan alla barn anländer (varannanveckaslivet) tänkte vi. Efter 45 min var vi klara, nu står allt prydligt travat där nere. Jag personligen har enbart julpynt, sommardäck till cykeln, några sommarskor samt två tunnare jackor där nere. Resten är övriga familjens och som ni säkert minns är den gyllene regeln vid rensning att aldrig rensa bort någon annans saker utan att fråga. Så det är upp till de andra att gå igenom och kika om de vill behålla eller ej. Detta kan uppfattas som minimalismskryt, men såhär kan ju alla ha det! Ett förråd utan ångest! Inga ouppackade kartonger från förra flytten, inte kassar med urvuxna kläder, gammal elektronik och gud vet allt som dväljs i källarförråden. Betänk också att allt som du har, även det som ligger gömt i ett förråd, påverkar din energi. Jag kan garantera att INGEN som rensar sitt förråd blir segare/tröttare av det, det blir alltid en skjuts framåt/uppåt. I olika stor utsträckning.

Ja så nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra kommande två veckor. Ska hjälpa mina kids att packa och gå igenom sina prylar, men mina saker får jag ihop på ett kick. Lite kläder, hygiensaker, en låda med pyssel och en med viktiga papper och kanske sju böcker 🙂

Det jag tror tar mest tid vid flytt är när man har mycket saker att gå igenom. Man hojtar ”vad ska vi göra med den här då?” till varandra och lägger i sparahögar eller ge bort-högen. Men vi har inget sånt. Det finns inte ett skåp eller låda eller garderob i hemmet som har en massa grejer i sig. Inget ramlar ut i huvet på en när man öppnar. Delvis beror det på att jag har flyttat så mycket, jag har inte grott in mig på något ställe i vuxen ålder. Men självklart har minimalismen gjort sitt. Det är så befriande! Men ändå kan jag inte skaka av mig känslan av att jag borde göra något just nu som har med flytten att göra. Borde jag inte vara stressad? Springa runt och fixa och dona? Ha ha, det är nästan som att vara galet påläst inför ett prov.

Återkommer med mer flyttuppdateringar, kanske totalt ointressant för herrskapet där ute men jag chansar på att det kan vara lite kul att läsa om.

HELGENS RENS

Dessa skapelser landade hos Stadsmissionen i helgen. Två böcker, en skiva, min trotjänare till vinterjacka (jag har en annan och ville förenkla lite genom att bara ha en), en skål samt ett gosedjur. Några kilo. Tänk va, dessa ting skulle man alltså ha packat ner och kånkat iväg till nya boendet om tre veckor. Hur mycket sånt har man inte hemma egentligen? Saker som bara tynger?

VAD GÖR EN MINIMALIST AV GAMLA DAGBÖCKER?

Jag har skrivit dagbok sedan jag var sju år. När en var full lade jag den i en låda och började på en ny. För några år sedan när jag började mitt mer minimalistiska liv funderade jag på vad jag skulle göra av alla dagböcker. Jag var nog lite inne på dödstädningstänket, vad skulle hända med dagböckerna om jag dog? En sak var jag säker på och det var att jag inte ville att någon skulle läsa dem. Så först skrev jag en lapp till dagbokslådan med instruktionen att i händelse av min bortgång skulle lådan slängas. Sen gick det kanske två dagar innan jag kom på att jag ju lika gärna kunde slänga lådan själv. Jag hade läst igenom en del av dagböckerna och kände att de representerade en dåtida version av mig själv som jag lämnat bakom mig. För mig är dagboksskrivande terapeutiskt i stunden, jag har egentligen inget större behov av att läsa dem i efterhand.

Nu låter jag en dagbok ligga några månader, upp till ett år, innan jag slänger den. Det här systemet känns jättebra för mig, och kanske skulle det göra det för dig också? Det är skönt och nyttigt att skriva av sig, och det är lika skönt att alltid känna sig fri att gå vidare i livet om man så vill. Man är en ny person i varje stund och behöver inte ta med sig sitt förflutna om man inte vill. Naturligtvis oerhört mycket lättare sagt än gjort, men det är essensen i att vara ”i nuet”.

Så – trots att det kan kännas knasigt går det alldeles utmärkt att slänga dagboken i brännbart! Papperinsamlingen hade såklart varit det hållbara alternativet, men det känns lite risky, lätt att någon fiskar upp den då 🙂