EN LITEN SEMESTER

Jag har varit några dagar i Rom, därav lite torka här i bloggen. 


I Rom har jag varit en gång förut, när jag var kanske 23. Då tyckte jag inte speciellt mycket om staden. Den här gången blev jag förtjust, skulle gärna prova att bo där någon gång i livet. Jag funderade över varför jag hade så olika upplevelser och svaret är lite skämmigt, men det bjuder jag på. När jag var 23 var jag en ganska rädd person (är fortfarande mer lik Lille Skutt än Indiana Jones) och dolde det med en ibland hård attityd. Var inte sen att döma andra. Kanske passerade någon på gatan och tänkte något negativt om den personens utseende. Hade också inte mognaden att ta till mig konst särskilt bra, minns att jag tyckte att Peterskyrkan var ”stor” (ååhh vilken kulturskymning) och Forum Romanum trökigt. Eh he he. Känns så skönt att ha tämjt egot en smula och slippa det där negativa. Kan nu bli nästan rörd till tårar av att en liten ung man, bara 24 år, satt och karvade ut den mest fantastiska staty (Michelangelo gjorde Pietá då) som världen skådat. Jösses. Och att det säkert inte var särskilt lätt att vara konstnär ens på den tiden. Han hade väl också kärleksproblem och ont i magen ibland. Frös om fingrarna etc. Alla dessa människor som har passerat före oss! Särskilt i Rom är det ju alldeles oerhört påtagligt. Fantastiskt ställe den där staden. Och jag köpte ingenting. Bara ost till min pappa i födelsedagspresent. Hoppas att han inte läser bloggen nu bara.

EN EGEN STIL

Det här med att hitta sin stil är inte det lättaste. Och kanske oklart vad poängen skulle vara. Jag älskar när folk har en egen stil. Det behöver inte vara det minsta trendigt, men när jag ser att någon kör en konsekvent linje och den stilen liksom blir en del av personen blir jag så glad. Jag har en nära släkting som sedan jag lärde känna honom för 20 år sedan konsekvent har kört skjorta, pullover och manchesterbyxor. På sommaren kanske lite mer lättklätt. Men jag förknippar honom verkligen med denna outfit. Det skapar en sorts trygghet. Och min man har myskläder som är helt vanliga men som jag hoppas att han aldrig byter ut, det finns inget behov av variation. Just det här är nog en vanlig missuppfattning hos många, att andra förväntar sig att man ska variera sin klädsel så himla mycket. Men flera ikoniska personer genom historien har ratat den föreställningen och haft samma typ av plagg år ut och år in. Coco Chanel blev hela västvärldens främsta stilikon med sina enkla svarta klänningar och pärlhalsband till. Och herr Picasso med sina randiga tröjor och basker.

Hur gör man då? För det första, och detta är nog det allra svåraste, måste man våga. Våga fråga sig själv vad man verkligen trivs i och sen våga bära det utan att ängslas över andras reaktioner. För det andra gäller det att renodla och hålla fast vid stilen. Om det här ska lyckas är ett hett tips att inte ha för mycket kläder. För många olika plagg ger en spretig stil. Jag gjorde ett kollage med bilder på plagg jag gillar. Kollage kan man göra digitalt på t.ex. Pinterest, eller så klipper du ut bilder och klistrar upp på ett papper. När du gör det här får du en fin bild av det du gillar, sen kan du anpassa garderoben efter detta. Anpassningen kan pågå länge såklart, inte alla har ju möjlighet att slänga ut en garderob och köpa en helt ny bara sådär.

Häri ligger såklart ett minimalistiskt tänk och lurar. Om du lyckas hitta en stil du tycker om och som blir lite ”du” behöver du inte lägga tankemöda på vad du ska ha på dig. Du har redan en garderob som funkar. Du behöver inte bläddra i modetidningar eller bromsa webbshoppar för att hitta något nytt. När din favvokofta blir utsliten köper du bara en ny, likadan.

Men ärligt talat, det här är ganska svårt ibland. Fast så känner jag bara när jag inte är mig grundad och glad. Det är precis då jag får för mig att jag kanske borde ha något annat på mig, att jag kanske måste köpa något i en annan stil. Och eftersom jag har insett det är det lättare att undvika. Nuförtiden har jag en ganska liten garderob och har nästan kommit till den punkt att jag verkligen tycker om vartenda plagg. Lite överskott är det fortfarande, men jag har nog skalat av 3/4 av ursprungsgarderoben. Är inte helt säker på vilken min stil är, men jag skulle kanske beskriva den som enkel (enkla snitt och enfärgat), lite elegant-tuff. Men inte för allvarlig och inte söt. Man kan inte pleasa alla med sin stil, men strunt samma. Jag vet inte om det är mest kvinnor som känner igen sig i de här tankarna, men det är verkligen otroligt skönt att ta beslut för sin garderob och sedan hålla fast vid det. Det är en av de viktigaste minimalistiska åtgärderna jag har gjort. Dela gärna med er av era erfarenheter, vore så roligt att höra!

102683-iris-apfel.jpg

Stilikonen Iris Apfel, foto av Luis Monteiro